Krista Pärmäkoski får göra sin debut i det mytomspunna skidloppet – "aldrig skidat så långt förut"

Damerna och herrarna skidar lika långa sträckor i världscupen i vinter. Krista Pärmäkoski medger att det är ett mysterium hur kroppen reagerar. 

Krista Pärmäkoski tränade på rullskidbanan i Oitans under lördagen.
Marcus Lindqvistmarcus.lindqvist@hbl.fi
02.10.2022 13:14
Det var i maj som Internationella skid- och snowboardförbundet FIS bestämde att damerna och herrarna skidar lika långa sträckor i världscupen 2022–2023. Det betyder också att kvinnorna får köra den legendariska femmilen i Holmenkollen. 
– Jag har ingen erfarenhet av att skida så långt. Mitt längsta lopp är 37 km, Skarverennet. Jag vet inte vem av damerna som har erfarenhet. Kepa (Kerttu Niskanen), Frida (Karlsson) och Ebbba (Andersson) har väl åtminstone kört Birkebeinerrennet. De vet lite mera om hur det är, säger Pärmäkoski i en  intervju med HBL.
–̣ Energiintaget under loppet är ett frågetecken för mig. Under sommaren är det väldigt svårt att köra specifika träningspass för 50 km. Det är svårt att hinna också under vintern. Men det är trots allt bara ett lopp, eftersom det fortfarande är gamla vanliga 30 km i VM. Vi har inte egentligen satsat på 50 km ännu. 
FIS har lagt om poängräkningen i världscupen. De femtio bästa får poäng i varje deltävling. Vinnaren får 100 poäng, medan 20:e plats fortfarande ger 42. Det betyder att de som tänkt klara sig i den totala världscupen inte har råd att missa flera starter.
– Utgångsläget är att jag kör 50 km, men det återstår att se hur kroppen känns i det skedet. Det är fyra sprintlopp inom tolv dagar efter Holmenkollen. Jag kan få mer poäng i de fyra sprinterna än i Holmenkollen. Jag kanske inte får poäng alls på femmilen om jag slocknar och får avbryta, säger Pärmäkoski, som i vintras tog sin fjärde individuella OS-medalj i Peking. 
– Det invekar också hur jag ligger till i den totala världscupen i det skedet.
Både damerna och herrarna skidar 10 km individuellt och 20 km masstart/jaktstart i världscupen. Det betyder fem 20 km-lopp för damerna. Det innebär samtidigt att världscupen blir mer påfrestande än förut.
– Jag tänkte först att det inte är så stor skillnad, men det blir överraskande många 20 km-lopp. Det påverkar helhetsbelastningen, säger Pärmäkoski. 
– 20 km är också en ovanlig sträcka. Jag har skidat 20 km en gång förut i tävling, i FM i Vaajakoski 2014. Det tar tid att lära sig fördela farten. Det kommer säkert att bli lite lägre fart i början av masstarterna, i synnerhet då Therese Johaug inte längre är med och drar upp hög fart direkt. Men det passar mig att skruva upp mot slutet. Då brukar jag vara stark. 
Damerna har förut vanligtvis skidat 10 eller 15 km då det varit jaktstart eller masstart. Individuellt har de också tidigare kört 10 km. Det är för det mesta herrarna som får vänja sig vid kortare tävlingssträckor.
– Damernas sträckor är helt bra. Jag vet inte sen vad herrarna tycker om att skida 10 km i stället för 15 km. 10 km är väldigt kort och hårt för dem, säger Pärmäkoski.
Krista Pärmäkoskis huvudmål i vinter är Tour de Ski och VM i Planica.
Damernas Tour de Ski har förut varit lättare än herrarnas. Sträckorna har varit kortare. Den här gången är det bland annat 15 km masstart och 20 km jaktstart på programmet. Tour de Ski är ett av säsongens huvudmål för Pärmäkoski.
– Tour de Ski är lika viktigt för mig som VM. Jag har varit fyra många gånger och två gånger på prispallen i slutställningen, så det skulle vara kul att vinna. Jag vet att jag fortfarande har de egenskaper som behövs, fast jag inte längre är lika bra i sprint som då jag var yngre.
Pärmäkoski, 31, har goda erfarenheter av att köra Tour de Ski som genrep före ett stort mästerskap. VM avgörs den här vintern i Planica, Slovenien. I VM är det samma sträckor som förut – den här vintern är damernas distanssträckor 10 km fristil individuellt, 15 km skiathlon och 30 km klassiskt med masstart. 
Det var också i Planica Pärmäkoski tog en av sina tre individuella segrar i världscupen i 10 km klassiskt 2018. Strax därpå tog hon tre medaljer i OS i Pyeongchang. 
Utgångsläget inför den här säsongen är helt unikt. Therese Johaug – som varit i praktiken oslagbar i individuella lopp under de senaste åren – har avslutat sin karriär. Tidigare under Pärmäkoskis karriär var det Marit Bjørgen som dominerade. Ryssland är med all sannolikhet avstängt från världscupen och VM, vilket innebär att bland annat Natalia Neprjajeva inte tävlar.
– Det blir intressant. Det finns omkring tio medaljkandidater i distansloppen, men det finns ingen suverän favorit. Det är oerhört jämnt. Jag vet att jag kan vinna varje gång jag ställer upp om jag har en bra dag. Jag kan också bli tia, fast jag har en bra dag. 

Har du varit med om en likadan situation någonsin förut under din karriär?

– Inte vad jag kommer ihåg. Nå, vi har inte kört ett enda lopp ännu. Man vet inte om Linn Svahn, som varit skadad, eller Jonna Sundling gått framåt väldigt mycket. Heidi Weng hade en sämre säsong förra vintern, men hon kan säkert bättre än så. Ebba och Frida kan vara tuffa. Det kan ju hända att någon av dem blir väldigt överlägsen i vinter, men det är svårt att tro, säger Pärmäkoski. 
– Ett delikat utgångsläge. 
Pärmäkoski hade några sämre säsonger bakom sig innan hon tog steget upp på prispallen igen förra vintern. Hon tog sina första podiumplaceringar i världscupen på två år och vann brons i 10 km klassiskt i Peking. Tillsammans med långvariga tränaren Matti Haavisto har hon försökt ta med sig det som lyckades förra säsongen. En sak är höghöjdsträning.
Höghöjdsträning har alltid gett bra resultat för Pärmäkoski. Förra säsongen hade Pärmäkoski som mål 80 höghöjdsdygn före Peking. Det blir ungefär lika mycket den här vintern också – eller kanske lite mer – före VM. Det har blivit längre höghöjdsläger än förut. Pärmäkoski tillbringade i praktiken hela augusti i Passo Lavaze och Livigno. I juli var hon tre veckor på eget höghöjdsläger i Livigno. 
– Den största nyttan av höghöjdsläger kommer fram efter 2–3 veckor. Det tar trots allt 4–5 dagar att anpassa sig. Längre läger blir sedan mer påfrestande. Det är tyngre att röra sig på höghöjd. Snön är sträv och långsamt, säger tränaren Matti Haavisto.
– Det skulle vara optimalt att kunna bo på höghöjd och träna på låg höjd.
Det blir ytterligare ett höghöjdsläger i Val Senales i oktober, samt ett läger före Tour de Ski och ett läger före VM. Planica ligger på cirka 700 meters höjd över havet, så det krävs i princip ingen särskild acklimatisering. Det är först över 1 500 meter som den tunna luften verkligen påverkar kroppen. 
Förra säsongen tränade Pärmäkoski totalt cirka 750 timmar. Målet var egentligen  över 800 timmar, men  hon  tog det ganska lugnt efter OS för att vila ut sig. Målet är ungefär samma för den kommande säsongen .
En utomstående skulle vara förvånad över att se hur lite hårdträning som Pärmäkoski kört under sommaren. Bara 1 procent av träningen – sammanlagt fyra timmar – är maximal uthållighet. Cirka 4 procent är fartuthållighet. 11 procent är styrketräning. 84 procent av träningen är lätt grundträning. Lätt är givetvis relativt med tanke på att Pärmäkoski är en elitidrottare i världsklass. Det här är i stort sett samma upplägg som Pärmäkoski haft de senaste åren.
– Vi satsar särskilt på att lyckas med de enskilda hårda träningspassen. Krista tränar säkert mindre hårdträning totalt sett än andra idrottare på samma nivå. Hennes styrka är ändå den aeroba sidan. Vi försöker utnyttja hennes starka sidor, säger Haavisto.
Haavisto och Pärmäkoski använder också teknologi för att följa belastningen. Pärmäkoski har mätt sin vilopuls nattetid redan i tio år. Siffrorna analyseras tillsammans med toppidrottsforskningsinstitutet Kihus experter. Avvikelser vittnar oftast om stress, överbelastning eller sjukdom.
–Vi reagerar ifall det syns avvikelser som inte går att förklara med den föregående dagens träning. Då diskuterar vi om det lönar sig att genomföra dagens  träning som planerat. Det händer ganska ofta att vi flyttar framåt hårda träningspass om siffrorna inte ser bra ut, säger Haavisto. 
Pärmäkoski slog igenom säsongen 2010–2011 då hon var med om att vinna VM-silver i lagsprint och VM-brons i stafett i Oslo. Den säsongen tränade hon  622 timmar. Hon är noga med att betona att idrottare i hennes ålder inte kan träna som hon gör i dag. Pärmäkoski är en stor förebild för landslagets yngre idrottare.
–̣ Matti minns säkert bra hur många gånger jag gråtande ringde hem från landslagslägren: "Alla skidar bara i cirklar runt mig. Jag vill hem.", säger Pärmäkoski. 
I dag är det hon som tillsammans med Kerttu Niskanen är de stora stjärnorna i damernas landslag. Men hon drog ut med beskedet att fortsätta sin karriär efter förra säsongen.
– Jag tar ett år i taget i fortsättningen. Vi får se i vår.
Världscupen kör i gång i Ruka i slutet av november, med klassisk sprint, 10 km klassiskt individuellt och 20 km jaktstart i fristil.  Världscupen avslutas i Lahtis med klassisk sprint och 20 km klassisk masstart i slutet av mars. VM i Planica avgörs 23.2–4.3.

ANDRA LÄSER