Tröskeln att använda stimulerande medel har sjunkit i Finland – därför ökar amfetaminanvändningen i huvudstadsregionen

När coronapandemin nådde Finland i våras förväntade man sig att narkotikaanvändningen skulle minska. Hypotesen var att de stängda gränserna och färre sociala kontakterna skulle minska tillgången till droger. Men de analyser av avloppsvattnet som Institutet för hälsa och välfärd gör tyder på en fullständigt motsatt utveckling. Likaså har polisen haft fler narkotikarelaterade uppdrag under våren än tidigare år. Det är särskilt amfetamin som förekommer i avloppsvattnet i huvudstadsregionen.

Sedan tidigare känner man till att användningen av amfetamin tredubblats i huvudstadsregionen sedan 2013 och ligger på rekordnivåer. På många håll i Europa är det kokain som är det mest använda centralstimulerande ämnet. Priset på kokain är dock jämförelsevis högt i Finland och bland annat därför använder man i stället amfetamin.

– Om vi förbiser cannabis har amfetaminet genom tiderna varit populärt bland finländarna. Jag tror situationen också kan bero på att antalet människor som sporadiskt använder amfetamin ökar, säger Kaarlo Simojoki, som är vd och överläkare vid A-kliniken.

Enligt Simojoki finns det tecken på en förändring i den finländska drogkulturen och attityderna gentemot droger. På samma sätt som en del väljer att dricka några öl för att slappna av använder en växande andel av finländarna droger i rekreativt syfte. Tröskeln att använda centralstimulerande medel har helt enkelt sjunkit. Vidare tror Simojoki att många använt amfetamin för att fly undan eller dämpa olika negativa känslor som pandemin och undantagsläget väckt.

– Amfetamin är absolut inget ångestdämpande medel men det är värt att poängtera att dess främsta effekter är en ökad känsla av social samhörighet, högre energinivåer och större sexlust. Om man känner sig ensam eller uttråkad kan amfetaminet framstå som ett lockande alternativ.

Eftersom Institutet för hälsa och välfärd inte undersöker ångestdämpande eller lugnande medel i avloppsvattnet är det svårt att veta om också användningen av psykofarmaka ökat under coronavåren. I sitt eget jobb märker Simojoki att personer som lider av missbruksproblematik självmedicinerat sina abstinenssymtom exempelvis med lugnande medel.

– I annan forskning som Institutet för hälsa och välfärd gjort har det framkommit att 7 procent av finländare missbrukat receptbelagda mediciner. Det är framför allt kvinnor som använder dessa mediciner för att hantera arbetsrelaterad stress och ångest, säger Simojoki.

Han hänvisar också till en enkätundersökning som Yle gjort, som visar att 15 procent av deltagarna minskat på sin alkoholkonsumtion under coronapandemin.

– Visst är det intressant att en så betydande andel uppger att deras alkoholdrickande minskat medan avloppsvattnet samtidigt visar att amfetaminanvändningen ökat. Det kan delvis handla om skillnaderna mellan olika generationer och vilka droger som de använder, säger Simojoki.

Vad beträffar finländarnas attityder gentemot droger börjar exempelvis cannabis vara ett så vanligt förekommande ämne att inställningen hos majoriteten måste ha avslappnat åtminstone i någon bemärkelse. Det säger Janne Nahkuri, ordförande för föreningen Humaania Päihdepolitiikkaa (human drogpolitik), som arbetar med skadereducering och missbruksproblematik. Organisationen vill bland annat främja och utveckla ett öppet debattklimat kring drogpolitiken.

– Jag tror att finländarna inser att väldigt många använder eller har använt cannabis och man förstår att alla dessa människor inte lider av missbruk, säger Nahkuri.

Medan tillgången till andra droger ser ut att ha minskat något under coronapandemin har det funnits gott om amfetamin på marknaden. Förutom avloppsvattenprover visar också polisens statistik att amfetaminet har gått åt under våren.

– Både narkotikabrotten och själva användningen av narkotika har ökat under en längre tid. Polisen har sett en rätt betydlig ökning särskilt i antalet straffbart bruk och narkotikabrott under våren, säger polisinspektör Teemu Saukoniemi vid Polisstyrelsen.

Ökningen i brottsstatistiken kan delvis förklaras med att äldre fall som hör ihop med den stora Silkkitie-härvan också registrerats i år. Under coronaepidemin minskade dessutom många av polisens rutinuppdrag. Flera poliser var således ute på fältet i och med att det inte ordnades några stora evenemang, exempelvis.

I trafiken blir nu fler fast för rattfylleri på grund av narkotika än på grund av alkohol. Också bland de här fallen är amfetaminet välrepresenterat, enligt Saukoniemi.

Även om samhället i många avseenden var nedstängt under våren har exempelvis godstrafiken löpt på hela tiden och den vägen har droger kommit in i landet.

– Vi talar vardagligt om att gränserna var stängda och förstås minskade antalet resor och resenärer men på många håll var det fullständigt möjligt att ta sig över gränsen, säger Saukoniemi.

Polisens uppfattning är att droger fördes in i landet även om det kan ha uppstått tillfälliga avbrott. Dessutom har det funnits lager och gömmor i landet som kunnat säljas och distribueras.

Coronaepidemin har också påverkat människors möjligheter att få vård för missbruksproblematik. Enligt Kaarlo Simojoki var det många i våras som helt enkelt inte vågade söka upp vård eller vägrade komma på inbokade vårdbesök på grund av rädslan att bli smittad. På många håll ställde man också in mindre brådskande behandlingar.

– Vi såg en tydlig minskning i mängden rehabiliteringar. Ur mitt perspektiv var det inte särskilt klokt att ställa in rehabiliterande vårdperioder eftersom de ofta hjälper människor att få en nystart i livet, säger Simojoki.

Han såg också på nära håll hur ansträngd social- och hälsovården var under den värsta coronatiden.

– Alla resurser gick åt till att hantera coronaepidemin och då var det många viktiga tjänster som fick ge vika. Efter att de strängaste restriktionerna lättade såg vi på vissa håll i landet en ganska kraftig ökning i antalet personer som sökte sig till avgiftning men också rehabilitering.

Simojoki säger att missbrukarvården tenderar att vara en plats där människor med olika sorters problem dyker upp, en sorts sista etapp. Då andra social- och hälsovårdstjänster, exempelvis vård för psykisk ohälsa, begränsades eller ordnades på distans var det många som vände sig till droger och alkohol.

– Under våren vårdade vi många personer som hade större problem med sitt psyke än med själva missbruket, säger Simojoki.

Enligt Simojoki ökar missbruksproblematiken framför allt bland förvärvsarbetande människor. Företagshälsovården omfattar sällan vård för missbruksproblematik och på den offentliga sidan är resurserna begränsade.

– När man jobbar med väldigt knappa resurser finns det möjlighet att endast vårda dem vars problem är rätt svåra och mångfacetterade. För att få hjälp måste man vara ganska djupt inne i missbruket, säger Simojoki.

Janne Nahkuri på föreningen Humaania Päihdepolitiikkaa påpekar att undersökningen av avloppsvattnet inte ger några förklaringar om det eventuella orsakssambandet mellan coronaepidemin och ökad narkotikaanvändning.

– Vi kan inte bevisa att användningen ökat uttryckligen på grund av krisen men det är givet att de som sedan tidigare använt droger också gjort det under pandemin, säger Nahkuri.

Han gör också en tydlig skillnad mellan olika sorters droganvändning och menar att krissituationer, såsom coronaepidemin, kan ha väldigt olika effekter på människor som använder droger. Det finns de som använder droger då och då för att festa och njuta. Om festerna uteblir kanske narkotikaanvändningen också minskar. För en del i den här gruppen kan användningen också spåra ur och förvandlas till missbruk. Den andra gruppen består av personer som sedan tidigare lider av olika problem och missbrukar för att stå ut med sin svåra livssituation. Hemlöshet kan exempelvis vara en extremt påfrestande situation att klara av.

– Min uppfattning är att personer som lider av missbruksproblematik utgör en liten minoritet av alla människor som använder droger – precis som med alkoholen, säger Nahkuri.

Eftersom det handlar om en stigmatiserad grupp befarar Nahkuri att den allmänna attityden är sträng, vilket i sin tur kan påverka viljan att lägga resurser på vård och andra tjänster. Han får medhåll av Kaarlo Simojoki på den här punkten. Nahkuri påpekar att i nuläget förekommer det skadereducerande åtgärder främst i sådana sammanhang där ett beroende redan hunnit uppstå. Genom att erbjuda testning av droger kunde man komma i kontakt med sådana personer som endast använder ämnen då och då.

– Överlag anser jag att vi borde betrakta drogmissbruk som ett social- och hälsovårdsproblem och inte som brottslighet, säger Nahkuri.