Tvärminneforskare såg den vackraste sjögräsängen dö: "Musslor kunde hjälpa dem överleva värmeböljor"

Under en marin värmebölja dog en sjögräsäng i Hangö av ljusbrist och svavelväten. Med ängen förlorade Charlotte Angove sitt forskningsobjekt, men inte hoppet. Hennes avhandling indikerar att musslor kunde göra undervattensmiljöer tåligare för miljöförändringar.

Charlotte Angoves forskning indikerar att musslor kan hjälpa vattenlevande växter att ta upp näring och binda kol. – Om musslorna kan ge dem mer näring skulle de kanske inte behöva slåss så hårt om ljuset och vara mindre stressade, säger hon.
Charlotte Angove är marinbiolog vid Helsingfors universitet och snart klar med sin doktorsavhandling. Hon har gjort fältarbetet på en sjögräsäng utanför Tvärminne zoologiska station och sammanfattar sin insikt:
– I Östersjön dör växter av en överdos av något de annars får för lite av.
Det tarvar en förklaring:
Växter, inklusive sjögräs, fångar upp och lagrar kol. Det bromsar växthuseffekten och producerar syre åt djur och människor. Men kolet är ojämnt fördelat i omgivningen. Med för mycket koldioxid i atmosfären värms havet upp och försämrar växternas förmåga att ta upp kol.
Forskarna talar om marina värmeböljor – extremväder med längre perioder av svår värme i undervattensmiljöer. Framöver väntas fler marina värmeböljor och fler algblomningar i Östersjön. Klimatstressen kan försvåra övergödningen i havet. Det syns redan.
Under en marin värmebölja sommaren 2018 utbröt en kraftig algblomning i Finska viken. Tjocka sjok av cyanobakterier ströp ljustillförseln under ytan. Det skedde också i Kyan, en skyddad lagun vid Vindskären i Tvärminne, som hyste en fin sjögräsäng. Det var långt över 20 grader i vattnet i flera veckor, och rätt mörkt under sjoken på ytan. Ängen dog och förlorade sin förmåga att binda kol.
– Växterna förlorade ljus och stressades av värmen. Vi undersöker fortfarande dödsorsaken, men vi tror att det var ljusbristen som fick syreproduktionen på bottnen att avstanna, säger Angove.
Utan ljus slutar växterna fotosyntetisera, vilket minskar syremängden på bottnen, vilket i sin tur tillåter att giftiga svavelväten tar sig upp ur bottensedimentet.
– Vi tror att det slutligen var svavelvätena som dödade sjögräsängen.
Sjögräsängar är viktiga miljöer med stor biologisk mångfald. FN:s klimatpanels senaste rapport varnar ändå för att varmvattenkoraller, marina skogar och sjögräsängar är de tre mest klimathotade marina miljöerna. Sjögräsängar är den enda av dem som förekommer på våra breddgrader.

Den finaste ängen

Charlotte Angove förklarar ängsdöden i Hangö med en forskares lugn och sans, men hon är inte oberörd för det.
– Kyan är en speciell lagun med ett flertal arter. Det myllrade av liv. Därför var den bra för att se hur olika växtarter samverkar, säger hon.
Hon har också dykt i Australien, men:
– Den här är den finaste äng jag sett. Den är bara två och en halv meter djup och därför så ljus att man ser variationen. Den liknar en djungel med längre växter ovanför en matta av gräs och kortare växter med löv. Den sjögräsdraperade bergväggen gör sitt till, och så fisken förstås. Spiggen som kommer och snusar på dykarutrustningen och de färggranna kantnålarna. Allt det gör den till min favoritäng.
Ängen hyste sex eller sju växtarter vilket är mycket för finska förhållanden. Men det var ändå artsammansättningen snarare än artrikedomen som fascinerade Angove. Bara i brackvattenmiljöer kan livet se ut så här.
– Växterna i Kyan är sinsemellan väldigt olika. Ålgräs är en typisk saltvattenart från världshaven växer men här växer den tillsammans med natar som är typiska för dammar. Det speciella är att här trivs de alla i en och samma äng, säger hon.
Eller trivdes.
– I början av värmeböljan mådde växterna bra. Några veckor senare var nästan alla döda, borta, försvunna. Och de växter som överlevde klarade med ett undantag inte följande vinter.
Bara borstnaten överlevde chocken av värme, mörker och svavelväten. Det är en liten tröst.
– Borstnaten verkade inte ens särkilt påverkad, den finns fortfarande kvar. Vi försöker ta reda på varför. Om den har en egenskap som gör den tåligare mot värmeböljor kan vi kanske lära oss mer om hur vi kunde hjälpa andra växter att tåla klimatstress.
När Charlotte Angove första gången efter värmeböljan 2018 dök ner såg hon genast att allt inte stod rätt till. – Först kändes det häftigt, som att vi verkligen har något att berätta, men sedan kändes det som att oj nej, nu vet vi vad det vill säga. I år har det bara blivit sorgligare, säger hon.

Musslorna hjälper

Charlotte Angove och hennes kolleger har visat att den här sjögräsängen tidigare inte behövde anstränga sig lika hårt för att ta upp och lagra kol.
Även i övergödda hav är sandbottnar ganska näringsfattiga miljöer. Lokalt får växterna slåss om näringen. Ålgräset utvecklar ett långt rotsystem för att komma åt mer näring och fungerar därför som en utmärkt kolsänka, men man vet inte om de andra arterna är lika bra på det.
– Det finns mycket näringsämnen som växterna inte når. De kunde göra ett bättre jobb med kolbindningen om de kom åt all näring de behövde, men då näringen är ojämnt fördelad tvingas de satsa mycket energi på det, säger Charlotte Angove.
Växterna skulle behöva ett transportsystem för näring och kol. Och det ser faktiskt ut som att Tvärminneforskarna hittat ett.
– Vi ser att östersjömusslor som lever i sanden förser växterna med näring. Nu utforskar vi om skaldjuren har tillfört kol till växterna. De verkar ha gjort det, säger Angove.
Växternas förmåga att växa och binda kol är antingen av ljus- eller näringsbegränsad. Experiment i Tvärminne visar att utplanterade musslor på bottnen av en sjögräsäng fungerar lite som naturgödsel på land.
– När musslorna gödslar växterna verkar de behöva mindre ljus. Det är bra, för utan musslor är växterna hårt stressade av kampen om ljus, och ljusbristen kan ha dödat ängen under värmeböljan. Möjligen kan sjögräs uthärda värmeböljor bättre om de får hjälp av skaldjur, säger Angove.
Innan forskarna planterade ut musslorna i Kyan konkurrerade växterna stenhårt om ljus.
– Allt annat var underordnat kampen om ljus. Men när vi lade till musslor var det som om växterna slappnade av, konkurrensen om ljus av tog och de investerade i näringsupptaget. De satsade på att låta sina rötter växa och suga upp näringsämnen från musslorna. Konkurrensen om ljuset kvarstod, men den var inte så grym. Det här är ett nytt fynd, säger Angove.
Hon bedömer att "musselgödsling" kunde vara en lösning för att hjälpa stressade undervattensväxter att överleva.
– Musslor gör växterna starkare och potentiellt tåligare mot miljöförändringar. Jag vågar inte påstå att det är så, men musslorna ser ut att kunna hjälpa sjögräset att stå emot värmeböljor.
Men även om Charlotte Angove sprider ut musslor i Kyan kommer hon knappast att få återse sin favoritäng som hon helst minns den.
– Den är sig inte lik, den är ingen frodig äng längre. Snarare flyter där omkring en massa trådalger. En del växter är på väg tillbaka, men knappast ålgräset. Det är olyckligt eftersom vi kan räkna med fler värmeböljor.
Charlotte Angove säger att det var härligt att dyka i sjögräsängen i Kyan innan värmeböljan dödade den. Artsammansättningen var speciell om inte unik. – Den här ängen är den finaste jag sett, säger hon.

Charlotte Angove

Ålder: 26.
Bor: I Helsingfors.
Uppvuxen: I York i England, har bott i Finland i fyra år.
Aktuell med: Slutför doktorsavhandling i marinbiologi vid Helsingfors universitet, har tidigare studerat vid Bangor University i Wales.
Livsstil: Försöker leva miljövänligt, stickar och rider. "Ridning är så mycket billigare i England än här."
ANDRA LÄSER