Ryssland måste upphöra med att bomba Syrien

Det största ansvaret för det syriska folkets lidande bär landets ledare Bashar al-Assad och hans regim. Det är också hans styrkor som nu går hårt fram i alla områden där den syriska oppositionen – andra än terrororganisationen IS eller Daesh – har sina sista fästen.

Assad lät IS hålla till i ett par år nära gränsen till Irak innan terroristerna också tog områden i Irak i besittning och utropade sitt kalifat.

Det var en skickligt uttänkt plan där Assad till fullo utnyttjade västs tvekan. Under de första åren av krisen var oppositionen i Syrien så splittrad och svår att identifiera att man var rädd för att stödja terrorister. Detta var ett av huvudargumenten för att inte skicka vapen till någon av oppositionsgrupperna.

Riktigt hela sanningen är det ändå inte. Upprepade försök gjordes för att få till stånd en FN-resolution om hur det internationella samfundet skulle kunna ingripa. Två specialsändebud, FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan och den algeriske diplomaten Lakhdar Brahimi, fick ge upp efter att FN:s säkerhetsråd inte kunde enas om de rekommendationer som lades fram. Speciellt de fem permanenta medlemmarnas agerande i krisen har varit under all kritik.

I synnerhet när det gäller Assads roll och ställning låstes positionerna så att man aldrig kom vidare. Alla varningar för att det kommer att gå precis som det sedan har gått klingade för döva öron.

Enligt FN har 4,6 miljoner människor flytt från Syrien på grund av det utdragna kriget medan 13,5 miljoner syrier inom landet är i behov av humanitär hjälp. Det ena mötet efter det andra arrangeras, detta veckoslut igen i München, med stater som lovar hjälp till civila så att de inte ska "behöva" fly. Men hur ska man få fram hjälpen och vem ska ta den till de utsatta? Det går inte, om det inte blir ett uppehåll i bombandet.

Ett första försök att få i gång en diskussion om vapenvila strandade redan innan den hann börja.

Så bomberna fortsätter att regna över Aleppo. Ryska bombplan stöder Bashar al-Assad och hjälper hans segervissa styrkor att ta sig fram. De som kan flyr mot gränsen till Turkiet, hundratusentals civila hotas av att skäras av från all hjälp och står utan en chans att fly på grund av striderna. Det verkar som om Rysslands inblandning i kriget bara ökat flyktingströmmen.

I stora skaror trängs nu tiotusentals syrier vid gränsen till Turkiet. Öppna gränsen, uppmanar FN. Turkiet har redan tagit emot miljoner flyktingar. Människor, som nu är spelbrickor i ett fruktansvärt maktpolitiskt spel som ingalunda handlar om Syrien. Eller ens om IS.

Ett spel där människosmugglarna ständigt matas med nya klienter, ett spel där desperata människor finner sin grav i Medelhavet.

Ett spel mellan Ryssland och väst. Visst, också Frankrike och USA utför bombningar. Men deras mål är IS. Ryssland säger visserligen att IS är målet också för de ryska bombningarna. Men det verkar uppenbart att det snarare handlar om att stödja Assad. Och att spela ut flyktingkortet mot Turkiet – eller via Turkiet – mot Europa.

Det finns sällan någon moral i krig. Syrien är en skam för hela det internationella samfundet, ett nederlag för allt vad FN står för.

Enligt en färsk FN-rapport torteras folk till döds i fängelserna. Bägge parter har gjort sig skyldiga till krigsbrott, men rapporten lägger en tyngre skuld på Assadregimen.

Bombningarna måste upphöra.