Kulturdebatt: Varför kräver vi mer ansvar av kändisar än av industriledare och bankchefer?

I en problemtyngd samtid är det viktigare än någonsin att upprätthålla moralen och framtidstron, men det finns en risk att propagerandet för hopp och andra fina värderingar blir ett sätt att upprätthålla de orättvisor vi säger oss vara emot, skriver författaren Adrian Perera.

Göteborgs bokmässa lanserade i år klimataktionen "Hope signs", med peppande citat av kända författare, bland andra Björn Wiman och Emily Joof.
29.09.2022 05:01 UPPDATERAD 29.09.2022 07:51
Det är kört nu, det är ingen hemlighet. När bankerna krisar får kunden ta smällen, när elbolagen krisar gäller detsamma. Alla försök att underlätta det ekonomiska läget leder till vinster på aktiemarknaden, det är kört. Kvinnor blir slagna, fascismen är folkvisdom, klimatet blä. Nu om nånsin måste alla ta sitt ansvar.
Känns det bekant? Hoten hopar sig och med dem talet om ansvar, och nu menar jag verkligen talet, ordet ansvar. Ansvarstagandet, huruvida man ses som en som tar sitt ansvar blir viktigare än den reella påverkningsmöjligheten man har. Därmed kräver vi mer ansvar av kändisar än av industriledare och bankchefer, för kändisarna kan man åtminstone cancla.
Jag inser det här medan jag lyssnar på radio, frågan gäller influencers inverkan på samhället, hur vi konsumerar och vad vi tycker och tänker. Kulturpodden Sällskapets Andrea Reuter menar att Bianca Ingrosso tar sitt ansvar, Ingrosso talar om mental hälsa. Till skillnad från en statlig kampanj har Ingrosso följare som definitivt nås av budskapet. Utan att kritisera resten av programmet sker här en mycket intressant glidning: Att tala är att ta ansvar eftersom den potentiella genomslagskraften är stor.

ANDRA LÄSER