På spaning efter de ljud som flytt – Arbiter Records arkeologiska eftersökningar har lärt oss varför Brahms står närmare Harlem än Habsburg

Kraven på prickfritt spel och polerade ytor har satt ribban skyhögt för vad som i dag duger på skiva. Men samtidigt har banden i hög grad gått förlorade i tidigare decenniers tolkningstraditioner. Detektivarbetet som amerikanska Arbiter Records utfört för att återupprätta dessa hade imponerat till och med på Sherlock Holmes, resonerar Martin Malmgren.

Arbiter Records utgåvor ger oss goda skäl att lyssna på Johannes Brahms med nya öron. Bilden från cirka 1866–1867.
Hur annorlunda skulle vår förståelse för den klassiska musiktraditionen vara om det funnits inspelningar från Beethovens och Chopins dagar? De flesta som intresserar sig för genren har vuxit upp med inspelningar som tidsmässigt placerar sig betydligt närmare vår tid – och kanske därmed närmare samtidens ideal och estetiska preferenser – än den tradition de speglar. Anledningen är enkel; först mot 1800-talets slut började det bli möjligt att alls bevara ljud, och det skulle ännu ta lång tid innan tekniken fulländades. Med vår tids krav på fläckfritt spel och en perfekt ljudbild har äldre inspelningar förkastats och hamnat i glömska. Men är inte detta att förkasta en betydelsefull länk till det förflutna? De få inspelningar som exempelvis Brahms åstadkom på ålderns höst är förvisso svåra att uttyda, men fanns det inte personer som kom honom nära, fick undervisning av honom, och som därmed i någon mån förde vidare en tradition som faktiskt finns bevarad?

ANDRA LÄSER