Flytande hus i Ekenäs förstör Gamla stan

Gamla stan i Ekenäs. Arkivbild.
09.10.2021 14:15 UPPDATERAD 09.10.2021 14:37
Som resultat av två behandlingar i stadsstyrelsen för Raseborgs stad (3.5 och 13.9) har en så kallad planeringsreservering, i kraft 18 månader, getts åt tre företagare att för under bildning varande bolags räkning utarbeta en detaljplan för ett område om cirka 1,85 hektar på Barckens udde som kunde möjliggöra byggandet av 7-9 flytande bostadshus.
Den valda platsen har inritats som bryggor, som för till det angränsande Vassbukstorget vid stranden, granne med över 200 år gamla hus och sjöbodar intill Linvävaregatan, som kröker in mot centrum av Gamla stan. Medial publicitet har frågan i stort sett endast fått i den västnyländska pressen. Därtill har ordföranden för föreningen Gamla Stan i Ekenäs, Christian Gröndahl, kunnat i en radio- och tv-intervju informera om föreningens kritiska inställning till projektet vilket resulterat i en skrivelse till staden som vid dess möte tog den till behandling.
Detta uppsåt har väckt stor förvåning och ilska över att en majoritet i stadsstyrelsen och ansvariga inom stadens förvaltning välvilligt gått företagarna till mötes och därmed startat en planeringsprocess som kan leda till oönskad förändring av stadsbilden och förstöra en unik kulturmiljö klassad som sådan av tidigare stadsarkitekter och de museala myndigheterna. Ett kompakt motstånd har kunnat skönjas bland Ekenäsbor, kulturpersoner och fastighetsägare vilka genom en protestlista med inemot 800 namn, insamlat under fyra månader, velat framföra sin åsikt om det felaktiga valet av plats.
Om byggande på pontoner får fart i seglen är det säkert viktigt att även medialt informera läsarna om den nya tekniken. Det specifika med sjövillorna på Barckens udde är att de skulle placeras rätt utanför en stad grundad 1546. Klart är att företagarna/byggarna fritt kan komma med förslag, ritningar och argument som backar upp de egna planerna. Däremot ställs hårda krav på stadens förvaltning att beakta och utvärdera de primära förutsättningarna för projektet.
Ett liknande ansvarstagande åligger de museala myndigheterna att redan i detta skede uttala sin åsikt om att bygga tio meter höga 1½ vånings hus på pontoner och bryggor belägna mindre än 100 meter från stranden i Gamla stan. Med resultatet att utsikten ut över Stadsfjärden, som bör ses som en alla tillhörig del av stadsmiljön, effektivt kommer att blockeras för stadsbor och turister och till förtret för nära grannar.
Sålunda föreligger ett flertal faktorer vid behandlingen av denna fråga som stadens förvaltning kan ställas till svars för: att staden som innehavare av en smal strandremsa tar sig rätten att fritt exploatera vattenområdet; att stadens ledning inte uppfyllt kraven på god förvaltningssed genom att aktivt ta ställning för förslagsställarnas val av plats och genom att summariskt behandla alternativa platser; att valet av byggplats strider mot kravet på musealt skydd och resulterar i en byggnation på några meters avstånd från ett skyddat Natura-område (Gåsören–Ramsholmen); att staden för beslutsfattarna inte kunnat uppvisa någon form av lönsamhetskalkyl varav skulle framgå de tekniska och ekonomiska skyldigheter, som kommer att belasta staden; att negativa faktorer, som inverkar på närliggande stadsdel och Södra viken totalt negligerats och att staden genom att fatta ett positivt beslut för utbyggnad på vattenområde invid strand skapar ett prejudikat för framtida godtyckligt byggande (gäller både på privat och på kommunal bas).
Om de nu fattade besluten kan anses ha uppkommit på felaktiga grunder är det fullt sannolikt att ärendet redan i detta skede kommer föras vidare till förvaltningsdomstol med påföljden av kostnader och dröjsmål för alla parter. Vore det då bättre att eliminera risken för att förstöra ett kulturarv och hellre söka lösningar ”vid mindre blåsiga stränder” där byggarna och de nya ägarna känner sig välkomna?

Göran Nyman,

Ekenäs

ANDRA LÄSER