Jannike går längs banad väg

På sitt debutalbum The Girl in the Picture har Jannike Sandström tillsammans med managern Niklas Rosström skapat tretton poplåtar i klassisk och välbeprövad form. En del är energiska, up-tempo-låtar med körsång och band, en del melankoliska ballader med Jannikes röst i centrum och piano i bakgrunden.

Men det kanske är därför jag tröttnar efter bara ett par låtar. Det är inget som sticker ut på albumet, varken som speciellt bra eller dåligt. Låtarna blandas således lätt ihop och varken text eller musik bottnar eller berör mig.

Jannike steg in i rampljuset i och med finska Idol år 2008. Men efter en nionde placering i tävlingen drog hon sig undan. Hon har arbetat på The Girl in the Picture i tre år och varken passion eller röstresurser saknas på albumet.

Problemet är att jag har hört majoriteten av låtarna på The Girl in the Picture förr. Jag har hört låtar som den reggae-inspirerade Hug Me på Radio Nova, jag har hört Walking in My Sleep i både Eurovision och musikal. Jag har hört den i sig fina Hallowed Ground sjungas av olika kvinnliga artister i årtionden. Det är lättillgänglig musik som lämpar sig bra för radio och finlandssvenska konserter, men det är inte ny musik.

Att rutinerade gäster som Guy Chambers (Robbie Williams producent och låtskrivare), Elvis Presleys ex-flickvän Linda Thompson och Totos låtskrivare Randy Goodrum medverkat i projektet gör det inte nödvändigtvis bra. Det här är inte bara musik som tidigare gjorts, det är daterad och trött musik som tidigare gjorts.

Albumet för tankarna till årets Melodifestival i Sverige. När Loreen åkte ut ur tävlingen i Andra chansen skrev en recensent i Dagens Nyheter ”gör något oväntat, kantigt och ambitiöst...och du sparkas ut av tv-tittarna snabbare än någon hinner säga 'Nu kör vi'.” Meningen fångar hur jag ofta känner inför finlandssvensk musikproduktion och tyvärr även när jag lyssnar på The Girl in the Picture. Vi har kanske vant oss vid att nyproducerad popmusik innebär versioner av tidigare producerad amerikansk och svensk pop.

Det är givetvis inte rimligt att förvänta sig att Jannikes debutalbum bara ska innehålla nytänkande och inspirerande musik, men jag saknar det oväntade och kantiga. Eftersom Jannike utan tvivel är en ambitiös och talangfull artist hoppas jag att hon på nästa album vågar stiga ut ur rollen som artist och gå in för att vara en kreatör.