ABC för professor Lillrank

Bild: Karl Vilhjálmsson

Paul Lillranks definition av rasism håller inte, skriver Fredrik Sonck.

"Oset från brännmärken är nutidens stöveltramp". Det menar professorn och HBL-kolumnisten Paul Lillrank i en insändare 10.2.2016.

En vinter då flyktingförläggningar attackeras med molotovcocktails och rasistiska medborgargarden bokstavligen trampar runt på våra gator är det svår att ta liknelsen på allvar, låt vara det kan finnas rasiststämplar som verkligen delats ut för lättvindigt. Det som däremot är problematiskt är Lillranks hemsnickrade(?) definition av rasism, vilket enligt honom är "en uppfattning med följande logik: (a) Mänskligheten kan indelas i vad som kallas raser på grund av medfödda och synliga tecken, typ hudfärg eller skallform, (b) dessa raser kan rangordnas enligt olika kriterier, som genomsnittlig intelligens, duktighet, eller moral och (c) de högre raserna har rätt att härska över de lägre, och den högste över dem alla."

Vidare skriver Lillrank att man kan tala om rasism först då (c) uppfylls och att det implicerar att även (a) och (b) accepteras.

Detta är en definition som knappast någon seriös rasismforskare skulle ställa upp på. Både (a) och (b) är var för sig rasistiska antaganden i och med att "indelandet" och "rangordnandet" finns ingjutet i själva rasbegreppet, liksom rangordningens moraliska konsekvens. Visst finns det vissa biologiska och genetiska skillnader mellan människogrupper men som begrepp är "ras" enbart meningsfullt i bemärkelsen "föreställningen om ras".

Jag kan bara rekommendera professor Lillrank att sätta sig i skolbänken och plugga rasismens alfabet. Jag är själv ingalunda fullärd på området, men ska i alla fall bistå med ett inledande – alternativt – ABC.

A. Glöm biologin! Den biologiska rasismen är närmast en parentes i rasismens historia. Efter kriget och Förintelsen insåg intellektuella rasister inom den franska nya högern att skallmätning och sånt aldrig skulle bli politiskt korrekt igen. I stället började man – mer i likhet med rasismen under den europeiska kolonialismen – fokusera på kultur. Olika folkgruppers moraliska och intellektuella färdigheter, föreställde man sig nu, låg inte i generna utan i det kulturella arvet. Vidare antogs samexistens mellan olika kulturer vara svår och präglad av konflikter. En närbesläktad och i dag livskraftig rasistisk idé är den om etnopluralismen: det vill säga att alla folk – i rak motsats till Lillranks antagande – är lika värda, men bör leva åtskilda. Det ska påpekas att kulturrasismens bärande tanke ändå inte är de kulturella skillnaderna som sådana (också antirasister kan till exempel se hur patriarkatet tar sig olika uttryck på olika håll) utan att de uppfattas som mer eller mindre oföränderliga.

B. Läs på! Den som ens snuddat vid dagens seriösa antirasistiska debatt – eller för den delen den rätt intensiva rasismforskningen – inser snabbt att det enda syfte som "den biologiska" rasismen tjänar i dag är att vara alibi åt dem som de facto är (kultur)rasister. Den som läser på kommer kanske också att notera att FN utvidgade rasismbegreppet till att omfatta annat än biologisk rasism redan för femtio år sedan

C. Se din maktposition! Varken jag eller Paul Lillrank kan göra något åt det faktum att vi är vita män. Det ska inte påverka vår möjlighet delta i debatten. Men vi måste också se att rasismen gett och fortfarande ger oss fördelar, som den förvägrar icke-vita. Lillrank menar att rasismbegreppet i dag är korrumperat. Jag menar att det är korrupt att blunda för hur dagens rasism verkar.

Yrkesexamen från Prakticum öppnar många dörrar

Studier vid Yrkesinstitutet Prakticum ger nycklar till arbetslivet. Samtidigt kan det också vara en smidig inkörsport till fortsatta studier vid en yrkeshögskola. 4.12.2019 - 00.00

Mer läsning