Rysk kemist som skapade Novitjok: "Britterna borde föra ännu mer oväsen"

På 1970-talet var Vladimir Uglev en av de ledande sovjetiska kemisterna som utvecklade en grupp nya, fruktansvärda nervgifter. De fick samlingsnamnet Novitjok. I dag håller Uglev det för sannolikt att Sergej och Julija Skripal har förgiftats med hans skapelse. HBL har träffat Uglev i staden Anapa vid Svarta havet.

Nervgift
På 1970-talet var Vladimir Uglev en av de ledande sovjetiska kemisterna som utvecklade en grupp nya, fruktansvärda nervgifter.Oksana Jusjko
Anna-Lena Laurén
21.04.2018 12:42 UPPDATERAD 21.04.2018 12:45
– Jag tror inte att Sergej och Julija Skripal blir helt friska. De kan få men för livet som framkommer senare, säger Vladimir Uglev.
Vi sitter på ett hotellrum i Anapa med Svarta havet brusande utanför fönstret. Vladimir Uglev, en drygt 70-årig, kortklippt och energisk man, är en av Rysslands främsta experter på hur man framställer kemiska vapen. Han betraktar det som mycket troligt att hans livsverk – ett nervgift vid namn A234 – har förgiftat Sergej och Julia Skripal i Salisbury, den 4 mars i år.
– Jag har fått uppgifterna från de brittiska analyserna av giftet och de motsvarar innehållet i A234. Helt säker kan jag förstås inte vara, men jag kan anta vad som är rimligt. Det är ett gift som utmärkte sig för sin höga kvalitet och renhet, ett stabilt ämne som är lätt att transportera och som inte lämnar några spår efter sig, säger han.
Att ämnet som användes mot Skripals var av så hög kvalitet innebär enligt Uglev två saker.
– Antingen hade de fått giftet från någon äldre sats som vi har tillverkat tidigare. Eller också var det yrkesmänniskor på hög nivå som gjorde det här ämnet. Det är inte ett ämne man kan tillverka i ett garage, i motsats till sarin som användes i terroristattacken i tunnelbanan i Japan 1995.
Livsfarligt jobb. De brittiska räddningsarbetarna var tvungna att skydda sig extra nog då de den 8 mars reste ett skyddstält över den bänk i Salisbury där Sergej och Julia Skripal hittades i kritiskt tillstånd efter förgiftningen.Lehtikuva / AFP / Ben Stansall

Två gånger själv förgiftad

Uglevs arbetsgrupp utvecklade nervgiftet A234 utanför Saratov i sydvästra Ryssland i slutet av 1970-talet. Arbetet skedde på det hemliga forskningsinstitutet Statliga vetenskapliga forskningsinstitutet för organisk kemi och teknologi (GOSNIIOCHT). A234 var ett av tre gifter som ingår i gruppen Novitjok, ett namn som har blivit världskänt sedan den före detta ryska spionen Sergej Skripal och hans dotter Julija förgiftades i Storbritannien i början av mars.
Själv föredrar Uglev att tala om A234. Namnet Novitjok undviker han.
– Det är Vil Mirzajanov (rysk kemist i exil) som har lanserat det här namnet, men faktum är att Novitjok inte är ett enda gift. Det handlar om tre olika nervgifter som utvecklades på vårt institut: A234, A232 och A240. Jag har hållit på med de här gifterna helt konkret, i motsats till Mirzajanov, jag vet betydligt mer om dem än de flesta högre chefer för det var mitt jobb. Två gånger blev jag själv förgiftad. Som tur var mängderna så små att jag kom undan med blotta förskräckelsen.
År 1992 greps Vil Mirzajanov, en av de högre cheferna på institutet. Han hade avslöjat att Ryssland i strid mot internationella konventioner hade fortsatt utveckla kemiska vapen. När Vladimir Uglev offentligt stödde Mirzajanov blev han också gripen och anklagad över att ha avslöjat statshemligheter. Bägge släpptes i brist på bevis och Mirzajanov emigrerade till USA år 1995.
Även om Uglev stödde Mirzajanov på 1990-talet håller han inte med om alla hans slutsatser i dag.
– Dessa ämnen tillverkades aldrig i sådana mängder som Mirzajanov påstår. Det var vårt laboratorium som producerade större delen och vi kan maximalt ha tillverkat 200 kilo. Inte tonvis. I Nukus i Uzbekistan gjordes bara experiment, där fanns ingen produktion.

Vad var målet med att tillverka de här nervgifterna?

– Varför behövs massförstörelsevapen? Varför behövdes atombomben? Det visade sig att A234, A232 och A240 som vi utvecklade var tio gånger effektivare än motsvarande nervgifter som redan fanns på marknaden. Det behövdes mycket mindre mängder för att uppnå effekt, säger Vladimir Uglev.
– Men visst är det märkligt att ett land som har kärnvapen höll på med kemiska vapen. Vilken yrkesmänniska som helst kan tala om för er att det inte behövdes. Jag vet inte hur våra tjockskallar till ledare tänkte, men jag antar att de följde logiken "om amerikanerna har det måste vi också ha det".

"Det var mitt jobb, jag tänkte inte"

Redan på 1990-talet, då Uglev bland annat bistod amerikanska senatens kommission för kemvapen, varnade han för hur farliga Novitjok-gifterna kan vara om de hamnar i fel händer.
– Det är ett väldigt bekvämt ämne. Det lämnar inga spår efter sig och är lätt att använda. En terrorist kan ha med sig en ampull i fickan, hälla ut den i en metrovagn och gå ut. Tack och hej.

Hur kändes det att delta i ett sådant arbete? Att tillverka massförstörelsevapen?

– Då var det normalt. Det var mitt jobb. Jag tjänade ihop till en bostad, fostrade mina barn. Jag tänkte inte alls på de här sakerna. Men kriget i Afghanistan fick mig att tänka om, jag visste att sovjettrupperna dödade oskyldiga civila. Även om jag inte kan bevisa det är jag säker på att man också använde kemiska vapen.
Vladimir Uglev säger att hans familjebakgrund har gjort honom skeptisk till makthavarna i Kreml.
– Min farfar var bonde. Han hade en stor, fin gård och sex kor utanför Perm. Hela familjen tvångskollektiviserades på 1930-talet, alla mina släktingar dog i arbetsläger. Farmor och farfar blev av med allt och sändes med sjutton barn till Murmansktrakten. Där svalt de ihjäl och skyfflades ner i en omärkt massgrav. Det var ett under att min pappa överlevde. Jag är född 1946 utanför Kirovsk, i en lägerzon full med brottslingar och politiska fångar. Jag lärde mig svära som sjuåring.

Fick sparken

Vladimir Uglev studerade kemi på det prestigefyllda Mendelejev-universitetet för kemisk teknologi i Moskva. Därefter sändes han till det hemliga laboratoriet för kemvapen i Sjichany utanför Saratov. Året var 1975.
– Det var ingen som frågade mig vad jag ville. På sovjettiden skickades kemisterna ut i landet efter statens behov. Det gick bra för mig, jag var med i gruppen som utvecklade A234, fick sedan leda den och steg i graderna till äldre vetenskapsman. Men jag fick aldrig skriva min doktorshandling. Jag är en besvärlig person som ständigt kom på kant med cheferna. När en son till en av cheferna plagierade vårt arbete protesterade jag. Det gjorde mig inte populär.
År 1990 lämnade Vladimir Uglev det hemliga laboratoriet, som då var i upplösningstillstånd på grund av Sovjetunionens fall. I två år var han borgmästare för staden Sjichany, sedan arbetade han som forskare för ett privat läkemedelsföretag. Han samarbetade även med Greenpeace och lokala miljöaktivister.
När Uglev drogs inför rätta för att ha avslöjat statshemligheter fick han sparken från sitt jobb. I dag lever han på en pension som motsvarar cirka 200 euro i månaden och jobbar extra som gårdskarl på ett sanatorium för att kunna betala av på huslånet. Han flyttade till kurorten Anapa invid Svarta havet för tre månader sedan på grund av hustruns hälsostillstånd.
"Lavrov ljuger sig blå"
Uglev är noga med att påpeka att det än så länge inte finns några bevis för ursprunget till nervgiftet som användes mot Skripal. Samtidigt är han säker på en sak: Kreml talar inte sanning.
– Utrikesminister Sergej Lavrov påstår att Skripals förgiftades med BZ (ett lindrigare ämne som aldrig har tillverkats i Ryssland) Han ljuger sig blå! Experterna på det schweiziska laboratoriet avvisar de här uppgifterna och det är bara att titta på analyserna för att förstå att det inte kan stämma. Enligt de brittiska experterna hade giftet som användes mot Skripals en molekylmassa på 225. Molekylmassan för A234 är 224. Men molekylmassan för BZ är 333! Det är helt uppenbart att Lavrovs påstående är osant.

Varför skulle han ljuga?

– Antingen är det rådet han har fått av experter. Eller också är det en följd av att ledarskapet ljuger i vårt land ända sedan 1917. Andrej Lugovoj förgiftade Litvinenko med polonium år 2010. (En FSB-agent som utpekades av Storbritannien.) Han spridde poloniumspår över halva Europa! Därför har de antagligen gått över till A234. Det lämnar inga spår.

Varför är ni så säker på att det är Ryssland som är skyldig?

– Det är inget jag vet. Det är mitt antagande. Titta på Sovjetunionens och Ryssland historia. Titta på 1939 (när Sovjetunionen anföll Finland och Polen). Vem erkänner att min morbror dog i Vinterkriget? Att vi inte hade något i Finland att göra? Titta på mordet på Trotskij, som Stalin aldrig erkände. De erkänner aldrig något, men förr eller senare kommer sanningen fram i all fall.

Ni har sagt att det fortfarande inte finns några konkreta bevis?

– Nej, och det kommer inte att finnas. Det avgörande är att kunna jämföra ämnet man hittade hos far och dotter Skripal med ett ursprungligt giftparti. Varje parti A234 har små avvikelser. De ser aldrig exakt likadana ut eftersom doseringen alltid varierar lite. Därför gjorde vi alltid ett pass för varje parti A234, med elementäranalyser, toxikologiska uppgifter och så vidare. När bankiren Ivan Kivilidi år 1995 mördades i Moskva genom att man strök A234 på hans telefon kunde polisen med vår hjälp fastställa att giftet hade framställts i vårt laboratorium. Det var bara att jämföra polisens prov med vårt original.

Britterna skulle alltså kunna be Ryssland om uppgifter på allt nervgift som är lagrat i Ryssland?

– Här är Kremls svar, svarar Uglev.
Han höjer knytnäven med tumspetsen stickande upp mellan pekfingret och mittfingret – en rysk gest som betyder att man kan dra åt skogen.
– Britterna kanske redan har gjort en sådan förfrågan. Men Ryssland kommer aldrig att ge dem den informationen. Vem vill erkänna att han är en mördare? Att ett land som är medlem i FN:s säkerhetsråd använder massförstörelsevapen mot ett annat medlemsland? Jag anser att britterna gör helt rätt. Om jag var Theresa May skulle jag ställa till mer ännu större hallå än hon redan har gjort.

Men ämnet som förgiftade Skripals kan tillverkas på flera ställen i världen?

– Inte överallt. Det kan tillverkas i Storbritannien, USA, Japan, Tyskland. Men nu har vi en global marknad och det går inte att dra några slutsatser av var ämnet var tillverkat på basis av dess beståndsdelar. Man behöver uttryckligen en analys på partier som finns lagrade på olika ställen i världen.

Det är svårt att se vilket intresse Putin har av denna skandal.

– Hur vet ni det? Den här sortens organisationer förlåter inget. De glömmer inte. De skulle gärna göra samma sak med andra om de kunde.

Varför skulle man välja en mordmetod som får Ryssland på kant med halva världen?

– Varför inte? Vårt underrättelseväsen vet att USA och Storbritannien har samma gift. Så de kan säga att britterna eller amerikanerna gjorde det själva men skyller allt på stackars Ryssland. Kan man förstå en idiot? Nej. De som sitter i Kreml lever i en helt egen värld.

Varför såg inte gärningsmännen till att verkligen döda Skripal om de ville komma åt honom? Nu är han och dottern Juljia på bättringsvägen, trots att de sades att de aldrig skulle återhämta sig.

– De dödade ju Litvinenko med polonium. Där fick de problem, eftersom Andrej Lugovoj lämnade spår efter sig i hela Europa. Så nu har de lärt sig av den bittra erfarenheten och tog ett annat ämne. Men de tänkte inte på att Skripals skulle tvätta händerna, något som sannolikt räddade livet på dem. Jag tror ändå inte att de någonsin kommer att bli helt friska, de kan få men för livet och hälsoproblem som vi inte kan förutse nu.
Uglev tvivlar inte på att sanningen om fallet Skripal förr eller senare kommer fram.
– Om det blir maktskifte i Ryssland kanske vår generation får veta vem som försökte döda Skripal. Om inte får våra barn eller barnbarn veta det. Allt hemligt kommer till sist fram i ljuset. Någon börjar prata. Som jag till exempel. Samvetet plågar en och till sist kan man inte längre tiga.

Fallet Skripal

Den ryska dubbelagenten Sergej Skripal och hans dotter Julia Skripal hittades medvetslösa på en bänk i Salisbury den 4 mars.
Enligt brittiska myndigheter hade de blivit förgiftade med ett nervgift som ursprungligen utvecklades i Sovjetunionen och går under namnet Novitjok. Skripal är dömd för högförräderi i Ryssland och enligt Storbritanniens premiärminister Theresa May är den ryska statsledningen ansvarig för mordförsöket. Ryssland har vägrat ta på sig ansvaret.
Som en följd av konflikten utvisade Storbritannien över 100 och USA 60 ryska diplomater. Även 21 EU-länder, däribland Finland, utvisade ett mindre antal. Ryssland svarade med samma mynt.
Far och dotter Skripal har återhämtat sig och befinner sig i dag på hemlig ort.

Novitjok

Novitjok är ett samlingsnamn för ett nervgift bestående av huvudsakligen tre olika gifter: A234, A232 och A240. Det utvecklades i Sovjetunionen mellan 1971 och 1993. Innehållet i en ampull är nog för att ta livet av ungefär hundra personer.
Att Ryssland fortfarande höll på med att experimentera med nervgifter avslöjades år 1992 av kemisterna Lev Fjodorov och Vil Mirzajanov, som då greps och anklagades för högförräderi. Vladimir Uglev stödde Mirzajanov offentligt och greps 1993, anklagad för att ha avslöjat statshemligheter.
Alla friades senare och Mirzajanov bor i dag i USA. Han sade så gott som genast att ämnet som användes mot Sergej och Julia Skripal tillhör gruppen Novitjok.

ANDRA LÄSER

Senast publicerat