Jaakko Kuusistos liv fylldes av musik och mänsklighet

Vissa ögonblick etsar sig in i medvetandet. Bland dem en stund hemma hos Ilkka Kuusisto och hans hustru Maisa. Ilkka satte sig vid flygeln och yngste sonen Pekka, som råkade vara på plats, greppade felan och började jazzfantisera över en känd psalmmelodi. Förbluffad över nivån på improvisationen brast jag ut i lovord, men blev snabbt avbruten av Pekka: ”Vet du, jag är bara en glad amatör, den verkliga jazzmusikern i den här familjen är Jaakko.”

Jaakko och den två år yngre brodern Pekka var något av vårt lands älsklingsviolinunderbarn redan vid en ålder när de flesta rätt nyligen lärt sig läsa och skriva. Och det spelade sannerligen ingen roll om det var klassiskt eller jazz de excellerade med framför tv-kamerorna; gossarna spelade som om de fötts med instrumentet i handen. Den stilistiskt vidsynta öppenheten hade de ärvt av pappa Ilkka och den kom även att bli den stora styrkan i deras musikerliv.

Medan Pekka gjorde sig ett namn som internationell toppviolinist breddade Jaakko successivt sin uttrycksmässiga palett i riktning dirigentpodiet och notpapperet. Violinen hängde dock hela tiden med, inte minst under perioden som konsertmästare i Sinfonia Lahti, med bland annat flera förstklassiga skivinspelningar som resultat.