"När man studerade på distans kunde man sitta framför datorn i kalsongerna"

Många som blivit vana vid att arbeta eller studera på distans är på väg tillbaka till kontoret och studielivet. Vad tar de med sig från distansjobbet: mjukisbyxor, eller rentav en totalt förändrad syn på vad arbete är?

Många som jobbat på distans under en lång tid har återgått till arbetet.
Jonas Forsbacka
08.04.2022 11:30 UPPDATERAD 08.04.2022 14:16
Flera av samhällets dominerande uppfattningar om vad arbete är – och hur man förväntas bete sig på jobbet – är i ständig förändring, särskilt efter en så historisk kris som coronapandemin. Det säger Beata Segercrantz, universitetslektor i socialpsykologi vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet.
– Våra uppfattningar om vad arbete är formas hela tiden, inte bara på arbetsplatsen men också när vi tar del av böcker och nyhetsmedier eller ser på tv, säger Segercrantz och tillägger:
– Det sker oftast små förändringar över tid, men efter något så stort som en pandemi kan ens förhållningssätt till arbete förändras ganska mycket under en kort tid.
Det kan handla om både små och stora saker: kanske har distansjobbet lett till att arbetsplatsens möten blivit kortare eller att företagets klädkod blivit mer liberal efter att kollegiet i över två års tid har kunnat bevisa att jobbet mycket väl kan genomföras i mjukisbyxor och t-shirt.

Gränser suddas ut

Allt fler medarbetare börjar stegvis återgå till Aktias huvudkontor i Helsingfors, säger Ann-Sofi Reims, HR-direktör vid Aktia. Hon har märkt att människor har börjat värdesätta flexibilitet mer än innan pandemin.
– Många uppskattar om de kan bestämma själva hur de lägger upp arbetsdagen, och att man inte måste sätta sig på bussen och ta sig in till kontoret varje dag, säger Reims.
Beata Segercrantz, universitetslärare i socialpsykologi vid Svenska social- och kommunalhögskolan, är för tillfället forskningsledig och jobbar därför fortfarande på distans. På hösten ser hon fram emot att återgå till universitetets lokaler.
Det handlar om människors värderingar i livet, tänker Reims. Även innan pandemin var det en ständig balansgång att å ena sidan känna att jobbet är viktigt och meningsfullt och å andra sidan ha tillräckligt med tid för familjeliv och fritid.
– Vi är alla olika, och under de senaste åren har vissa säkert jobbat mer än tidigare eftersom gränserna mellan hemmet och jobbet har suddats ut. Men jag tror att distansjobbet har gjort att letandet efter balans blivit viktigare för allt fler, säger Reims.

Studera på gymmet

Ida Flemmich studerar kulturproducentskap och är styrelseordförande för Arcadas studerandekår ASK. Hon har inte sett någon tydlig kulturförändring i hur studerande vid Arcada klär sig i föreläsningssalarna som nu får fyllas igen.
– När man studerade på distans kunde man sitta framför datorn i kalsongerna. Jag tror att studerandes klädkod kan ha gått mot det finare nu. När man förväntas vara ute bland folk igen gissar jag att allt fler tänker på vad de ska ha på sig, säger Flemmich.
Hon menar att de senaste årens distansstudier har lett till nya tankesätt. Hon talar dagligen med andra studerande om deras studievardag, och en förändring märkte hon redan i början av pandemin.
– Många upplever det som frustrerande att gå på en föreläsning som känns "onödig". I synnerhet om man har tagit sig till campus och det känns som att man lika gärna hade kunnat göra samma uppgift digitalt.
När man studerade på distans kunde man också pyssla med andra saker under föreläsningarna. Flemmich har hört om studerande som tagit med datorn till gymmet och andra som passat på att diska eller tvätta kläder under skoldagen.
– Jag har också märkt att vissa har kunnat jobba hemifrån samtidigt som de gått på föreläsningar på distans. Men det fungerar ju inte med alla jobb.
Ida Flemmich studerar kulturproducentskap vid Arcada för femte året och är styrelseordförande för Arcadas studerandekår ASK.

Gemensamma ramar

Det finns maktrelationer inbyggda i de förväntningar som uppstår på ett jobb eller i en studiegemenskap, säger Segercrantz. Vi har ofta mer eller mindre tydliga idéer om hur våra klasskamrater, kollegor eller chefer förväntas bete sig när de jobbar.
– Men när vi har varit hemma har förväntningarna på oss själva och andra varit rätt annorlunda. Därför blir det intressant att följa med om det sker några förändringar när vi återgår till jobbet, och om arbetsgivarna kommer att bli bättre på att anpassa arbetssätten till individers olika livssituationer. Det finns säkert organisationer som kommer göra vissa förändringar i sin arbetskultur nu, säger Segercrantz.
– Det är viktigt att det finns gemensamma ramar för hur man jobbar. Jag tror att hybridmodeller fungerar bra, då man ser möjligheterna i jobb både på kontoret och distans, säger Reims.

Traditioner dör ut

Flemmich tror också att en annan kulturförändring pågår inom studielivet just nu: att vissa traditioner dör ut. Många av dem som är aktiva inom studentorganisationer och styrelser har inga tidigare erfarenheter av icke-digitala studentikosa fester och studenttraditioner.
– Jag tror att vissa konstiga eller problematiska traditioner håller på att försvinna. Till exempel att pressa någon att dricka alkohol eller bära blöja på sits eller vad det nu kan vara.
Hon tillägger att det ska mycket till för att större traditioner såsom årsfester ska försvinna.
– De som tidigare kanske skulle ha sagt att "så här har vi alltid gjort" när det gäller konstiga detaljer som inte står nedskrivna någonstans finns inte kvar längre, säger Flemmich.

ANDRA LÄSER