Insändare: All orsak att prova olika arbetstidsmodeller

Idén med en fyra dagars vecka har sitt ursprung i företaget Perpetual Guardian i Nya Zeeland. Företagets visionära chef Andrew Barnes genomförde sin idé 2019 och skrev sedan boken The 4 Day Week. Sedan började han arbeta för att sprida modellen och han grundade 4 Day Week Global-organisationen för det ändamålet. Organisationen sägs vara non-profit, men kanske den ändå genererar någon inkomst för upphovsmannen.

Ett försöksprojekt på sex månader inleddes i Storbritannien i juni 2022. Det här beskriver Torsten Fagerholm i HBL:s ledare (27.2). 61 småföretag deltog. Nu har rapporten publicerats, The UK´s Four-Day Week Pilot. I medier presenteras försöket som en stor framgång. Personalen (2 900 anställda) känner sig mindre ansträngd och har en lägre stressnivå. Det är enklare att kombinera familje- och arbetsliv. Det är väl ganska väntade resultat. En stor stab med tio forskare har deltagit i att mäta resultaten.

I medierna har man även rapporterat att produktiviteten har stigit. Det är intressant, eftersom man i rapporten berättar att man inte har samlat data angående produktivitet. Den enda ekonomiska uppgiften man har samlat är företagets omsättning i början och slutet av försöksperioden. Dessutom har bara 24 av de 61 företagen meddelat dessa uppgifter. Trots det har man vågat sig på att meddela att omsättningen i genomsnitt har stigit 1,4 procent. Mot bakgrunden av att inflationen i Storbritannien under juni till december har stigit med 4 procent och lönerna med 3 procent, har omsättningen backat reellt. I stället för en fyra dagars vecka har man i genomsnitt kommit till fyra och en halv.

Då jag kollade forskarnas bakgrund fann jag att alla tio var väl meriterade sociologer och psykologer. Någon med meriter inom företagsekonomi fann jag tyvärr inte. Då är det ganska klart att ingen kan uttala sig om produktivitetsutvecklingen, som skulle ha varit mycket intressant. För ett företag är det livsviktigt att kunna upprätthålla sin konkurrenskraft och produktivitet, men det ville man inte beakta i detta projekt. Att 56 företag vill fortsätta med försöket beror väl på att de ser fördelar med att kunna attrahera personal på områden där det råder arbetskraftsbrist.

Om man skulle ha uppnått idealläget med fyra dagars arbete och full produktion, skulle produktiviteten per timme ha stigit med 25 procent. Med 40 års erfarenhet inom produktivitetsarbete skulle jag ha varit mycket intresserad av att ha fått en beskrivning av detta under. Något sådant ingår inte i rapporten, bara några allmänna råd som att undvika långa möten, inte störa kolleger och inte sköta privata ärenden på arbetstid.

Det är all orsak att prova olika arbetstidsmodeller. Många kollektivavtal ger goda möjligheter till det. Det kan företagen själv besluta om. Sedan är det viktigt att utreda vad förändringarna leder till, båda för personalens belastning och företagets produktivitet. Då behöver man också kunskap inom företagsekonomi. Och sedan kan man räkna ut om man har råd att höja timlönen.

Peter Rehnström,  teknologie doktor (hc), Helsingfors