Insändare: Elevernas rätt till stöd och utbildning får inte längre nonchaleras

Under de tio år jag jobbat som klasslärare känns det som om det stöd som ges till eleverna minskat. Det har skett långsamt med små steg. Samtidigt har det kommit ny lagstiftning och direktiv kring stödformer och elevvård. Syftet med förändringarna har varit att förbättra situationen för eleverna, men signalerna från fältet säger annat.

Behovet av stöd har ökat i våra skolor vilket betyder att allt fler elever borde ha tillgång till speciallärare eller specialklasslärare. Men det är en svår situation att lösa då mängden lärare i stort är den samma som tidigare trots att mängden elever med stödbehov ökat. Det ser inte bättre ut då en stor generation av lärare snart går i pension. Mängden lärare som utbildas och sedan stannar kvar inom yrket kommer inte heller att räcka till om trenden fortsätter som nu.

Ute i skolorna skrivs det fina planer och stödåtgärder åt elever med behov. Eleverna med behov får hjälpmedel i form av allt från ljudböcker till bildstöd, egna mål och en omfattande dokumentation där alla tänkta behov och åtgärder beskrivs. Men det som saknas i många fall är konkret övning med en vuxen på skolan. Hjälpmedel och egna mål ska underlätta vardagen för eleven, men övning och tid att förbättra till exempel läshastighet eller taluppfattning borde vara det som är i fokus. Utan övning sker ingen inlärning.

Att lagen inte följts fullt ut har även den biträdande justitieombudsmannen poängterat. Nu är det viktigt att personalen ute i skolorna och vårdnadshavare håller ärendet framme och ser till att elevens rätt till stöd följs och förverkligas. För att detta ska ske behövs det mer resurser. Det går helt enkelt inte att ge individuell undervisning med en resurs som är dimensionerad för att undervisa en grupp.

Innan eleven ska få individuella mål i ett läroämne ska eleven få stöd i form av specialundervisning av en speciallärare. Det blir också viktigt att följa med att elever som är i behov av särskilt stöd inte flyttas till intensifierat stöd för att minska behovet av special- och specialklasslärare i framtiden.

Att satsa på detta är viktigt för framtiden. Detta är bara en av flera åtgärder som behövs för att förbättra inlärningsresultaten och motarbeta att barn faller av kärran, blir utstötta och har stress över skolarbetet. Att ge alla elever möjlighet till utbildning är också en jämlikhetsfråga.

Nu är det dags att sluta skylla på elever med eller utan diverse utmaningar. Det är vi som vårdnadshavare, lärare och beslutsfattare som ska ta itu med saken och se till att resurser finns och att stödet förverkligas. Elevens rätt till stöd och utbildning får inte längre förbises.

Kent Ketomäki, klasslärare, Helsingfors