Politikerna behöver alltjämnt journalisterna – och tvärtom

Det är fem veckor till valdagen. Tonen i kampanjerna hårdnar, och Centerledaren Juha Sipiläs påstående om ”de rödgrönas” vilja att helt stoppa skogsavverkningarna är knappast den sista osanningen i denna valrörelse. Medierna står i korselden mellan partiernas utspel och väljer dagligen vilka konflikter de bevakar och amplifierar. Att låta bli är ett publicistiskt beslut, men också en makthandling.

Relationen mellan den politiska eliten och journalisterna handlar nämligen om makt, konstaterar professorerna vid Södertörns högskola, Gunnar Nygren och Karl Magnus Johansson i en färsk forskningsrapport ”Close and Distant: Political Executive-Media Relations in Four Countries” (Nordicom 2019). Maktkampen handlar om vem som lyckas fånga allmänhetens uppmärksamhet och påverka bilden av politiken och de politiska aktörerna.

I denna kamp har den politiska eliten (politiker, specialmedarbetare, pressekreterare) och journalister i grunden ett symbiotiskt förhållande: med såväl motstridiga som ömsesidiga intressen är de beroende av varandra. Trots tillgång till sociala medier behöver politikerna alltjämt journalistiska medier för att nå allmänheten, och journalister behöver information som politiker besitter.