Analys: Fredsavtal mellan Etiopien och Eritrea avslutar en 20-årig konflikt

Etiopien och Eritrea ligger inte längre i krig. Det meddelar länderna i ett gemensamt uttalande efter ett historiskt möte mellan Etiopiens reformistiske premiärminister Abiy Ahmed och Eritreas president Isaias Afwerki i Eritreas huvudstad Asmara. En av världens djupfrysta konflikter har plötsligt och helt oväntat tinat upp, med vittgående följder för hela regionen.

Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed omfamnar Eritreas president Isaias Afwerki då de möttes på söndagen.
Etiopiens premiärminister Abyi Ahmed har bara suttit vid makten i tre månader men har redan hunnit förvandla sitt land och hela regionen i grunden. I halsbrytande takt har han genomdrivit dramatiska ändringar i den etiopiska statens stelbenta och repressiva struktur. Tusentals politiska fångar har frigivits (bland dem svenske medborgaren Fikru Maru) och det illa beryktade fängelset för politiska fångar har stängts, polischefer och ledande säkerhetspersonal ansvariga för tortyr och kränkningar av mänskliga rättigheter har avskedats, förbjudna och terroriststämplade mänskorättsorganisationer har blivit tillåtna, pressfriheten och oppositionell politisk verksamhet har garanterats.
Nu har Ahmed vänt sin energi mot Etiopiens största utrikespolitiska problem, relationerna till grannlandet Eritrea, och har som genom ett trollslag lyckats nå ett fredsavtal och en lösning på den 20 år långa konflikten mellan länderna. Efter att han i början av juni tillerkände Eritrea ett omtvistat gränsområde har utvecklingen gått i rasande fart. Kort därefter skickade Eritreas mångårige president Isaiah Afwerki en förhandlingsdelegation till Addis Abeba och i söndags landade Abiy Ahmed i Eritreas huvudstad Asmara på det första besök som en etiopisk premiärminister någonsin gjort i Eritrea.
Efter ett befrielsekrig mot den etiopiska regeringen utropade Eritrea sin självständighet 1991. En gränstvist mellan länderna ledde 1998 till ett nytt blodigt krig som varade i två år. Sedan dess har relationerna varit djupfrysta. Bägge länderna utvecklades i auktoritär riktning: i Etiopien monopoliserades regeringen av ett enda parti som i sin tur dominerades av tigreaner, en av landets många etniska grupper, medan Eritrea blev en av världens mest repressiva regimer, ett land stängt mot yttervärlden som ibland har kallats Afrikas Nordkorea. President Afwerki har hållit landet i ett järngrepp och hans förföljelse av oppositionella och oliktänkande har lett till att tiotusentals eritreaner har flytt. Eritreaner utgör en av de största grupper flyktingar som har nått Europa de senaste åren. I fjol beviljades 35 000 eritreaner politisk asyl i Tyskland och 40 000 ansökte om asyl i Italien.
Mot den här bakgrunden kan det vara förståeligt att både etiopier och eritreaner gnuggade sig i ögonen när de följde med mötet mellan de två ledarna som direktsändes i TV både i Etiopien och Eritrea. Detta var verkligen en nyhet som ingen skulle ha kunnat drömma om ens för tre månader sedan. Mötet i Asmara var lika sensationellt som toppmötet mellan Kim och Trump och har i motsatt till det redan lett till konkreta resultat – ett fredsavtal. Det ligger i både Etiopiens och Eritreas intresse att avsluta denna konflikt som i många långa år har utgjort ett hinder för fred och utveckling i hela regionen.
Etiopiens premiärminister har bråttom att lösa upp gamla knutar och konflikter så han kan befästa sin maktställning för att kunna genomföra den långsiktiga reform av samhället, politiskt, socialt och ekonomiskt, som han eftersträvar. Bara genom reformer kan han göra Etiopien till den ledande regionala makt som är hans stora framtidsvision. Etiopien beräknas i år bli den starkast växande ekonomin i Afrika och Abiy Ahmed vill inte ha kriser och konflikter som stör den prognosen. Men den gamla regimens hantlangare och bakåtsträvare flåsar honom i nacken. För ett par veckor sedan exploderade en bomb vid ett massmöte i Addis Ababa där premiärministern talade – en påminnelse om att hans motståndare är beredda att ta till våld for att stoppa honom.
Eritreas president Afwerki torde ha insett att hans nations framtid och hans egen makställning var allvarligt hotade av att konflikten med Etiopien drog ut till synes i det oändliga. På grund av den olösta konflikten har Eritrea hållit sig med en av de starkaste arméerna i Afrika, med en värnplikt på tre år. Denna långa värnplikt har varit en av orsakerna till att unga män i stora skaror har flytt till utlandet. Försvarsutgifterna har slukat största delen av statens årliga budget och det politiska förtrycket och godtycket i landet har avskräckt utländska investerare. Afwerki har också lett landet in i en utrikespolitisk isolering, med Egypten, Israel och Förenade Arabemiraten som enda och inte särskilt pålitliga allierade. Med Djibouti, grannlandet i söder, råder officiellt krigstillstånd på grund av en gränstvist. For att komma ur återvändsgränden har Afwerki nu valt att ta den mest dramatiska vägen: försoning med ärkefienden Etiopien.
Läs mer: Östafrika har dragits in i maktkampen om Mellanöstern

ANDRA LÄSER