Teaterrecension: Presidenterna dyker djupt ner i stanklåset och vädrar allas kadaver i dagsljus

Werner Schwabs Presidenterna vågar närma sig mänsklighetens mörkaste, undangömda sidor. Från att följa med påvens tal på färg-tv rör sig de tre städarna på scen mot allt mer ogudaktiga sidospår, men recensenten hittar en hel del att skratta åt.

Åsa Wallenius fromma koprofil imponerar då tantträffen urartar i kaos i Presidenterna, en samproduktion mellan Carl Knif Company och Esbo stadsteater.
06.11.2022 13:47 UPPDATERAD 07.11.2022 09:27

Teater

Werner Schwab: Presidenterna
Regi: Carl Knif; ljud: Janne Hast; ljus och scenografi: Petri Tuhkanen; kostym: Karoliina Koisio-Kanttila; maskering: Tuija Luukkainen
På scenen: Jonna Nyman, Åsa Wallenius, Linda Zilliacus
På video: Aksinja Lommi, Oksana Lommi, Sonia Haga
Produktion: Carl Knif Company & Esbo stadsteater
Premiär 4.11. på Esbo stadsteater, Norrskenshallen.
Något konstigt är det med Österrike. Bakom den florsockerpudrade nätta fasaden av gammaldags habsburgskt borgerlig katolsk charm och ölskummande hobbit-aktig livsnjutaridyll i fager alpmiljö kan det mitt i allt uppenbara sig en avgrund av mörker, en fascination i att riktigt gotta sig åt mänsklighetens mörkaste, mest perversa och tvångsmässigt undangömda sidor. Michael Hanekes själsförkrossande plågsamma filmer, Wienaktionisternas kroppsutsöndrigssmetiga provokationer som till och med fick polisen efter dem. Går vi ännu längre tillbaka i tiden hittar vi Wolfgang Amadeus Mozarts analt fascinerade arvegods till musikhistorien: stycket "Leck mich im Arsch".
Det kan inte heller vara en slump att det var den österrikiske baronen Leopold von Sacher-Masoch som gav sitt namn åt sadomasochismen, eller att just detta samhälle först inspirerade Sigmund Freud att bege sig ut på sina första trevande upptäcktsfärder ner i människans undermedvetnas mörker. Kanske inte heller att samma land något senare skulle ge upphov till personifieringen av den moderna tidens värsta massmördarideologi.

ANDRA LÄSER