Vem knäcker tillväxtnöten?

Ränteuppgångar och recessionsrisker till trots – aktiemarknaderna fortsätter uppåt. De europeiska marknaderna steg på bred front under veckan som gick, och de nordiska marknaderna var inga undantag från regeln.

Helsingforsbörsen har stigit med drygt 5 procent till dags dato, medan index för Eurozonen är upp hela 12 procent sedan årsskiftet. Men det kanske är rimligt att Europa får sin plats i solen – de senaste tio åren har avkastningen i Europa varit mer än 30 procent sämre än på den finska marknaden.

Under veckan besökte jag Mobile World Congress i Barcelona, där tillverkarna av telekomutrustning och teleoperatörer från hela världen träffas för att visa upp de senaste nyheterna. Både Nokia och Ericsson presenterade många intressanta tekniska landvinningar, inte minst radiobasstationer som är både mer energieffektiva och har högre kapacitet.

Det var inte heller någon brist på idéer om hur teleoperatörerna ska kunna utveckla sitt erbjudande till kunderna, exempelvis genom nya applikationer eller nya prismodeller.

För tillväxten i branschen är svag. Enligt bolagsanalytikerna väntas Nokias omsättning växa med ca 2 procent per år fram till 2025. Mobile Networks intäkter väntas i princip stå stilla under samma tid. Bilden för Ericsson är likartad, justerat för de förvärv som bolaget gjort under senare år.

Analytikerna kan förvisso ha fel, men även industrikonsulter tecknar en bild där tillväxten i bästa fall blir 2–3 procent per år fram till 2027.

Vinsttillväxten väntas bli något bättre de närmaste åren, men mycket beror på en normalisering av leveranskedjorna snarare än strukturella förbättringar av marginalerna. I en forskningsintensiv bransch som telekomutrustning kan man fråga sig om vinstmarginaler på 12–13 procent är tillräckligt höga för att kunna motivera forskningskostnader på 17–18 procent av omsättningen?

Problemet verkar till stor del ligga hos teleoperatörerna. Tillväxten är svag även här, och man behöver inte vara kärnfysiker för att förstå att det är svårt för Elisa och Telia att motivera ökade investeringar i utrustning för sina aktieägare när deras intäkter enligt analytikernas konsensusestimat bara väntas öka med 1–2 procent per år.

Så den som lyckas hitta lösningen på hur operatörerna ska kunna få en större andel av konsumentens pengar kommer säkert att bli hjälte i branschen.

En enkel lösning är förstås att höja priserna. Åtminstone jag har svårt att se hur jag skulle klara mig utan mitt mobila bredband, och priskänsligheten är nog inte alltför stor så länge det inte rör sig om dramatiska förändringar av prisbilden. Men så länge små länder i Europa har fyra teleoperatörer inom sina gränser är det svårt att se att konkurrensbilden skulle medge några varaktiga höjningar.

På den positiva sidan noterar jag att både Nokia och Ericsson i dag värderas på förväntningar om låg tillväxt och lönsamhet. P/E-talet för Nokia för 2023 är drygt 10x medan Ericsson värderas någon procent lägre. Det är klart lägre än marknadens genomsnitt och ger potential för uppgång då någon knäcker tillväxtnöten. Frågan är hur länge vi får vänta på den dagen?