Magiskt tänkande, fatalism eller trötthet?

En skräckfilmscen utspelade sig på ICA Supermarket i Visby: i fruktavdelningen hade ett gäng äldre samlats, det var kryckor och en rollator och benvita pippiflätor. De samtalade och skrattade medan folk valde klementiner och klämde avokador alldeles bredvid. I hela mataffären var jag den enda med ansiktsmask.

Samma morgon stod det i Gotlands Tidningar att fyra människor avlidit i covid19 på Visby lasarett det senaste dygnet. Det bor knappt 60 000 människor på Gotland, ungefär lika många som i Rovaniemi eller Seinäjoki. Siffrorna kröp långsamt över skinnet in i mitt medvetande: jag tänkte att nästan alla i Visby måste känna någon som känner någon av de fyra som dött det senaste dygnet. Så vad fan höll det glada pensionärsgänget på med? Skräckfilmens tredje akt är i gång, mördaren är lös, alla borde vara beväpnade och ha gömt sig för länge sen.
ANDRA LÄSER