Madridmötet milstolpe i Natos historia – Finland med men kan inte påverka nya strategin

Natoländernas ledare samlas i veckan till ett historiskt toppmöte där alliansen ska slå fast Natos framtida roll. De nya riktlinjerna påverkas kraftigt av Rysslands anfallskrig mot Ukraina. In i det sista råder ovisshet om knuten mellan Finland, Sverige och Turkiet ska lösas vid mötet eller först senare.

Natos toppmöte har stor betydelse för vilka vägval alliansen går in för, säger statsvetare Teija Tiilikainen som är chef för det europeiska kompetenscentret för motverkande av hybridhot.
Rysslands krig mot Ukraina kommer att spela en stor roll då Natoländernas ledare samlas i Madrid i veckan för att slå fast Natos framtida roll och betoningar.
Det är 12 år sedan Natos strategi senast skrevs om. Strategin är det viktigaste dokumentet efter Washingtonfördraget från 1949 då alliansens grundande medlemmar undertecknade försvarspakten med ett väpnat angrepp av Sovjetunionen i åtanke.

Niinistö och Haavisto deltar

Finland som i våras lämnade in sin medlemsansökan till Nato, men som ännu inte har blivit inbjuden till medlemsförhandlingar eftersom Turkiet bromsar Finlands och Sveriges planer, företräds vid mötet av president Sauli Niinistö och utrikesminister Pekka Haavisto (Gröna). Också försvarsminister Antti Kaikkonen (C) ingår i den finska delegationen.
Statsvetaren och chefen för det europeiska kompetenscentret för motverkande av hybridhot, Teija Tiilikainen, väntar med intresse på resultaten från mötet.
Toppmötet och Natos nya strategi började planeras redan innan Ryssland i februari inledde sitt anfallskrig mot Ukraina.
– Oberoende av Finlands och Sveriges medlemskapsprocess är mötesagendan betydelsefull, dels på grund av det pågående kriget, dels för att Nato ska godkänna en ny strategi. Där ska alliansen bedöma hur den förändrade säkerhetspolitiska omgivningen påverkar Natos prioriteringar framöver, säger Tiilikainen.

Förstärkning av östra flanken

Inför toppmötet har Natos militära förvaltningsapparat tagit fram en ny militärstrategi som är i samklang med de riktlinjer som toppmötet godkänner. Natos huvuduppgift kommer att vara avskräckning och försvar. Natos militära stab är som bäst i färd med att uppdatera alliansens försvarsplanering och operativa planering. En åtgärd blir att förstärka Natos östra flank.
Toppmötet kommer att slå fast hur förstärkningen ska gå till. De styrkor som i dag finns utplacerade i Baltikum och Polen ska utökas till brigadnivå och dessutom grundas fyra nya stridstrupper som stationeras vid Natos östgräns i Polen och söderut.
Innan Turkiet slog på bromsen var det tänkt att toppmötet i Madrid skulle vara det forum som bjuder in Finland och Sverige till medlemskapsförhandlingar. Om så sker är fortfarande ett frågetecken.

Påverkas Finlands och Sveriges ställning vid toppmötet av att medlemsförhandlingarna inte har kommit i gång på grund av Turkiet?

– Egentligen inte. Först när man är fullvärdig medlem har man en plats vid förhandlingsbordet, så i det avseendet är det ingen stor skillnad för Finland och Sverige om vi bjuds in till medlemsförhandlingar nu eller senare. Oberoende av det problem som har uppstått med Turkiet, hade vi inte kunnat påverka innehållet i strategin, säger Tiilikainen.
Under och strax efter kalla kriget låg Natos fokus på det gemensamma försvaret och fiendebilden var tydlig: Sovjetunionen och dess efterträdare. Men så småningom förändrades Natos roll.
– Man började tala om ett politiskt Nato och partnerskap med andra länder. Den omedelbara hotbilden, Sovjetunionen var borta och Nato såg fram emot att kunna samarbeta med Ryssland, säger Tiilikainen.
Den tredje gången Natos inriktning förändrades var efter 11 septemberattackerna 2001 då alliansen satte fokus på operationer också utanför Natos eget territorium.
– Riktlinjerna för de här omvandlingarna har alltid definierats i nya strategier. Därför har det stor betydelse vilka vägval alliansen den här gången går in för, säger Tiilikainen.

Kina också i blickfånget

Då förberedelserna med att ta fram den nya strategin satte i gång innan Rysslands invasion i Ukraina, var arbetet en balansgång mellan de nyare hotbilderna: klimatförändringen, cyber- och hybridhot men också den traditionella rollen, Nato som försvarsunion.
– Man förväntade sig att den nya strategin skulle vara en blandning av de här lite olika prioriteringarna, inklusive Kina som var viktigt för USA att få med i strategin. Antagningen är att Kina kommer att finnas med i den nya strategin. Men det ska bli intressant att få veta på vilket sätt, säger Tiilikainen.
Hittills har Finland officiellt endast blivit inbjuden till ett arbetsmöte under toppmötet. På onsdag förmiddag samlas de allierade sinsemellan till ett internt möte. På eftermiddagen deltar president Niinistö och utrikesminister Haavisto i ett arbetsmöte dit också Sverige, Australien, Nya Zeeland, Japan, Sydkorea, Georgien, samt EU-rådets och kommissionens ordförande är inbjudna.
Dagen därpå fortsätter de allierade med egna interna diskussioner. Både Niinistö och Haavisto kommer också att ha bilaterala möten i Madrid.
I och med kriget i Ukraina kommer det bli större fokus på traditionellt militärt försvar än i en situation där det hade rått fred i Europa.
– Som situationen är nu måste det bli mer fokus på det som är Natos rötter, varför Nato uppstod och det ursprungliga behovet.
Hybrid- och cyberhot ingår i både den ryska och kinesiska verktygslådan och kommer därför med största sannolikhet att finnas med i strategin.
– Men är möjligt att den globala dimensionen, till exempel de säkerhetspolitiska konsekvenserna av klimatförändringen, inte får det utrymme som hade varit fallet utan kriget, bedömer Tiilikainen.

Hur hanterar de övriga Turkiet?

En annan stor fråga för mötet blir också Turkiets motvilja att acceptera Finland och Sverige som nya medlemmar. Hittills har Natoländerna inte kollektivt behandlat den problematiken utan det har förts förhandlingar mellan Turkiet, Finland, Sverige och Natos generalsekreterare.
– Jag väntar med intresse hur Nato på toppmötesnivå kommer att behandla den här problematiken och om Turkiet fortfarande är av den åsikten att landet inte vill stödja Finlands och Sveriges medlemsansökningar. Hur kommer Natoländernas ledare att diskutera saken och hur förhåller sig statscheferna och regeringsledarna? Frågan har att göra med Natos trovärdighet och funktionsförmåga. Vi lever i en komplicerad omgivning där alla aktörer noga följer hur snabbt Nato kan fatta stora och svåra beslut, till exempel anta nya medlemmar. Det blir intressant att höra hur de olika Natoländernas representanter uttalar sig i frågan och om de anser att det är ett problem om alliansen inte lyckas fatta beslut om Finland och Sverige, säger Tiilikainen.

ANDRA LÄSER