Antonia Lindqvist, studiehandledare vid Gymnasiet Grankulla samskola, ser ljust på framtiden för de elever som i morgon blir utexaminerade. Men omvälvningarna i utbildningen har orsakat huvudbry.
– Det har så länge varit öppet kring hur stora kvoterna blir, hur man kan byta inriktning – det är många öppna frågor som gjort att studenter de senaste åren upplevt en osäkerhet om hur det kommer att vara, säger Antonia Lindqvist.
När högskoleutbildningen i rask takt stöps om får studiehandledarna dra ett stort lass i att hålla studerandena informerade. Kan man byta inriktning senare om man märkt att man gjort fel val? Hur bygger man kurs- och examensplanen så att den matchar de föränderliga inträdeskraven?
De är orosmoment som både Antonia Lindqvist och Kjell Forsman märkt att deras studerande grunnat på.
Forsman ansvarar både för att rekrytera och vägleda de närmare 1500 studerande som studerar på yrkesinstitutet Axxell på olika orter i Västnyland och Åboland. Han är bekymrad över att ungdomarna känner osäkerhet inför den förnyade högskoleansökan.
– Folk vågar inte söka, eller så vågar de inte ta emot sin studieplats. Det är viktiga val det handlar om. Kommer du in till din första prioritet, då är allt bra, då ska du ta emot den. Kommer du inte in och de föreslår prioritet två, då måste man fundera på om man ska ta den eller inte.
Som en åtgärd för att försnabba studieprocessen har förstagångssökande nu förkörsrätt till en del studieplatser – men exakt vad som menas med termen förstagångssökande har förvirrat.
– Man är förstagångssökande ända tills man tar emot en studieplats, förklarar Lindqvist.
Hon påminner om att själva ansökningen eller inträdesprovet inte nollar statusen som förstagångssökande.
– En del har missförstått, de har upplevt att de inte kan söka och är rädda för att de följande gång inte är förstagångssökande.
Sökande kan endast ta emot en studieplats, och när man gjort det förlorar man sin roll som förstagångssökande. Att byta studieinriktning kan bli svårare då det eventuellt finns färre platser att tävla om, beroende på storleken på kvoten för dem som redan tagit emot en studieplats.
Skräckscenarion och medvetna val
Att hänga med i svängarna när ansökningsförfarandet byggs om är en utmaning för studiehandledarna. Men i slutändan är det studerandena som lider av oklarheten. De ska anpassa sina studier för att maximera chansen att gå vidare.
– Jag försöker hålla infon på den nivån att man inte skrämmer upp dem eller målar upp skräckscenarion. De har tagit emot det bra, även om de är missnöjda med att man till exempel inte får ha ett mellanår, säger Forsman.
Antonia Lindqvist ställer sig positivt till förnyelser, men hon efterlyser långsiktighet. Högskolorna bestämmer själva hur stora kvoterna är och hur ansökningsprocessen ser ut. Att bygga en kursplan som matchar föränderliga inträdeskrav är krävande för studerandena, upplever Lindqvist.
– Samtidigt är det en stor process för dem att försöka veta vad de vill efter gymnasiet och att göra en studentexamensplan. Man kunde tänka på att göra det tryggt för ungdomarna, att de känner att de kan lita på att det de gör i andra stadiet kan de gå vidare med.
Lindqvist ser att studerandena allt aktivare tänker på framtiden.
– Fastän de funderar på om de får en studieplats, och om de sedan kommer att få ett jobb i framtiden med det de vill studera, ser jag en positiv syn på att gå framåt. Ungdomarna är målmedvetna, framåtsträvande och intresserade av framtidsfrågor – och inte bara under det sista gymnasieåret.
Kjell Forsman tipsar om att man inte ska stirra sig blind på arbetsmöjligheterna när man väljer studieinriktning.
– Välj enligt eget intresse, om du inte är intresserad av ämnet blir det inte till något.
