Konsertrecension: Jazzen och det talade ordet dominerade Flows andra dag

Den andra dagen på Flow var vikt för jazz och rap, men också överraskningar i form av karismatisk pop med rötter i Orienten och på den brittiska landsbygden.

Linda Fredriksson stod för en av de absolut finaste prestationerna på Flow.
Niclas Lönnqvistniclas.lonnqvist@hbl.fi
13.08.2022 22:52 UPPDATERAD 14.08.2022 14:00

Pop och rock

Flowfestivalen med Gettomasa, Princess Nokia, Linda Fredriksson & Juniper, Holly Humberstone med flera.
Södervik 13.8.
Den soliga lördagseftermiddagen på Flow fick en trevande start när Gettomasa alias Aleksi Lehikoinen äntrade huvudscenen i Södervik. Den munviga rapparen från Jyväskylä förfogar över talets gåva och han har många underhållande samt tankeväckande texter. Dessvärre bar det inte hela vägen fram på Flow. Gettomasa hade mått bättre av att uppträda på en mindre scen med en närmare kontakt med sina åhörare. Nu blev både budskapet och de tafatta försöken att få med publiken mest pinsamma utsvävningar. Landepojken befann sig i storstan-konceptet var dömt att misslyckas.
Gettomasa borde fila på sitt scenuppträdande för att framstå som trovärdig inför en kräsen Flowpublik. Det finska språket lämpar sig ypperligt för rap och hiphop. Gettomasa behöver någon som kan ge honom en extra skjuts i att uppträda på scen.
Gettomasas verbala begåvning kom inte till sin rätta på Flow.
En intressant överraskning var den fransk-brittiska popduon Kit Sebastian. Sångaren Merve Erdem med en bakgrund i Rom och Istanbul samt Kit Martin på gitarr, som bott i London och på den franska landsbygden, bjöd på en salig blandning av psykedelisk pop kryddat med influenser från Orienten. Kit Sebastian har hunnit med två album som vunnit terräng främst hos de mest inbitna indienördarna. Utifrån spelningen på Flow är det här en duo som är väl värd att fästa uppmärksamhet vid i fortsättningen. Merve Erdem utstrålar karisma på scen och Kit Martin leverera stentuffa, men samtidigt nyanserade ackord. Kit Sebastian njuter av att stå på scenen och det smittade också av sig i Södervik.

Fullträff med jazz

Saxofonisten Linda Fredriksson fick till en jackpot i fjol med sitt lysande album Juniper som är ett av de bästa jazzalbumen som gjorts i vårt land på mycket länge. Den stämningsfulla och eteriska musiken är som klippt och skuren för en klubbmiljö. Det var ingen lätt uppgift för Fredriksson att leverera en fullträff en solig kväll på en festival, men till slut blev spelningen en riktig höjdare. Framför allt var Fredriksson i sitt esse i den nästan mytiska låten Nana (Tepalle) som redan blivit en klassiker inom den inhemska jazzen. Man kan inte heller vara svag nog för hur Fredriksson tillsammans med sina skickliga kompanjoner bjuder på improvisation, något som är saxofonistens varumärke. Linda Fredriksson går en lysande framtid till mötes. Spelningen på Flow gjorde slut på alla eventuella farhågor om Fredrikssons yrkesskicklighet.
Princess Nokia tog priset som lördagens fräckaste artist.
Kvällens kaxigaste och fräckaste artist var rapparen Princess Nokia alias Destiny Nicole Frasqueri från New York. Det saknades inte sexuella anspelningar när Princess Nokia vickade på rumpan inför en entusiastisk Flowpublik. Och mycket av budskapet är tillägnat sexuella minoriteter. Princess Nokia blandar friskt house, soul, rock och rap till en välfungerande kompott som har högt underhållningsvärde. Det är effektivt och samtidigt också på gränsen till oänständigt. Där Gettomasas provokation blev en halvmesyr var det betydligt mer rakt-på-sak hos Princess Nokia, som också har förstått att det krävs tanke bakom effektiv hip-hop. Inte bara att rabbla upp ord efter ord för att nå fram till publiken.
Lördagens glada överraskning var den brittiska sångaren och låtskrivaren Holly Humberstone som med sin melodiska pop trollband publiken i den mörknande sommarkvällen. Hon har en bakgrund som violinist i en symfoniorkester för ungdomar i Lincolnshire. Och känslan för melodier och det vackra är kännetecknande för Humberstones musik. Någon kunde kanske kalla henne för en modern version av Joni Mitchell. Likheterna är många.
Humberstones uppträdande var samtidigt jordnära, men också fylligt med gitarren, synten och trummorna som bildade en välfungerande helhet. Humberstone verkade ödmjukt överraskad av det stortartade mottagandet. Efter några blygsamma och stapplande steg var hon i sitt esse i det intima tältet.
Humberstone har hittills gett ut två EP:n och ett debutalbum är på kommande i höst. Spelningen på Flow var ett visitkort som heter duga och det här är en artist som inte helt utan fog ansetts som ett framtidsnamn. Ytterligare ett exempel på hur Flowfestivalen har radarn i skick när det gäller att presentera artister som håller på att få sitt genombrott.

ANDRA LÄSER