Adlercreutz: SFP måste bryta ny mark – fokus på andra språkgrupper också

Under helgen samlas SFP till partidag i Uleåborg. Partiets vice ordförande, Anders Adlercreutz som sitter sin första period i riksdagen, säger att partiet måste våga vara expansivt och varnar för att inta en igelkottsposition. Adlercreutz säger det inte rakt ut, men mellan raderna är hans besked tydligt – inom en överskådlig framtid kommer han att kandidera för partiordförandeposten.

För första gången någonsin ordnas SFP:s partidag i enspråkigt finska Uleåborg. Partistämman hålls det här veckoslutet, med start i morgon lördag.

– Jag gläds åt att valet föll på Uleåborg. Det är viktigt att vi är synliga också i det finskspråkiga Finland och visar att de här delarna av landet intresserar oss. Vi kan inte påstå att vi vill nå ut till nya skaror om vi inte håller våra partidagar även på de här orterna.

Det säger Anders Adlercreutz som i riksdagsvalet för tre år sedan knep SFP:s fjärde nyländska riksdagsmandat.

Adlercreutz som kommer från Kyrkslätt hör till de SFP:are som vill att partiet ska fokusera på också andra väljare än de typiskt finlandssvenska. Det gör man inte genom att lyfta fram hotbilderna och inta en igelkottsposition.

– Det är ingen lätt fråga, men jag anser att vi inte som parti bara ska fokusera på en viss språkgrupp, eller på om 60 eller 75 procent av de svenskspråkiga röstar på oss. Det leder inte till större inflytande eller större relevans, säger Adlercreutz.

– Det är helt klart att SFP är ett parti som arbetar för dem som behöver utbildning och samhällsservice på svenska, men vi behöver bredda vårt fält och bli ett verkligt alternativ för alla finländare.

– Våra värderingar är brett omfattade i samhället. Då är det synd om vi utan grund upplevs rikta vårt budskap enbart till en kärngrupp. Vi skulle kunna bli bättre på att nå ut till en större skara. Det skulle göra oss mer relevanta och ge oss en större legitimitet, säger Adlercreutz som vill se satsningar på att personer som inte har svenska som modersmål ska känna sig välkomna i partiet.

Till årets partidag har det än en gång lagts fram en motion som går ut på att ändra partiets namn. "I dag är SFP alternativet för 4 procent av väljarna och upplevs exkluderande. Med ett annat namn och en engagerande politisk vision kunde identiteten vara inkluderande och tilltala 24 procent av väljarna ... Att föreslå ett nytt namn är inte ett hån mot det som varit, tvärtom, det är att värna om och bära vidare ett arv och ideal", skriver styrelsemedlemmarna för SFP i Munksnejden som också vill se mer fokus på nordiska frågor.

Adlercreutz ser dock inte ett namnbyte som avgörande, men han håller med motionsundertecknarna om betydelsen av Norden.

Finns det något i SFP:s budskap som borde tonas ner för att ni inte ska stöta bort folk som har en annan bakgrund?

– Om vi ser på det arbete som vi utför i riksdagen ser jag inte att vi skulle stöta bort någon. Snarare tycker jag att det är externa krafter som felaktigt brukar komma med sådana beskyllningar. Men ibland borde vi bli bättre på att paketera vårt budskap, säger Adlercreutz och ger som exempel debatten kring Vasa centralsjukhus.

– Den frågan handlade inte bara om lokal konkurrenskraft och rätt till service på sitt modersmål. Det handlade inte bara om de svenskspråkigas rättigheter, utan om hur vi ser på grundlagen och alla finländares möjlighet till likvärdig behandling. Det borde vi ha varit tydligare med.

Anders Adlercreutz sticker inte under stol med att han på sikt är intresserad av att bli partiordförande för SFP. Men än är det inte dags. Vid veckoslutets partidag i Uleåborg återväljs Anna-Maja Henriksson som partiledare. Bild: Cata Portin

"Nyttig oppositionserfarenhet"

Eftersom Adlercreutz valdes in i riksdagen först år 2015 har han aldrig upplevt det som för många av hans kolleger är normalläge, det vill säga att SFP sitter med i regeringen.

– För mig som avverkar min första period som riksdagsledamot har oppositionssitsen gett en möjlighet att utvecklas som politiker. Oppositionsrollen har tvingat partiet att ta fram egna lösningar som inte är beroende av regeringens överenskommelser. Därför tycker jag att det här har varit en nyttig tid för SFP, även om resultatet naturligtvis bör vara att SFP är berett att ta regeringsansvar efter nästa val.

Hur ser dina politiska framtidsplaner ut på fyra års sikt?

– Jag ställer upp i riksdagsvalet nästa år och hoppas givetvis på att bli återvald och att SFP sitter i regeringen. Alla politiker strävar efter inflytande och därför önskar jag att jag sitter på en post där jag har möjlighet att driva agendan och definiera det som i praktiken förverkligas i riksdagen. Men vad det betyder för position är svårt att säga.

Har du planer på att bli partiordförande?

– Jag var ju intresserad av posten för två år sedan, så det kanske inte är en högoddsare. I dag är jag vice ordförande och det trivs jag med. Anna-Maja Henriksson gör ett bra arbete. Det är svårt att sia om vad som händer om några år. Men det är ingen hemlighet att jag vill utveckla partiet och har tankar kring i vilken riktning vi borde gå.

HBL ber Adlercreutz säga var han står på en traditionell vänster-högeraxel. Beträffande arbetsmarknadsfrågor efterlyser han mer lokala avtal och större självbestämmanderätt för företagen, men samtidigt anser han att det är viktigt att värna om måttliga inkomstskillnader.

SFP har ibland haft lite svårt att komma överens med fackförbundsfalangen inom SDP. Vore det svårt för er att sitta med i en renodlad vänsterregering ifall en sådan skulle bli aktuell efter valet?

– SDP har i regeringsställning brukat bedriva en annan linje än i oppositionen. Men visst är det lite oroväckande med tanke på kommande regeringsförhandlingar att SDP:s partiledning i det här skedet kommer med en del väldigt tydliga markeringar. Jag tror dock att det handlar om valkampanj och att SDP inte vill låsa sig väldigt starkt inför kommande regeringsförhandlingar, säger Adlercreutz och syftar på SDP-basen Antti Rinnes uttalanden om skatter och pensioner.

För att få en uppfattning om Adlercreutz umgänge över partigränserna ber HBL honom namnge politiker från andra partier som han har en god relation till. I nämnd ordning räknar han upp Kai Mykkänen (Saml) , Touko Aalto (Gröna) , Hanna Kosonen (Centern) , Antero Vartia (Gröna), Saara-Sofia Sirén (Saml) och Pilvi Torsti (SDP).

För ett litet parti som SFP gäller det givetvis att hålla sig på god fot med de stora presumtiva regeringspartierna för att inte ökenvandringen i oppositionen ska bli bestående. De enda som Adlercreutz inte kan tänka sig att sitta i regeringen med är Sannfinländarna och Blå framtid ifall partierna inte ändrar sin linje radikalt.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00