Steinerskolan i Helsingfors ska jämnas med marken: "Mer än en gammal skolbyggnad som försvinner"

Rudolf Steinerskolan i Helsingfors ska flytta. Men även om personalen och eleverna känner sorg över att lämna sitt andra hem är de väldigt nöjda med den nya lösningen.

Muralmålningen utanför Mikaelsalen i aulan är Rudolf Steinerskolans hjärta. Den och allt annat i byggnaden på Lärkträdsvägen 6 kommer om cirka ett år att vara ett minne blott. August Tarkkio och Marika Törnblom är ändå nöjda med den byggnad som ska bli den nya Steinerskolan.
– De här flyglarna är skolans äldsta delar. 1957 byggdes de.
Rektorn August Tarkkio, ekonomidirektör Marika Törnblom och kommunikationsansvariga Nina Winquist visar oss runt i Rudolf Steinerskolan på Lärkträdsvägen 6 i Brunakärr.
Plötsligt kommer en pojke fram och rycker sin rektor i armen.
– Skolan ska ju rivas, så kan min mamma måla en ny muralmålning till den nya skolan? En likadan som vi har utanför Mikaelsalen.
– Konstnären som har målat muralmålningen, Nelly Jurvélius, ska måla en ny till vår nya skola. Den kommer bli lika fin, svarar Tarkkio.
Mycket kommer att bli nytt på Lärkträdsvägen inom det kommande året. Den anrika skolan som varit ett andra hem för Steinerelever sedan slutet på 1950-talet ska jämnas med marken.
– Visst känns det nostalgiskt, och också ledsamt. Men vi har länge vetat att skolan antingen behöver en omfattande totalrenovering eller att vi behöver en ny byggnad, säger Marika Törnblom.
En renovering av hela byggnaden hade kostat en hel del – i både tid och pengar. Därför valde man att flytta.
Fyrorna i Steinerskolan hade klätt ut sig i samband med valborgsfirandet i fredags. Trots att deras gamla skola ska rivas får de behålla en del av sin gamla skolgård.

Kort flytt – mindre oro

Det blir ingen lång flytt, utan skolan flyttar in i grannbyggnaden på Lärkträdsvägen 4 – ett hus som fungerat som tillfälligt utrymme för andra Helsingsforsskolor.
För tillfället huserar Kallion lukio i byggnaden, men i augusti flyttar Steinerskolan in.
– Vi är överlyckliga över att få flytta på samma gård. Vi kunde inte ha önskat oss någon bättre lösning. Ofta tvingas man ju flytta längre bort när det är frågan om tillfälliga lösningar och nybyggen, säger Törnblom.
Speciellt glada är Törnblom och Tarkkio för elevernas skull. Steinerskolan har elever från många olika håll i huvudstadsregionen och de fina trafikförbindelserna till skolan är något man inte ville gå miste om.
– Eleverna får komma till skolan på samma sätt som tidigare. Jag tror att det inger en form av trygghet. De kommer att se den nya byggnaden ta form och så får de ha kvar en del av sin gamla skolgård, säger Tarkkio.
Han tror att stressfaktorn som en längre flytt skulle kunna medföra blir mindre påtaglig för eleverna.
– Det gör det lättare att bevara gemenskapen som vi har här i skolan, jämfört med hur det skulle ha varit att flytta in i någon kontorslokal.

Rudolf Steinerskolan

Privat skola (inte privat i praktiken, i och med att man får statsunderstöd)
Sköter all förvaltning, löneräkning, bokföring och så vidare på egen hand.
Får sex procent mindre stöd än kommunala skolor, vilket motsvarar ungefär 300 000 euro per år.
Har en frivillig understödsavgift per elev per termin som vårdnadshavare kan betala. Cirka 70 procent betalar den.
Har en lagstadgad rätt att tillämpa egen pedagogik. Grunderna och läroplansmålen är samma som för en kommunal skola, men man har större frihet i undervisningen.
Använder sig av periodundervisning (berör ett tema, till exempel vikingarna, i flera timmar i veckan under en längre period).
Olika ämnen vävs in i varandra. Man har inte ett schema med matematik, modersmål, bildkonst och omgivningslära en dag på samma sätt som i kommunala skolor.
Man undervisar i flera språk redan från årskurs ett (finska, engelska och tyska).
Det finns 21 Steinerskolor i Finland. Rudolf Steinerskolan i Helsingfors och Mikaelskolan i Ekenäs är de två svenskspråkiga.
Rudolf Steinerskolan i Helsingfors inledde sin verksamhet 1955.
Den har undervisning på både finska och svenska och sammanlagt cirka 900 elever från förskolan till gymnasiet.
Det är Finlands första och äldsta Steinerskola.

Lång process

Personalen på Steinerskolan i Helsingfors har länge vetat att en flytt står för dörren. Olika alternativ har diskuterats, omformats och förkastats. Man nöjde sig inte med vilken lösning som helst och det lönade sig i slutändan.
– Vi har förhandlat med Helsingfors stad i flera års tid och plötsligt föll pusselbitarna på plats, säger Törnblom.
Bilkonstsalen i Steinerskolan är ett av de för skolan mest kännetecknande utrymmena. Utsikten mot Centralparken visar skolans närhet till naturen. Parken används flitigt i undervisningen för dagliga naturpromenader, på gymnastiktimmen för orientering, skidåkning och vandringar och även i biologi-, geografi- och bildkonstundervisningen.
Den ursprungliga tanken var att även Steinerskolan skulle bli en tillfällig gäst i byggnaden på Lärkträdsvägen 4, men för ett par månader sedan stod det klart att staden inte längre har något behov av att hyra ut utrymmet.
– En sådan fin byggnad ska inte stå tom. Det kändes vettigare för oss att flytta in där – både ur ekonomisk och ekologisk synvinkel – i stället för att bygga nytt, säger Marika Törnblom.
Steinerskolans nya hem har inte alla faciliteter som den gamla byggnaden har. Därför ska den byggas ut. Arbetet startar i höst och beräknas ta ungefär fem år.
– Vi är glada för att vi får använda Mikaelsalen och vår gamla gymnastiksal i höst. En del undervisning kommer att hållas vid vår andra fastighet på Pargasvägen men alla klasser ryms i den nya skolan, säger August Tarkkio.

Hur har eleverna reagerat på att deras skola ska rivas?

– Särskilt de allra yngsta känner en viss oro och sorg över det. Undervisningsmiljöerna här ger dem en form av trygghet. För eleverna är det mer än bara en skolbyggnad som försvinner, säger Tarkkio.
– Många undrar hur deras nya klassrum kommer att se ut och var de kommer att finnas. Kallion lukio är ännu kvar i den byggnad som ska bli vår nya skola, så vi kan inte bekanta oss med våra nya utrymmen riktigt än, säger Törnblom.
Båda är ändå överens om att det faktum att flytten blir väldigt kort gör övergången lättare för eleverna.
I den här flygeln håller några av de lägre klasserna till. Färgerna ska skapa en hemtrevlig stämning och ska stödja inlärningen för elever i en specifik ålder.

Ingen "vanlig" skola

I en Steinerskola har eleverna samma lärare från årskurs ett upp till sjuan eller åttan. Tanken är att läraren ska få tid att sätta sin prägel på undervisningen och miljöerna. Vilka färger och material som används och finns runt eleverna spelar en stor roll.
– Våra elever gräver inte fram matematikböckerna när klockan är kvart över elva. Lärarna skapar en helhet av olika ämnen, utan att avvika från det som står i läroplanen, förklarar Tarkkio.
En annan sak som är typisk för Steinerskolor är den så kallade bänkpedagogiken. I årskurs ett och två sitter eleverna vid bänkar i stället för vid skolbänkar. HBL får följa med in i ett klassrum där bänkpedagogiken tillämpas samtidigt som man undervisar i engelska.
Ettorna ställer sig framför bänkarna då läraren säger namnet på en viss färg och på den då hon säger en annan. Allting är på engelska.
– Det är en annan sak som är speciellt här. Vi har sedan skolan grundades haft flera främmande språk i klasserna redan från årskurs ett, säger Marika Törnblom.
Bänkpedagogiken är ett bra exempel på hur man på Steinerskolor tillämpar sin egen pedagogik. Här har klass 1b engelska.
I Mikaelsalen uppträder ettorna och tvåorna i Steinergymnasiet med sin tolkning av Eddan. Vi får titta in mitt under skådespelet och efteråt står vi och beundrar skolans hjärta – muralmålningen utanför Mikaelsalen.
August Tarkkio och Marika Törnblom tittar upp på väggen som pryds av målningen. De tror och hoppas att en lika perfekt plats för den nya målningen kommer finnas i den nya skolan.
På fredag tar man farväl av den gamla skolbyggnaden i form av en avskedsfest. Föräldrar, mor- och farföräldrar, tidigare elever och lärare och vänner av skolan har anmält sig till festen.

ANDRA LÄSER