Vårdkrisen har många orsaker och långa rötter

Ett av sommarens samtalsämnen är de långa köerna vid sjukhusens jourer. Patienter som söker sig till jourerna får vänta i timmar, i värsta fall dygn. Problemen gäller alla sjukvårdsdistrikt. För dem som är insatta i vårdfrågor är krisen varken ny eller överraskande. Tyvärr finns det inte heller någon enskild åtgärd som skulle lösa problemen, även om en uppluckring av personaldimensioneringen kan fungera tillfälligt.

Vi har allt fler äldre finländare som behöver vård och omsorg. När den inte finns inom räckhåll måste många leta sig till jouren.
LedareSusanna Ginmansusanna.ginman@hbl.fi
13.08.2022 11:00
Jourerna vid sjukhusen har inte fungerat bra i sommar. På många håll var det stora problem även i fjol. Det leder till att patienterna får vänta alldeles för länge på att få vård. Det har varit svårt att hitta sommarvikarier för sjukskötare och bristen på vårdpersonal börjar märkas även på andra håll än på jourerna.
Vårdskulden som uppstått under pandemin och belastningen på vårdpersonalen är säkert en orsak till problemen.
Ändå kan man inte säga att problemen beror enbart på brist på personal. Det som i sommar har visat sig som en kris på jourerna, ofta samjourer för primär- och specialiserad vård, handlar om allvarliga problem i hela vårdsystemet. Dem känner vårdfältet till sedan länge och den vårdreform som efter tio till femton års vevande nu håller på att verkställas ska vara ett svar på många av problemen. Men det tar tid och problemen har fått frodas så länge att krisen på många sätt är ett faktum.
Det handlar om att ansvaret för vården har varit splittrad – primärvården och äldreomsorgen i kommunerna, den specialiserade vården i samkommuner och på universitetssjukhusen. Alla har under de senaste årtiondena sparat och försökt effektivera sin verksamhet.
I äldreomsorgen har mantrat i åratal varit att de äldre ska bo hemma så länge som möjligt. Därför har man bantat ned antalet platser på heldygnsomsorgen och servicehem. Det är positivt att vi lever länge – men även oundvikligt att det behövs både mer vardagshjälp och direkt vård ju äldre man blir. Demenssjukdomar är väldigt vanliga och påverkar också möjligheterna att bo hemma.
En stor del av dem som kommer till jouren är äldre och ju fler sjukdomar en patient lider av, desto längre tid tar det att reda ut vad problemet är och vad som bör göras. Ju äldre vi blir desto skörare blir vi. Väldigt ofta är det omöjligt att direkt skicka hem en äldre patient, det behövs vårdinsatser och rehabilitering.
Men det finns inte lediga vårdplatser. Det är fullt på hälsocentralernas bäddavdelningar och det finns inte heller lediga platser på annat håll. Då blir även de patienter som redan har behandlats kvar på jouren. Det belastar situationen ytterligare. Patienterna måste få mat, sina mediciner och annan hjälp. Den beredskapen finns inte på jourerna och akutskötarnas tid blir ännu knappare.
I en intervju i Helsingin Sanomat formulerar Veli-Pekka Rautava, ordförande för Akutmedicinföreningen i Finland och avdelningsöverläkare vid centralsjukhuset i Egentliga Tavastland, det så att problemet inte är att patienterna kommer till jouren – problemet är att jourerna inte får ut dem, inte kan styra dem vidare.
Nu ifrågasätts skärpningen av personaldimensioneringen i äldreomsorgen. Tidigare var kravet 0,5 vårdanställd per person, nu är det 0,6. Enligt planerna ska nästa skärpning ske i april. Det här är ett resultat av den skandal inom äldreomsorgen som briserade inför det senaste riksdagsvalet. Det fanns allvarliga brister i omsorgen på många servicehem för äldre eftersom de anställda var för få. Då handlade det mycket om de privata vårdhemmen, men det finns problem även på den offentliga sidan.
Avsikten med att skriva in regler för mer personal är givetvis god, men personalbristen i kombination med de strängare kraven har lett till att vårdplatser hålls tomma. Dessutom gäller den bara heldygnsomsorg och institutioner för långvarig vård – det leder till att hemvård och andra områden lider. Så kan det gå när man inte ser på helheten. Avsikten har varit att småningom utvidga de strängare kraven på personalresurserna till andra områden.
Nu har många röster höjts för att skjuta upp skärpningen, eller för att tolka om den så att en del arbeten som vårdbiträden utan närvårdar- eller sjukskötareutbildning gör kan räknas in i dimensioneringen. Centern vill skjuta upp skärpningen, familje- och omsorgsminister Aki Lindén talar om en ny tolkning.
Det är utan vidare motiverat att se över personaldimensioneringen och hur den tolkas. Det finns uppgifter inom vården som kan utföras av andra än utbildade sjukskötare och närvårdare. Det måste man kunna utnyttja. Men inte heller de här åtgärderna löser systemkrisen.
Det tar tid innan välfärdsområdena är etablerade och innan de fungerar som de ska. Dessutom kommer allt säkert inte att gå så bra som man har hoppats, och nya problem kan dyka upp. Det viktiga är att förstärka primärhälsovården och även jourerna. Finlands åldersstruktur är sådan att vi ännu under en mängd år får en allt större äldre befolkning som behöver stöd och vård. Det måste ett land som Finland kunna klara av med äran i behåll.

ANDRA LÄSER