"Onlinedejtning är ett lotteri"

På dejtningssajter kan du bli besviken, lurad eller bedragen – men också förälskad. Hertta Vuorenmaa och Kim Malmberg träffades på internet i början av pandemin. Tur och tålamod spelar centrala roller i deras kärlekshistoria, som HBL berättar inför alla hjärtans dag.

Kärlek är som lotto, tycker Hertta Vuorenmaa. Ibland vinner man. Här håller hon sin sambo Kim Malmberg i handen medan cockerspanieln Nelly tar sig an HBL:s fotograf i arga leken.
Vintern 2020 blev vår men folk kröp aldrig fram ur sina vrår. Hertta Vuorenmaa, liksom alla andra i Finland, uppmanades att stanna hemma.
En kompis sa: ”Skaffa Tinder. Du ska ändå sitta hemma ganska länge.” Hertta hade nyligen skilt sig och gick bara motvilligt med på idén. Hon skapade ett konto men lade sig platt – hon läste männens meddelanden utan att svara.
– Det var inte så att jag ghostade. Jag svarade inte alls, för egentligen ville jag inte vara på Tinder. Det var min kompis som tvingade mig.
Hon bröt tystnaden först när Kim Malmberg kom in i bilden.
– När jag såg Hertta tänkte jag genast "wow". Hon stack ut, ögonaböj. Jag hoppades att hon också skulle gilla mig, och bara några timmar senare såg jag att hon gjort det. Jag messade samma kväll men fick inget svar.
Han gör en paus. Sådana här besvikelser var han van vid. Hälften brukar inte svara enligt honom.
– Jag sov på saken och skrev igen nästa dag.

Så fungerar Tinder

Personer skriver en profil om sig själva, med ålder, hemort, intressen och infogar bilder.
Mobilen skannar av andras profiler inom en radie man bestämmer själv.
Gillar man någon sveper man höger.
Om den andra personen även gillar dig blir det en matchning. Då kan ni börja chatta med varandra.
Tinder hör till de största dejtningsapparna med mer än 75 miljoner användare i världen, men 84 procent av finländare i åldern 16–74 år uppgav i mars 2021 att de aldrig använder appen.
Källa: Tinder, Statista
Där nämnde han bland annat att han inte är en mielensäpahoittaja, finska ungefär för bitter. Men skulle han bli en i raden av män som förgäves fattade tycke för Hertta?
– Jag kände mig som en hemsk människa när du messade två gånger, säger Hertta.
Kim vrider huvudet i soffan.
– Så det var pur artighet?
Båda spricker upp i leende och bubblande skratt.
Nej, såklart inte. Kim gjorde också ett gott första intryck på Hertta. Hon svarade, på svenska dessutom. De utbytte nummer, ringde videosamtal och stämde träff en vecka senare.
– Det var den skummaste dejtningen i mitt liv. Inte på grund av Kim då, utan pandemin, säger Hertta.

Nomader

Kim Malmberg och Hertta Vuorenmaa sitter i soffan med benen i kors, åt samma håll. Cockerspanieln Nelly gnyr, piskar svansen mot en kista och spänner blicken i människorna som för sina kaffekoppar till munnen. På övervåningen sover Kims son som nyligen avverkat sin sista skoldag i gymnasiet.
Parets relation fyller, liksom coronaepidemin, snart två år. Den första förtjusningen har blivit vardag. Båda har egna barn som inte kan flytta med hänsyn till deras andra föräldrar och skolgång. När Kim och Hertta ses är det därför på vårdnadens villkor.
Hertta kallar det att vara sambor med två lägenheter.
– En hybridlösning, skjuter Kim in för att tala corona.
Hertta pekar mot två klädfyllda Ikeakassar, som i två dagar legat på sovrumsgolvet.
– Jag är alltid på väg någonstans. Jag trivs med det för det ger en känsla av att vara fri. Allt är på distans nu, också när jag undervisar studenter. Vi har vänt och vridit på hur vi vill ha det, men det har blivit en rutin att åka fram och tillbaka.
Även Kim, som är uppvuxen i Sibbo och har bott på flera orter i sitt liv, gillar den kringstrosande livsstilen.
– Jag kunde aldrig tänka mig att bara ha band till en ort.

Gick och gick

Kim och Hertta gick den långa vägen till en relation. Bokstavligen. De promenerade hundratals kilometer ihop – coronaviruset var nytt och ingen visste då om en oskyldig dejt rentav kunde leda till någons död. Därför sågs de endast utomhus, första gången vid havet i Nybondas i östra Helsingfors.
– Vi var eniga om att träffas rätt fort efter första kontakten, för att förstå om det fanns någon kemi mellan oss, säger Hertta.
De traskade i en timme, över en bro till en liten holme, och tillbaka. Det rådde ingen tvekan om att de skulle ses igen. Och igen. Och fortfarande.

Hur kändes det under första dejten?

– Jag hade en bra känsla. Det var som en magnetisk kraft, jag hade velat gå närmare men du drog dig hellre undan, säger Kim varpå Hertta skrattar.
– Ja, jag var räddare för viruset än du. Men det kändes så naturligt. Som om vi var bekanta sedan länge och hade ett förtroligt band, trots att jag ju visste att jag inte kände dig, säger Hertta.
Kim delade hennes känsla: en djup förståelse uppstod mellan dem redan första gångerna de sågs. Det är den som än i dag bär dem genom svåra stunder, som gräl.
– Det är en intressant aspekt av corona, att vi bekantade oss med varandra, diskuterade, gjorde en massa grejer, innan vi vågade vara mer intima med varandra. Jag tror det var en bra och hållbar start, säger han och fortsätter:
– Det underlättade så klart att vi båda är humanister och intresserade av språk. Man är lite kräsen när man träffar en ny människa i det här skedet av livet. Det finns vissa kriterier som gärna får uppfyllas.
– Nu låter du som om du är hundra, utbrister Hertta.
– Nej, det är inte så att bara en sort duger, men det blir ett klar plus i kanten när man märker att den andra har liknande intressen.
Ett exempel får illustrera hans poäng.
– Jag skrev ungefär att jag sökte någon som är tolerant och liberal. För mig spelar det ingen större roll om den andra är borgare, vänster eller grön. Men någon som är främlingsfientlig tänker jag inte sätta tid på.
Var dig själv, är Kims tips. Visa vem du är och vad du vill. Så höjer du chansen att träffa någon du passar ihop med.
– Klart jag vill dra in magen lite och jag önskat lite mer hår på huvudet. Men jag kan inte bortse från att när vi väl träffas, kommer den andra se hur jag ser ut.
Risken i dejtningsappar är att människor uppträder med alter egon. I värsta fall försöker någon som står bakom en falsk profil lura en på pengar. Man kan också göra mindre allvarliga men minst lika sura bottennapp, vet Hertta som hört skräckhistorier av vänner.
– De har gått där det visat sig att den andras Tinderbilder är tagna för 20 år och 20 kilo sedan. Även om de här personerna ser bra ut fortfarande, får man en känsla av att vara lurad. Det är inte en bra start.
Hon bifaller Kim i att skriva ut vad man letar efter.
– Om det bara är ligg, skriv det då så kan andra förhålla sig till det.

Nödvändigt ont

Kim och Hertta hade helst funnit varandra utan Tinder. Ändå är de tacksamma för att appen finns, för under pandemin hade de haft få alternativ.
– Jag hade inte hittat någon i min ålder på Santa Fe i Ekenäs, eller i Mummotunneli i Helsingfors för den delen, säger Kim.
Det gick bra till slut, men stundvis sög apparna musten ur honom.
– När jag började hade jag ändå en förhoppning om att träffa någon. Så händer inget, absolut inget, i månader. Det kan vara nog så slitande och knäckande.
Apparna kan vara ett nödvändigt ont om man vill dejta virussäkert. Men både Hertta och Kim betonar vikten av att ses ansikte mot ansikte förr hellre än senare.
– Det är svårt att läsa av folk och dra slutsatser utifrån sms, säger Kim.
Man har egentligen bara utseendet att gå på, och just den utseendefixeringen har Tinder fått omfattande kritik för. Kim testade andra appar som tog mer fasta på värderingar när han dejtade, men haken var att de flesta singlarna ändå verkade föredra Tinder.
– Det man bör minnas är att de här apparna är till för att tjäna pengar åt dem som byggt dem, inget annat.
Hertta förhåller sig mer pragmatisk till apparna.
– De kan vara ett bra sätt att träffa folk när man inte har tid att springa på krog. Ingen teknologi är perfekt, men jag har svårt att se att det vore appens fel att människor beter sig illa. Det har folk gjort redan innan nätdejtningen uppfanns, säger Hertta.

Inre balans och ren tur

Hur ska man då dra det längsta strået om man dejtar online?
Kim ser tålamodet som avgörande. Att han inte gav upp när Tinder kändes som ett träsk.
Hertta tror att det handlar om tajmning och flax, att man är i balans och rätt fas i livet för att bli kär.
– Är det inte så med allt i kärlek, att det inte spelar någon roll var man träffats, hur man träffats, för att det är ett lotteri?
Vem vet? Åtminstone inte Lisa Ekdahl, vars låt strömmar från radion i köket.
Du är en saga för god, för att vara sann
Det är en saga i sig att vi funnit varann
Vi kunde lika gärna, aldrig någonsin mötts
Eller var vårt möte redan bestämt långt innan vi fötts?

Så här skulle Kim beskriva Hertta på en dejtningssajt:

Ålder: 47 år
Bor: i Kasberget i Helsingfors
Jobbar som: Forskningschef vid universitet
Är humoristisk, varm, språkkunnig och jättebra på människor.
Trivs ute i naturen och på vintern i en vak.
Signaturlåt: Robert Plant – A Way with Words
Kuriosa: Har fått namn efter en känd kommunist, Otto-Villes dotter Hertta Kuusinen.

Så här skulle Hertta beskriva Kim på en dejtningssajt:

Ålder: 53 år
Bor: i Ekenäs
Jobbar som: journalist, snickare och egenföretagare
Är snäll, empatisk, ödmjuk, klok och allmänbildad.
Gillar motion, natur och att jobba med händerna.
Signaturlåt: The Band – The Weight
Kuriosa: Har tiotusen följare på Instagram.

ANDRA LÄSER