En väg till ett nytt samhälle

Det stora intresset för Finlands lilla experiment är ett tecken på att basinkomsten allt mer ses som ett svar på omvandlingarna i ekonomi och arbetsliv.

Nyheten om att Finland är på väg att göra ett försök med en ovillkorlig basinkomst kablades snabbt ut i världen. Det spreds rykten om att landet som det första skulle ge en universell inkomst till alla medborgare. Bland annat rubricerar magasinet Forbes i en artikel från slutet av 2015 att "Äntligen gör någon någonting vettigt".

Men som så ofta med rykten är de överdrivna även den här gången. Vad regeringens försök med basinkomst handlar om är tills vidare ett litet laboratorieexperiment och inte en universell modell.

Social- och hälsovårdsministeriets rapport med de slutliga förslagen ska läggas fram i november. I det här skedet går planerna ut på att för två år välja ut en grupp av arbetsföra finländare med låga inkomster eller arbetslösa. En basinkomst på cirka 600 euro i månaden skulle ersätta arbetsmarknadsstöd, grund-, föräldra- och studiedagpenning samt hemvårdsstöd, men inte bland annat inkomstrelaterat arbetslöshetsbidrag eller bostadsbidrag. Studerande eller föräldralediga skulle inte ingå i den första försöksgruppen.

Vad ett sådant experiment handlar om är egentligen inte en basinkomst utan bara en rationalisering av socialskyddsförmånerna. Syftet är att se hur en klumpsumma kan avlägsna så kallade flitfällor och förbättra arbetsmöjligheter och välbefinnande.

Samtidigt som regeringen planerar en ovillkorlig basförmån vill den koppla delar av den sociala tryggheten till motprestationer. Helt oförenliga är de två motstridiga modellerna inte; i ett utkast av Folkpensionsanstalten kunde beloppet på den ovillkorliga basinkomsten vara 550 euro medan en summa på upp till 300 euro betalas för att delta i olika verksamheter.

Problemet med den så kallade aktiverande sociala tryggheten är att det lätt leder till skenbar sysselsättning eller till att bidragstagare gör arbeten som borde utföras under normala arbetsvillkor.

Ett avgränsat experiment kan inte ge täckande slutledningar om hur en basinkomst fungerar som generell lösning. I HS säger Heikki Hiilamo, professor i socialpolitik, att en basinkomst inte tjänar sitt syfte särskilt väl: den skulle i praktiken vara ett evigt hemvårds- eller studiestöd och ett omvänt incitament för dessa grupper att gå med i arbetslivet.

Enligt Hiilamo fungerar modellen inte utan en reform av hela systemet för social trygghet och han ser basinkomsten som ett ideologiskt val.

Men det är just det ideologiska valet som är viktigt i dagens omvandlingar i ekonomi och arbetsliv.

På World Economic Forums sammanträde i Davos i vintras diskuterades medborgarlönen som ett medel för att mjuka upp digitaliseringens nedmontering av arbetstillfällen och yrken. I de mest omvälvande scenarierna kommer automatiseringen och robotiseringen att inom tjugo år utplåna vartannat av de yrken som existerar i dag. Nya yrken och arbetsuppgifter kommer i stället, och bland annat har Sverige hittills väl klarat av att kompensera med nya jobb när teknikutvecklingen slagit ut de gamla.

Det är i varje fall realistiskt att räkna med att nya jobb inte kommer att skapas i tillräcklig utsträckning och i synnerhet inte i form av fasta anställningar. Basutkomsten och delaktigheten i samhället måste kopplas loss från den starka bindningen till arbetet.

En generell basinkomst kan knappast ersätta alla behovsprövade förmåner och blir således dyr för skattebetalarna. De som arbetar är tvungna att betala inkomstskatt med en skarp progressivitet, så att de som har en högre arbetsinkomst genom skatterna betalar tillbaka sin medborgarlön. Basinkomsten fungerar bra för människor som arbetar oregelbundet och har relativt låga inkomster, men inte lika bra som incitament för högre utbildning och avancemang i arbetslivet.

För att en basinkomst ska verka som sporre till arbete krävs att den kombineras med en reform av skattesystemet. En skatteväxling från arbete till produktion, kapital, konsumtion, energi och råvaror är vad ett samhälle där datorer och robotar gör allt mer av jobbet kräver.

En basinkomst är ett effektivt sätt att åtgärda fattigdom. Den fattiga behöver helt enkelt pengar i handen och kontanter har en bättre träffverkan än många indirekta stödformer. Men vägen är ännu lång; först 2019 utvärderas experimentet och på 2020-talet kan det bli aktuellt att ta följande steg. Som en valfråga i riksdagsvalet 2019 sitter basinkomsten bra.

ANDRA LÄSER