Adorján skrev om farföräldrarnas självmord

Särskild kärlek. Den tysk-svenska författaren Johanna Adorjan är aktuell med boken En alldeles särskild kärlek som handlar om hennes farföräldrar som begick gemensamt självmord.Bild: Anders Wiklund/TT

Hennes farföräldrar överlevde Förintelsen men begick slutligen gemensamt självmord. I debutboken närmar sig Johanna Adorján deras drastiska beslut. Och skrivandet blev oväntat lustfyllt – det tillät henne att lära känna dem bättre.

István och Vera var slående vackra, som filmstjärnor. När den tyska journalisten och författaren Johanna Adorján minns sina farföräldrar är det i ett moln av rök: de var det excentriska paret som pratade med henne om opera i stället för att krypa bland leksaker på golvet.

Under hela hennes uppväxt bodde farföräldrarna i Danmark dit de hade flytt från Ungern. Deras liv avslutades söndagen den 13 oktober 1991, då de gemensamt begick självmord i hemmet.

– Min strupe brukade snöras samman när jag berättade om dem. Det var en sådan enorm, svart sorg. Och ordet dubbelt självmord skrämde mig, säger Johanna Adorján.

Berörde mest

Hon hade länge velat skriva en bok, men visste inte vad den skulle handla om. En kompis gav rådet: "skriv om det som berör dig mest". Plötsligt var ämnet självklart: farföräldrarnas självmord kastade sedan länge en mörk skugga över familjens liv.

– Det viktigaste för mig var att få reda på så mycket som möjligt om det praktiska. Hur gjorde de det? Jag försökte föreställa mig deras sista dag, säger hon på telefon från Berlin, där hon numera bor.

"En alldeles särskild kärlek" är en rak berättelse om den dag då Vera och István förbereder sig för att tillsammans möta döden. Flera som överlevt Förintelsen har begått självmord noterar Adorján, varav den mest kände är författaren Primo Levi. Men svaret på varför är mer komplicerat. I jakt på sanningen gjorde hon nedslag i farföräldrarnas liv, pratade med vänner och släkt och åkte till koncentrationslägret Mauthausen, där farfadern spärrades in en tid.

– Att skriva boken gav mig privilegiet att lära känna mina farföräldrar. De hade varit döda i 16 år när jag började och för första gången närmade jag mig dem som en vuxen, säger hon.

Sökte lättsam ton

Att krypa under skinnet på den alltid så paranta och självsäkra farmodern gjorde också att Johanna Adorján upptäckte samma självtvivel och osäkerhet som hon själv har tampats med. Rädslan för ensamhet kanske bidrog till Veras beslut att möta döden med sin sjuke man, trots att hon själv var kärnfrisk.

– Vi vet inte varför och svaren är inte tydliga. Folk gör saker på grund av flera olika orsaker. Kärlek är det vackraste svaret, och en del av sanningen. Men man kan också säga att min farmor borde ha fortsatt leva, av kärlek till sina barn, resonerar Johanna Adorján, som dock är påfallande befriad från ilska och bitterhet över farföräldrarnas beslut.

Skildringarna av den sista dagen bär en vardaglig prägel, paret småtjafsar medan de städar, bakar kakor och gör paket av sina ägodelar till olika familjemedlemmar. Johanna Adorján njöt av att höra parets gnabb i sitt huvud. Medvetet sökte hon en lättsam ton.

– Annars skulle det bli för hemskt, tänk dig en bok om Förintelsen, flykt, åldrande och självmord, utbrister hon självironiskt.

Post it-lapp

Men om Johanna Adorján lyckades hålla distansen var det svårare för hennes pappa. Trots att han sade ja när hon frågade om lov blev det tyngre än väntat för honom när boken gavs ut. Fast i dag är han jättestolt, påpekar dottern.

Själv är hon nöjd med de svar hon pusslade samman, av lika delar fakta och fiktion.

– Det är som när man är rädd för att gå ner i en mörk källare, utan att veta vad man ska möta. När man tänder blir inget lika skrämmande, även om det kanske finns spöken där.

Även hennes identitetsfunderingar smälte undan. Frågan om hur judisk hon är kändes plötsligt oviktig, eftersom hon insåg att hon hör till den judiska kulturen, utan att behöva bevisa det.

Också hennes syn på självmord har förändrats: om det sker av fritt val och personen inte ser någon annan utväg har hon ingen invändning. Men att som farföräldrarna formulera avskedet på en post it-lapp rekommenderar hon inte. Deras få ord, skrivna på ungerska, får henne fortfarande att gråta.

– Det vore nog bra att skriva ett längre brev, så att folk inte behöver skriva böcker om det hela sen!

FAKTA

Johanna Adorján

Född: 1971 i Stockholm

Bor: I Berlin

Familj: "Lycklig", propsar hon på att svara.

Bakgrund: Johanna Adorján växte upp i München, dit hennes familj flyttade när hon var ett år. Hon är journalist och skriver sedan 2001 kulturartiklar i Frankfurter Allgemeine. 2015 introducerades hon på svenska med novellsamlingen Mina 500 bästa vänner. Men En särskild kärlek, översatt av Christine Bredenkamp, är hennes debut.

Inspireras av: "Bra filmer, som en jag nyligen såg, 'The Meyerowitz stories' med Ben Stiller".

Läser nu: "Jag började just på en Kafkatrilogi i tre delar, skrivna av Reiner Stach."

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33