Han fixade vår självständighet

======

SERIE: Journalisten och författaren Staffan Bruun har dykt in i Finlands historia och botaniserat fram 50 fenomen, händelser och personer som var viktiga när vårt land formades. Han har också rangordnat händelserna och skeendena. Serien pågår under hela året och kulminerar den 6 december, dagen då Finland fyller 100 år. Då "avslöjar" vi vad som har format hundraåringen mest.

De tjugo första delarna hittar du som ett separat läspaket på appen HBL 365 under Tidningar/Bilagor.

======

När P.E. Svinhufvud blev Finlands tredje president 1931 hade han en lång karriär i statsledningen bakom sig. Han kom att personifiera laglighetslinjen som motarbetade förryskningen i början av 1900-talet genom att hänvisa till gällande grundlag och vägra verkställa påbud från S:t Petersburg som var olagliga.

Men innan han nått så långt hade unge Pehr Evind haft en besvärlig barndom. Hans far som var sjökapten drunknade på Medelhavet när pojken var bara två år gammal. Fyra år senare begick farfar självmord och gården i Sääksmäki måste säljas. Modern flyttade till Helsingfors där hon uppfostrade son och storasyster som ensamförälder.

Pehr Evind blev student från Norsen och studerade juridik. Den lovande karriären avbröts av Bobrikoffs förryskningsprogram. Svinhufvud fick tillsammans med 16 kolleger sparken från Åbo hovrätt 1902 efter att ha väckt åtal mot Nylands läns ryska guvernör för att ett beväringsuppbåd slutade i kravaller.

Han fortsatte karriären som advokat och försvarade Lennart Hohenthal som stod åtalad för mordet på prokurator Eliel Soisalon-Soininen. Också det väckte den ryska ledningens missnöje.

När Finland fått enkammarriksdag 1907 utsågs Svinhufvud till talman. På sin nya post retade han regelbundet upp ryssarna med att i tal vid högtidliga tillfällen understryka att Finlands ärenden avgörs av kejsaren på lagstridigt sätt.

Socialdemokraterna, som för övrigt inte hade mycket gemensamt med Svinhufvud, bidrog till att välja om honom som talman gång på gång för att han mer än någon annan personifierade den lagliga motståndskampen.

Kejsaren såg rött och upplöste riksdagen varje gång Svinhufvud än en gång hållit ett invigningsanförande som i stället för att underdånigt svära kejsaren trohet, gjorde motsatsen. Det betydde att riksdagen upplöstes sex gånger under perioden 1907-1916. Nästan inga av de förslag riksdagen skickade till Sankt Petersburg för att stadfästas av kejsaren avancerade.

Till slut bad Svinhufvud partierna att sluta omvälja honom eftersom det bara ledde till att riksdagsarbetet stod stilla. Han drog sig tillbaka som domare på landsbygden.

När kriget bröt ut 1914 övertogs många nyckelposter i Finland av ryssar. Svinhufvud vägrade godkänna utnämningarna, fängslades och deporterades till Sibirien där han vistades ända till marsrevolutionen 1917.

Svinhufvuds förhållanden går inte att jämföra med Stalins dödsläger. Han levde bekvämt, hade tillgång till tidningar och kunde fritt brevväxla. Hustrun Ellen besökte honom några gånger i Sibirien.

När budet att tsar Nikolaj II störtats nådde Sibirien i mars 1917 marscherade Svinhufvud till den lokala polisen och meddelade att eftersom den som fängslat honom förlorat sina maktbefogenheter anser han sig ha återfått friheten. Ingen försökte stoppa honom då han tog tåget hem.

I Finland pågick förberedelserna för självständigheten för fullt. Efter bolsjevikernas kupp fick den borgerliga lantdagen bråttom att bryta banden till Ryssland. Den 15 november röstade man för att den högsta statsmakten fråntas kejsaren och tillfaller lantdagen. Också socialdemokraterna röstade för.

Egentligen innebar beslutet att Finland förklarade sig självständigt redan då. Men den nya borgerliga senaten som tillträdde 27 november och leddes av Svinhufvud ville avge en separat självständighetsdeklaration. Att vända sig till den nya kommunistregeringen ville man inte, det skulle kunna tolkas som om Finland fortfarande erkände att den högsta makten fanns i Ryssland. Därför föreslog Svinhufvud en självständighetsdeklaration som den 6 december godkändes av lantdagen med rösterna 100-88.

Socialdemokraternas motförslag gick ut på att en finsk-rysk delegation skulle dryfta hur självständigheten skulle genomföras.

Omvärlden erkände inte Finlands självständighet genast, man ville först se hur de nya makthavarna i Ryssland reagerade. Därför reste Svinhufvud till Petersburg för att få Lenins erkännande, vilket han fick några timmar före tolvslaget den 31 december.

Det självständiga Finland delades snabbt itu då inbördeskriget bröt ut. Svinhufvud stannade i Helsingfors, men måste hålla sig dold. Han lyckades fly med en isbrytare till Tallinn, ta sig vidare till Tyskland och återvända via Sverige till Vasa som var det vita Finlands huvudstad.

Efter kriget utsågs Svinhufvud till riksföreståndare. Han arbetade målmedvetet för att Finland skulle bli monarki med den tyska prinsen Friedrich Karl av Hessen som kung. Tyskarnas nederlag tvingade prinsen att avsäga sig kronan och Svinhufvud att avsäga sig makten och dra sig tillbaka till sitt gods Kotkaniemi i Luumäki.

I slutet av 1920-talet aktiverade sig kommunisterna med omfattande strejker och demonstrationer. De borgerliga skyddskårerna krävde att kommunistpartiet och deras olika täckorganisationer skulle förbjudas. I november 1929 anföll aktivister Folkets hus i Lappo där ungkommunisterna ordnade partifest. Man klädde med våld av festdeltagarna deras röda skjortor.

En vecka senare samlas 2 000 män i Lappo skyddskårshus och hotar att krossa kommunismen med vapenmakt om inte regeringen agerar. Terrorn skärps när aktivister tar sig in i den kommunistiska tidningen Työn Äänis tryckeri i Vasa och slår sönder pressen med spett och släggor.

I rättegången som följer frias alla åtalade. Problemet för rättvisan är att 72 män anmäler sig hos polisen och erkänner.

Nu blir skjutsningar vanliga. Vänsterledare kidnappas, misshandlas och körs till östgränsen för att de ska ta steget över till Ryssland. Sommaren 1930 genomförs 254 skjutsningar, i tre fall dör offren. Ingen fälls i rättegångarna som följer. I juli 1930 genomförs bondetåget till Helsingfors. 12 000 Lappoanhängare understöder sin ledare Vihtori Kosolas krav på att regeringen avgår och att kommunistlagar som stryper partiets verksamhetsmöjligheter stiftas. Regeringen vågar inte säga emot av risk för en regelrätt kupp.

Svinhufvud kallas nu som medlare och lyckas nå överenskommelse. Aktivisterna avhåller sig från våld mot att Svinhufvud tillträder som ny statsminister och att fem omstridda kommunistlagar genomdrivs. De innebär att medborgerliga rättigheter inskränks, bland förbjuds kommunister att ställa upp i val och deras tidningar dras in.

Lapporörelsen är nu på höjden av sin makt med en regering som ängsligt gör nya eftergifter. Vändpunkten kommer i oktober 1930 då de allt självsäkrare högerextremisterna kidnappar tidigare president K.J. Ståhlberg och hans hustru. Paret körs från Helsingfors till Joensuu där de berusade kidnapparna tappar fattningen och paret Ståhlberg kan sätta sig i säkerhet på närmaste polisstation.

Den allmänna opinionen fördömer kraftigt skjutsningen.

I presidentvalet följande år stannar Ståhlberg bara en röst från val i första omgången med sina 150 röster. I tredje omgången förlorar han mot Lappomännens favorit, Svinhufvud, med rösterna 151-149.

Ett av Svinhufvuds första beslut som president är att utse general Gustaf Mannerheim till försvarsrådets ordförande och i praktiken till överbefälhavare i fall av krig. Mannerheim som sedan 1919 hamnat i skymundan är därmed åter installerad med tanke på kommande prövningar.

I Lappomännens nya kampanj kräver man att också socialdemokraterna bör förbjudas och deras tidningar dras in. För att ge eftertryck åt kravet avbryter man i februari 1932 en socialdemokratisk partifest i Mäntsälä och intar Folkets hus.

Tusentals aktivister samlas i Mäntsälä och hotar marschera till Helsingfors för att avsätta regeringen. I några dagar ligger hela landet i spänning. Lappomännen hoppas på stöd av Svinhufvud, men misstar sig grovt.

I stället håller Svinhufvud sitt berömda radiotal och försvarar landets lagliga ordning. Han lovar amnesti till alla som utan dröjsmål återvänder hem. Några dagar senare kapitulerar ledningen och inrikesministeriet förbjuder Lapporörelsen. Aktivisterna går nu in för parlamentariskt arbete i det nybildade fascistpartiet Isänmaallinen kansanliike IKL (Fosterländska folkrörelsen). Bland annat inför ungdomsförbundet Hitlerhälsningen.

Svinhufvuds sista presidentår präglas av hans motstånd mot socialdemokraterna som tillsammans med Agrarerna (Centern) kommit överens om ett gemensamt regeringsprogram. Svinhufvud meddelar SDP:s ledare Väinö Tanner att han aldrig kommer att tillsätta en regering med socialdemokratisk medverkan.

I presidentvalet 1937 segrar därför Centermannen Kyösti Kallio och utser Finlands första parlamentariska rödmylleregering, en bas som bygger på socialdemokrater och agrarer. Svinhufvud har gjort sitt i finländsk politik.