Transpersoner särskilt utsatta av kriget i Ukraina – tvingades visa brösten vid gränsen

Osakligt bemötande, angrepp, hinder för att korsa gränsen och brist på trygga boenden. Det är en del av utmaningarna som personer inom paraplybegreppet HBTQIA+ går igenom under kriget i Ukraina.

– Vid väpnade konflikter är HBTQIA-personer särskilt utsatta, säger Anna Kirey.

Kirey är ursprungligen från Ukraina, men arbetar i dag vid den svenska organisationen RFSL där hon ser över projekt i Ukraina och Östeuropa. RFSL står för Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners, queeras och intersexpersoners rättigheter.

– Projektet i Ukraina har nu pågått i tre år och vi stöder HBTQIA-grupper i att värna om mänskliga rättigheter.

Kirey flyttade till Sverige med sin partner och barn för två och ett halvt år sedan.

– Det var inte ett lätt val att göra, men det handlade om vår frihet. Min partner är en transkvinna från Ryssland, så Sverige är en säkrare plats för oss att bo på. Vi ville inte heller att vårt barn skulle bli diskriminerat på grund av oss.

– Nej, eftersom jag har ett litet barn. Jag ville gärna åka och hjälpa med att evakuera personer.

Hon berättar att hon ändå hjälpte sina föräldrar att fly och hämtade dem vid den rumänska gränsen.

– Min egen stad Mykolaijv, som mina föräldrar flydde från, bombas varje dag.

Sexuella minoriteters rättigheter i Ukraina varierar beroende på var i landet man befinner sig.

– I Charkiv, som ligger i östra Ukraina, inträffade flera attacker av nynazister och nationalistiska grupper då organisationen Sphere försökte ordna offentliga HBTQIA-evenemang, säger Kirey.

Hon berättar att läget ser helt annorlunda ut i huvudstaden Kiev där man relativt tryggt kan ordna evenemang. Därför fokuserar RFSL på att stödja grupper från mindre städer.

– Situationen har förändrats dramatiskt. Alla personer i Ukraina är sårbara, men det finns sådana sårbarheter som särskilt berör HBTQIA-personer.

HBTQIA-personers specifika behov förbises ofta av stora internationella organisationer, exempelvis behovet av att få tillgång till könsbekräftande hormonbehandling eller enskilda toalettbås. Dessutom finns det en brist på förståelse.

– Därför är det viktigt att våra partnerorganisationer är på plats och stöder HBTQIA-personer.

Många av RFSL:s samarbetsorganisationer i östra och södra Ukraina blev omedelbart tvungna att fly, eftersom området ockuperades nästan genast.

– Vi vet även att deras kontor blivit plundrade av ryska styrkor.

Ungefär hälften av organisationerna har flytt till västra Ukraina, medan resten befinner sig i grannländerna. Trots kriget fortsätter de sitt arbete genom att erbjuda trygga boenden, mat och varmvatten till behövande.

I Ukraina är det en lång och svår process för transpersoner att juridiskt ändra sitt kön.

– Transpersonen behöver exempelvis genomgå en två år lång psykisk undersökning.

På grund av pandemin har all icke-brådskande vård skjutits framåt och många transpersoner har därför felaktiga uppgifter i sina officiella dokument.

Som en följd av kriget är militärtjänst obligatorisk för alla män mellan 18 och 60 år. Transkvinnor som fortfarande juridiskt sett identifieras som män i passet har svårigheter att få befrielse från militärtjänstgöring, trots att den ukrainska militären klassar transsexualism som en psykisk sjukdom som kan ge skäl till befrielse.

En annan följd av att passen visar fel uppgifter är att både transmän och transkvinnor kan stöta på svårigheter då de vill ta sig över gränsen.

– Transmän som fortfarande juridiskt sett klassificeras som kvinnor har varit tvungna att visa brösten vid gränsen, eftersom gränskontrollanten inte trott att de är transmän. Det är helt oacceptabelt.

Kirey berättar också att transpersoner hålls vid gränsen mot sin vilja och trakasseras. Att korsa landgränsen är alltså inte tryggt för transpersoner. Men även utanför gränsen har HBTQIA-personer mött på motstånd efter att de flytt från Ukraina:

– Jag känner till ett samkönat par med ett barn som skickades till olika platser i Sverige, eftersom de inte ansågs vara en familj. I Ukraina finns det ingen jämställd äktenskapslag, så på papper såg de ut som två vänner som reste med ett barn.

Det förekommer även interna attacker mot HBTQIA-personer som inte vill gå med i armén eller inte kan det på grund av hälsoproblem. Speciellt homosexuella och bisexuella cismän, alltså personer som normativt ser ut och juridiskt sett är män, har drabbats värst.

– Det finns en press på alla män att tjänstgöra i militären och de som inte gör det föraktas, attackeras och nekas tillgång till skyddsboende eller evakueringsmöjligheter.

Kirey berättar att det trots allt finns en stark vilja hos HBTQIA-personer att försvara Ukraina och att det till och med finns en enskild kommunikationskanal för HBTQIA-personer.

Kirey påminner om att kriget i Ukraina inte är över, och det är först nu de mest utsatta grupperna evakueras.

– Jag vet att det finns en trötthet efter fyra månader av krig, men allt fler städer i Ukraina blir otrygga och därför är det viktigt att HBTQIA-personer och andra som flyr blir väl mottagna och får stöd.

– Allt stöd som Ukraina fått är hjärtevärmande, men det är ytterst viktigt att samma nivå av stöd och solidaritet visas andra personer som flyr svåra situationer – trots att Ukraina kulturellt och geografiskt sett är närmare. Jag vet via mina föräldrar hur traumatiserade de är av bombningarna och därför är det viktigt att också andra länder får stöd.