Nämndemän friade åtalad våldtäktsman också på Åland – professor kritisk till gammalt system

För en vecka sedan röstade två nämndemän ner domarens syn i våldtäktsfall också på Åland. Professor Kimmo Nuotio ser många problem i det urgamla systemet med så kallade lekmannadomare.

Kimmo Nuotio är professor i straffrätt.
09.05.2022 15:17 UPPDATERAD 10.05.2022 06:49
I slutet av veckan kullkastade två nämndemän domarens synpunkt i ett uppmärksammat våldtäktsfall i Mellersta Finland.
Ett snart sagt identiskt fall hade man samma vecka på Åland rapporterar Nya Åland. Också där var domaren redo att döma mannen för tre fall av våldtäkt, men de två nämndemännen röstade ner domarens syn och friade mannen.
I fallet i Mellersta Finland ansåg nämndemännen att offret enligt “allmän livserfarenhet” inte borde ha varit kapabel att delta i tv-inspelningar några månader efter våldtäkten. I det åländska fallet handlade det om ett ungt tidigare par, där mannen varit våldsam särskilt i samband med att han druckit. Han åtalades för att vid tre tillfällen ha han idkat samlag med kvinnan trots att hon inte velat, samt för misshandel (där han dömdes).
I fallen med våldtäkt hade kvinnan bland annat låtsats sova då mannen penetrerat henne.
Domaren ansåg att mannens skuld var bevisad utom rimligt tvivel, men nämndemännen var av annan åsikt.
Enligt dem led kvinnans trovärdighet bland annat ”av hur hon beskrivit att hon reagerat vid de upprepade tillfällena. Hon har inte reagerat på ett följdriktigt sätt som man kunde tänka sig att man skulle reagera vid dylika övergrepp.
Man tog också fasta vid att kvinnan inte sagt ifrån då hon märkt vad som pågick: ”inte gjort något för att få svaranden att förstå att hon inte vill, förutom att låtsas sova vidare.

Behövs så kallade lekmannadomare?

Efter fallet med kvinnan i Mellersta Finland ifrågasatte Julia Korkman, docent i rättspsykologi, i HBL både beslutet och hela systemet med så kallade lekmannadomare. Hon är inte den enda som är kritisk.
Under årens lopp har det upprepade gånger diskuterats huruvida det hundratals år gamla systemet levt ut sin tid. Bland kritikerna finns bland andra domares, åklagares och juristers intresseorganisationer. Nämndemännens egen intresseorganisation har däremot hållit fast vid att det är viktigt med så kallade folkrepresentanter i rättssystemet.
Vid Helsingfors universitet konstaterar forskningsdirektör Kimmo Nuotio, professor i straffrätt, att det handlar om ett uråldrigt system med anor i den svenska tiden.
– Förenklat grundar det sig på en idé om att icke-jurister med kunskap om lokala förhållanden ska representera det sunda bondförnuftet. Men enligt min åsikt så ska ju nog yrkesdomare också ha sunt förnuft. Att man kan juridik betyder inte att man som människa förstår mindre.

Partierna väljer

Det finns i dag drygt 1 300 nämndemän, vilket är betydligt färre än för några år sedan. I regel sitter de tillsammans med en utbildad domare i sådana fall där straffet är två år eller mer i fängelse och har, såsom i de nu aktuella fallen, makt att rösta ner den juridiskt utbildade domarens syn.
Nuotio ser en hel del problem med systemet. Ett är att nämndemännen utses av partier. I tingsrätten ska de vara opolitiska men trots det säger han att en nämndemannapost har blivit något av ett belöningssystem för partiaktiva som kanske inte klarade sig till fullmäktige i kommunalvalet.
– Partierna har tyckt om det här och sett det som ett slags pris för aktiva medlemmarna. Kanske det är så att det är partierna som inte vill avskaffa systemet?

"Farligt med feltolkningar"

Men ett annat betydligt allvarligare problem är ifall lekmannadomarna gör fel tolkningar. Och det har de, enligt honom, nu gjort.
– Det blir farligt då icke-jurister hämtar in kunskaper och drar egna slutsatser om beteendemönster som inte är vetenskapligt hållbara. Såsom hur en människa beter sig efter våldtäkt.
Bägge domar överklagas till hovrätten, där bara juridiskt utbildade domare avgör ärenden.
Men är det heller ett vettigt system, frågar Nuotio.
– Det kan se bättre ut med tre domare, men vilken är egentligen nyttan med lekmannadomare?
Ur rättssäkerhetens synvinkel menar han att den är noll. Nämndeman är i regel lekmän, inte utbildade jurister, och det betyder ofta att de ändå måste förlita sig på domarens syn.
– Den enda orsaken till att stödja det här systemet är att en icke-jurist kanske tvingar domaren att förklara besluten så att vanligt folk förstår. Men det är det enda positiva jag kan se med det här systemet.

ANDRA LÄSER