Insändare: Vårt valsystem är föråldrat och ojämlikt

Vårt valsystem är ohjälpligt föråldrat. Det är inte demokratiskt eller jämlikt. Många minns då Sovjetunionen bekostade våra kommunisters valkampanjer. Det hörde liksom till på den tiden. Systemet lever fortfarande kvar, även om aktörerna är andra.

För att förebygga köp av politiska mandat har restriktionerna gällande valfinansieringen skärpts. Samtidigt har dock nya kryphål uppkommit. I fråga om alla slag av valreklam ska det framgå vem som betalar. Det kvitteras med diffusa ”Stödgruppen”, som kan betyda vad som helst.

Som NATO-medlem kan vi definitivt räkna med ökad vilja att utifrån påverka våra val, som är lätta att manipulera med nuvarande valsystem.

En klyscha är att vem som helst kan bli invald. Jo, med en budget på 100 000 ska det nog gå. I snitt kostade senaste valkampanj kandidaterna mellan 32 000 och nästan 200 000 euro. Uppgifterna baserar på frivilliga anmälningar efter valet. De slutliga summorna offentliggörs femte juni och gäller endast invalda och  suppleanter. Till vilken nytta? De invalda sitter säkert. Snabbt är obskyra stöd glömda. Knappast blir uppgifterna ens kollade, om inte en doktorand eller en grävande journalist tar vid.

Enligt tidningen Länsiväylä hade Samlingspartiets Kai Mykkänen med 78 000 euro den dyraste kampanjen i Nyland. Han fick 6 000 euro från Pro Markkinatalous ry och 5 000 från Matkailu- ja ravintolapalvelu Mara. Från Pro Reilumpi yhteiskunta kom 2 500 euro och från Stiftelsen för det tvåspråkiga Finland 2 000. Privatpersoner bistod med 11 000. Ur egen ficka tog han bara 1 400 euro.

Tvåa i Nyland var Anders Adlercreutz med 70 300 euro. Han fick likaså 6 000 av Pro Markkinatalous men hela 6 000 från Stiftelsen för det tvåspråkiga Finland. SFP i Kyrkslätt bidrog likaså med 6 000. Var det medlemsavgifter? Privata bidrog med 25 000 euro. Han behövde inte gå i egen ficka.

Jag gissar att de flesta partier, dock inte kandidater, fick stöd av av någon stiftelse eller PRO-organisation. Vem vet vilka krafter som döljer sig i bakgrunden?

Förr fick alla kandidater lika mycket stöd av sina partier, åtminstone trodde jag det. Nu koncentreras stöden till ett fåtal kandidater. Alla andra tusentals kandidater får nöja sig med småslantar från partierna men förväntas lägga ut ordentligt med egna slantar. 

Det finns undantag. Centerns Hanna Huttunens i Norra Karelen finansierade sitt inval för fyra år sedan med banklån som hon fortfarande avkortar med 900 e i månaden. Hon gick också nu till banken för att betala 60 000 som invalet kostade.

Hur länge ska vi dras med detta skådespel som kallas demokrati men är lätt att manipulera?

Vi måste gå över till val med långa listor som är allmänt i Västeuropa, även om också det har sina svaga sidor.

Ulf Johansson