Fred utan kärnvapen livet för Årets Nors

Claus Montonen växte upp vid Rehbindervägen i Eira vilket gjorde först Bangatans folkskola och sedan Norsen vid Unionsgatan till de naturliga skolvalen, och med 44 klasskamrater började han 1957 på första klassen på Norsens matematiklinje. Fysiken fängslade honom under skoltiden, men efter studentexamen ville han inte rita ångpannor i Tekniska högskolan utan inriktade sig på studier i teoretisk fysik vid Helsingfors universitet. Där hittade han också sin hustru Leone, specialiserad på mikrobiologi.

Den vägen förde Claus som stipendiat till Cambridge, där han senare också doktorerade. Docenten i teoretisk fysik och fredskämpen Claus Montonen har dessutom både studerat och forskat i Frankrike och Schweiz, senast vid det europeiska kärnforskningsinstitutet i Cern i Schweiz.

– Cambridge är en förtjusande stad och det var en gyllene tid för oss. Sedan fick jag anställning som forskare vid Ecole Normale i Paris. Franska lärde jag mig genom att spänna upp Le Monde på ett bykstreck i köket. Medan jag diskade läste jag tidningen, säger han.

Med åren blev det många utländska adresser för paret.

– Alla våra barn är ”souvenirer” från livet på resande fot: äldsta dottern Emma föddes i Cambridge och bor numera i Dublin, den yngre flickan Helena föddes i Paris och minstingen Anders föddes i Schweiz.

Åren 1977–1979 jobbade Montonen i Cern.

– Där gjorde jag mina kanske bästa arbeten tillsammans med min första supervisor från Cambridge, David Olive. Det var också med honom vi skapade Montonen-Olive-teorin, ett sätt att beskriva helt nya, oväntade partiklar. Våra lösningar visade sig vara mycket användbara främst inom matematiken, fast jag själv inte är någon matematiker, säger han.

Docentens förnamn och släktnamn antyder en internationell blandning. Claus Montonens far var finsktalande från Savolax medan mormor var född i Pärnu och morfar i Dresden. Morföräldrarna träffades i Finland, där han var färgarmästare och hon guvernant. Familjen bosatte sig i Oravais och därmed blev moderns hemspråk svenska.

Claus Montonen har varit ordförande för Tekniken i livets tjänst och var aktiv inom fredsrörelsen redan under Vietnamkriget. Då satt han i styrelsen för studentkåren för Helsingfors universitet och det gav drivkraften till ett starkt engagemang i kampen mot alla kärnvapen.

I reservofficersskolan i Fredrikshamn fick han specialutbildning i ABC-vapnen, alltså atom-, biologiska och kemiska vapen, och forskade i konsekvenserna av en kärnvapenexplosion på hög höjd över Finland.

Ordförandeskapet för Samkonventet i Helsingfors var ett av hans första sociala engagemang. Senare blev han bland annat chefredaktör för den vetenskapliga tidskriften Arkhimedes och ordförande i direktionen för Östra Helsingfors musikinstitut. 2011 pensionerades han från Institutionen för teoretisk fysik vid Helsingfors universitet.

Norsen minns Montonen med goda känslor.

– Ivar Isidor Westman hade nyss efterträtts som rektor av Harry Helenius, och vår klassföreståndare var Irma Björkstam, en sympatisk lärare i engelska och tyska. Jag trivdes i skolan och det stod snabbt klart för mig att fysik var det stora för mig. Jag praktiserade också under gymnasietiden två somrar på det dåvarande reaktorlaboratoriet i Otnäs.

Norsen var ett normallyceum, vilket betydde att alla som ville utbilda sig till lärare måste auskultera där. Det innebar att de tvingades följa med olika lektioner och själv hålla sådana inför både busiga elever och kritiska bedömare. För de blivande lärarna kunde det vara en prövning.

– Vi var nog lite elaka mot dem.

Gymnastik gillade han inte, men hans sista gymnastiklärare Stig Nummelin var trevlig.

– Sångtimmarna var inte heller några höjdpunkter förrän vi fick Barbro Bergkvist som lärare. Hon var underbar och lyfte hela Norsens musikliv till nya höjder, minns Claus Montonen med värme.

I dag bor Claus och Leone Montonen i en idyllisk villa från 1938 i Botby, en nästan otrolig historisk kvarleva intill Österleden. Böcker dominerar inredningen, ett påtagligt bevis för att läsning är deras stora gemensamma intresse.