Hur länge kan Putin sitta vid makten nu?

Hur länge kommer Vladimir Putin att sitta vid makten? HBL frågade Markku Kangaspuro, chef för Alexanderinstitutet vid Helsingfors universitet.

Putin på en skärm på Röda torget när han talar för att uppmärksamma annekteringen av fyra regioner i Ukraina.
Heidi Herrmannheidi.herrmann@hbl.fi
01.10.2022 19:26 UPPDATERAD 02.10.2022 14:25
På fredagen var det fest på Röda torget i Moskva. Många höjde på ögonbrynen till den hatiska och uppiskade retoriken som talarna på torget tog till. I publiken stod prydliga rader med ryssar, viftande med stora ryska flaggor.
Enligt Markku Kangaspuro, professor och forskare i Rysslands inrikes- och utrikespolitik och identitetspolitik samt chef för Alexanderinstitutet, var det frågan om en performans. 
– Det är klart att det är en vallad publik som kom till torget. Det var en liknande performans som gjordes efter att Krim annekterades. Talet var skrivet för ryssarna och tanken var att ge sken av att Ryssland vunnit ”den militära operationen”, alltså anfallskriget, i Ukraina. 
– Det formulerades som så att folket i de här områdena ville ansluta sig till Ryssland och det är ett skäl att fira.
Vi hoppas ju att Putin på ett sätt eller annat skulle utmanövreras. Men jag skulle säga att det är önsketänkande. Det kan hända att Putin stannar vid makten i tiotals år.
Rysslands förluster i Charkiv i början av september gjorde att militära och nationalistiska grupperingar kritiserade Putin och ledningen för dåliga insatser i kriget, enligt Kangaspuro.
– Det skapade ett behov att göra dem nöjda och hela idén med performansen var att behaga dessa grupperingar, säger Markku Kangaspuro.

Ryssland skyller på västländerna

Han säger sig inte ha varit särskilt förvånad, vare sig över tv-talet där Ryssland påstod att de fyra ockuperade ukrainska regionerna tillhör Ryssland, eller av propagandauppvisningen på Röda torget. 
– Men det har skett en stor ändring och det är att Rysslands ledning nu talar öppet om att vara i krig mot väst, ett krig där Ukraina fungerar som en proxy för västländerna. Man använder sorglöst dimmig retorik. Det är ingen som tror att vi i västländerna köper det. Det är avsett för den ryska befolkningen.

Är president Vladimir Putin nu totalt enväldig eller är han beroende av någon?

– Han har varit president tack vare att han har lyckats bygga konsensus mellan olika intressegrupper. Han har haft tillräckligt med makt och auktoritet för det. Krigets logik gör att det nu är underrättelseverksamhet och militären som träder fram och gör politiska beslut.
Markku Kangaspuro är professor och chef för Alexanderinstitutet. Han forskar i Rysslands inrikes- och utrikespolitik och identitetspolitik.
Putin behöver en utomstående fiende, som nu är västländerna, för att berättiga kriget. Putins makt är beroende av att tillräckligt många ryssar tror på att västländerna utgör ett hot, säger Markku Kangaspuro.

Hur ser du på framtiden för Ryssland och Putin?

– Vi hoppas ju att Putin på ett sätt eller annat skulle utmanövreras. Men jag skulle säga att det är önsketänkande. Det kan hända att Putin stannar vid makten i tiotals år. 
Kangaspuro nämner som exempel general Franco som styrde Spanien diktatoriskt från 1939–1975.
–  Genom att man använder våld och behåller våldsmaskineriet under sin makt så kan detta hända. Om det inte sker några nya vändningar eller kriser i Ryssland, som skulle få militären att bli upprörd, så kan Putin stanna kvar hur länge som helst. 
Enligt Kangaspuro har den ryska ekonomin inte kraschat, trots att den sackar lite.
–  Varför skulle man hacka huvudet i väggen om man inte tror på möjligheten till förändring? Det enda kloka att göra om man inte ser möjlighet till förändring är att anpassa sig, säger Kangaspuro och syftar på de ryska medborgarna.

Då skulle Putin kunna förlora makten

Enligt Markku Kangaspuro är det ändå inte omöjligt att Ryssland skulle utvecklas mot ett demokratiskt håll.
– Det ligger ju självklart inte i den ryska befolkningens gener att landet ska vara auktoritärt eller diktatoriskt, men väldigt mycket måste förändras om det ska utvecklas åt ett annat håll, säger han. 
Om protesterna skulle bli tillräckligt stora så kunde regimen inte slå ner dem med våld.
Ett realistiskt alternativ skulle enligt Kangaspuro vara att den politiska och ekonomiska eliten i Ryssland skulle se att landet är kört in i en återvändsgränd och att framtiden ser dyster ut. Som exempel nämner han att Ryssland förskjuts totalt i marginalen internationellt sett, även så att Kina vänder landet ryggen, och att ekonomin sackar vilket i sin tur påverkar människornas vardag.
– Då skulle man kanske byta lojaliteten med Putin till trohet mot fosterlandet istället, om man tyckte att framtiden för fosterlandet ser mörk ut. Då kunde Putins innersta krets bytas ut.
Enligt Markku Kangaspuro krävs att också den ryska eliten får nog. På bilden är de av Moskva utsedda cheferna för Kherson-regionen Vladimir Saldo och Zaporizhzhia-regionen Jevgenij Balitskij, Rysslands president Vladimir Putin, Donetsk-separatistiska ledaren Denis Pushilin och Lugansk-separatistiska ledaren Leonid Pasechnik. Bilden är tagen efter att underteckningen av fördraget om annekteringen av de fyra regionerna i Ukraina. 
Det troliga scenariot är att förändring sker uppifrån i stället för från gräsrötterna, där folket stiger upp på barrikaderna, menar Markku Kangaspuro.
– Det här förutsätter att saker och ting går så dåligt att inte bara folket utan även eliten är missnöjd. Då skulle folk säkert demonstrera, men de skulle vara bara en del av ändringen. Och om protesterna skulle bli tillräckligt stora så kunde regimen inte slå ner dem med våld.
Nackdelen i en sådan utveckling är att sanktionerna och visumbegränsningarna är något som Putins regim har kunnat använda för sin egen propaganda, genom att påstå att det i stället för Putins politik och krig handlar om att västländerna hatar Ryssland. Och att de, till och med Finland, är russofobiska och att man vill få ner ryssarna på knä.
Risken är då att det blir en ännu mer reaktionär gruppering som kommer till makten efter Putin, konstaterar Markku Kangaspuro.
– Oberoende av hur man tolkar det så är det här sämsta möjliga situation med tanke på Europas säkerhet och stabilitet. 

ANDRA LÄSER