Tomas Hanell: De personer som bor i de tätaste innerstäderna skapar de största utsläppen

Det här är en berättelse om hur en forskningsartikel, vars fynd i grunden saknade vetenskaplighet, togs som vetenskapliga fakta och i slutändan förändrade den globala stadsplanläggningen.

Det hela anses ha fått sin början av att två australiensiska forskare 1989 publicerade en vetenskaplig artikel vid namn ”Gasoline consumption and cities: a comparison of US cities with a global survey”. Forskarna Peter Newman och Jeffrey Kenworthy jämförde i denna artikel olika städers befolkningstäthet med bensinförbrukningen per invånare. Huvudargumentet i artikeln var att urban täthet och transportenergiförbrukning lyder under en så kallad sublineär regim, där mera av den förra skall via skalfördelar leda till mindre av den senare.

Således, ju tätare en stad är, desto mindre förbrukar dess invånare transportenergi. I de akademiska kretsarna hör Newman och Kenworthys artikel numera till de mest citerade verken inom planläggningslitteraturen.