Politikerns bästa, eller enda, vän?

Hunden har en särställning i politiken. Då man kombinerar sökorden katt och politik får man få träffar. Då handlar det i regel om att katter ger kalla tassen till politik. Om man däremot slår på hund och politik får man flera napp. Inget annat djur har det myntats så många politiska metaforer om. Såväl hundens lojalitet och tjänstvillighet, som otämjbarhet har varit gångbara attribut. Politiker har kommit på fall för hur de behandlat sin fyrbenta familjemedlem. Hunden har även använts för att putsa på politikers image.

"Att göra en pudel" etablerades i den svenska politiska vokabulären 2002. Den socialdemokratiska bistånds- och migrationsministern Jan O. Karlsson hamnade i den mediala hetluften då det framkom att han hade uppburit dubbla löner. Han pressades hårt av medierna och stod – som det såg ut – inför två valmöjligheter: Att fortsätta dementera, eller erkänna och avgå. Under en presskonferens förändrades spelplanen abrupt. Karlsson bad om förlåtelse. Att en politiker ber om ursäkt var helt nytt i svensk politik. Reklammannen Pål Jebsen myntade då begreppet "att göra en hel pudel" och associerade till sina fyra pudlar som lade sig på rygg och blottade magen och strupen när han skällde ut dem. Den strategiska undanmanövern för att avsluta ett mediedrev hade något av en kristen bikt över sig: Om man ödmjukt i offentligheten erkänner sina synder får man förlåtelse och rätt till nya försök.

Därefter har otaliga pudlar – hel, halv och prettopudlar – gjorts i svensk politik.

Carl Bildt dementerade däremot starkt att han var en pudel då det framkom att den amerikanska ambassaden i Stockholm i sina rapporter till utrikesförvaltningen hemma karaktäriserat honom som en mellanstor hund med en hög svansföring ("a medium size dog with a big attitude"). I de till Wikileaks läckta rapporterna beskrevs den svenska

utrikesministern som en påläst politiker med stort självförtroende, torr humor och stor frihet eftersom statsminister Fredrik Reinfeldt gett Bildt ett långt koppel – "a long leash" – att agera självständigt.

Liknelser om hundars mindre sympatiska egenskaper, som att släppa ifrån sig oönskade kroppsvätskor på olämpliga platser, har även förekommit. "Rumsrena blir ni aldrig", sade den danska socialdemokratiska partiledaren Poul Nyrup Rasmussen 1999 med anledning av det högerradikala Dansk Folkepartis framgångar. I dag tvekar inte socialdemokraternas partiledare Mette Fredriksen att bjuda in Dansk Folkepartis partiledare Kristian Thulesen Dahl i de politiska finrummen och skälla i kapp på invandringen.

Hunden är människans bästa vän, men är den kanske politikerns enda vän? Winston Churchill beskrev statsmannens melankoliska ensamhet i termer av en svart hund som gjorde honom sällskap då svåra och avgörande beslut skulle formuleras i det krigsdrabbade Europa. President Harry S. Truman menade att man måste skaffa en hund om man önskar sig en vän i Washington. Något som president Bill Clinton bittert fick erfara då relationen med Monica Lewinsky briserade. Labradoren Buddy stod ensam troget vid hans sida då Hillary och dottern Chelsea förstod att Clinton ljugit under ed och inför medier. De politiska kommentatorerna spekulerade vilt om presidenten nu skulle förvisas till hundkojan, eller vardagsrumssoffan. ”Buddy”, vars namn bokstavligen betyder kompis, hade flyttat in i Vita huset ett år innan skandalen 1998. Clintons rådgivare hade då skämtsamt kommenterat inflyttningen med att presidenten önskade sig EN lojal vän i Vita huset. Han anade nog inte hur sannspådd han skulle bli.

Att behandla sin hund illa kan sätta en politisk karriär, eller motståndare, i gungning. Den republikanske politikern Mitt Romney var republikanernas kandidat i presidentvalet 2012. Vägen att bli nominerad kantades av ”negative campaigning” där hunden Seamus spelade en viss roll. 1983 hade familjens irländska setter Seamus transporterats i en vindskyddad bur på biltaket på familjens semesterresa. Seamus drabbades av diarré och Romney observerades då han duschade av hunden vid en bensinstation. Hans främsta motkandidat under primärvalen Rick Santorum hävdade att incidenten med Seamus var viktig eftersom partiet måste ta ställning till om Romney var lämplig som president. 63 procent av de republikanska sympatisörerna uppgav i en opinionsundersökning att de tyckte det var inhumant att transportera en hund i en bur på ett biltak, och 35 procent av väljarna skulle inte rösta på Romney såsom han behandlat sin hund. Att Romney slutligen knep republikanernas kandidatur kom sig måhända av att en del menade att det var mer djurvänligt att ta med hunden på semestern än att lämpa av den på ett hundpensionat. Dessutom hävdades att incidenten visade på att Romney agerat logiskt och rationellt, snarare än känslomässigt, vilket är ett reaktionsmönster som är att föredra hos en president.

Vladimir Putin utnyttjade däremot sin svarta labrador i ett psykologiskt maktspel mot Angela Merkel när de möttes 2007 för att diskutera energi. Labradoren deltog på mötet trots att det var allmänt känt att Merkel var hundrädd, vilket sannolikt inte undgått den ryske presidenten. Merkels kommentar till provokationen var att Putin måste ta hjälp av en hund för att visa att han var en man, och för att dölja sin egen och Rysslands svaghet.

Med den ökade personfixeringen omger sig politiker med attribut som ska väcka väljarnas sympati. Vad som går hem varierar naturligtvis med den politiska hemvisten, men det kan exempelvis vara en snygg partner, en city-kompost, eller att syssla med triathlon eller boxning. Hunden är däremot partilös och är gångbar i de flesta politiska läger. Men, ytterhögern tycks ha en speciell relation till hunden. För Hitler gestaltade hans schäfrar vaksamhet, trohet, tapperhet, djärvhet och skönhet. Egenskaper som resonerade väl med den nationalsocialistiska ideologiska föreställningsvärlden. När FPÖ:s partiledare Heinz Christian Strache under höstens österrikiska valkampanj postade bilder på Facebook av sig själv tillsammans med sin svarta labrador ackompanjerade med det berömda Gandhi-citatet "En nations storhet och dess etiska framsteg kan bedömas av hur man behandlar sina djur" satte många kaffet i vrångstrupen. Partiledarens ståndpunkt skorrade falskt med hans rasistiska och islamofoba uttalanden han gjort under valkampanjen, och man frågade sig om inte en nations storhet speglas i hur man bemöter människor på flykt och i nöd, och hur man respekterar andra kulturer och religioner. En hund kan vara en ulv i fårakläder.