Inom ramen för den pågående översynen av EU:s klimatlagstiftning, som fått namnet ”Fit for 55” då målet är att minska växthusgasutsläppen med 55 procent till 2030, har EU-ländernas regeringar beslutat att även sjöfarten ska införlivas i handelssystemet för utsläppsrätter från och med 2023. Det är gott så.
Koldioxidutsläppen från sjöfarten har ökat i takt med den växande internationella handeln, och utgör i dag 3-4 procent av EU-ländernas samlade utsläpp. För de allra flesta människor är det självklart att sjöfarten tar sin del av ansvaret, liksom alla andra branscher. Mitt eget engagemang för miljön grundar sig i barndomens samtal med min morfar, som var från Vårdö. Han lärde mig hur viktig naturen är och hur vi ska respektera den unika åländska skärgården och det arv vi lämnar till våra barn.
Vid den senaste diskussionen om utsläppshandelssystemet fick flera Medelhavsländer in ett undantag till och med 2030 för inrikes färjetrafik till glesbefolkade öar. De är oroliga för att deras många små öbefolkningar kan bli isolerade om rederier med gamla fartyg lägger ned sin verksamhet. Varken den finska eller svenska delegationen reagerade då, men i efterhand har det uppstått en diskussion på Åland där flera stora rederier lyckats få landskapsregeringen att driva att även Finland ska använda sig av undantaget. I Ålandstidningen sade infrastrukturminister Christian Wikström nyligen att det är ”brådskande” och ”avgörande för ekonomin”. Man målar upp ett scenario där fartygstrafiken till Åland skulle minska utan ett undantag.
Jag är, både personligen och som vd för Wasaline, förundrad över hur den här frågan hanterats. Konsekvensen är att hela passagerarfartygsnäringen riskerar att få ett skamfilat rykte som en bransch som inte vill göra rätt för sig, till skillnad från alla andra. Den enda industrin som skulle ha undantag från utsläppshandelssystemet är 11-13 passagerarfartyg som passerar Åland från Finland. Det skulle vara ett dråpslag mot miljön och de värden jag vet finns bland ålänningar. Men även mot turismen, för i dag är hållbar turism det viktigaste argumentet vi har i färjetrafiken.
I dag finns bara två fartyg som trafikerar Åland som uppfyller EU:s miljökriterier. De övriga rederierna skulle kunna köra med sina äldre fartyg utan att vare sig göra miljösatsningar, använda miljövänliga bränslen eller betala för sina utsläpp fram till 2030. Vidare går de pengar som samlas in från utsläppshandeln till utveckling och stöd för miljöinnovationer, som alternativa energilösningar. Om Ålandstrafiken undantas skulle Finland förlora uppskattningsvis 20-30 miljoner euro årligen från de satsningar som faktiskt behövs för att nå klimatmålen. Och det skulle innebära att Finland delvis smiter från notan, och lägger ansvaret för utvecklingskostnaderna på andra som väljer att göra rätt för sig.
Ligger det någonting i att ett undantag är avgörande för Ålands ekonomi? Jag är övertygad om att färjetrafiken mellan Mälardalsregionen och södra Finland kommer att fortsätta att anlöpa Åland, då rederierna annars mister förmånen att sälja taxfreevaror. Taxfreeförsäljningen kvarstår efter en motsvarande lobbykampanj om undantag.
Wasaline är i dag det enda rederi som trafikerar mellan Finland och Sverige utan taxfree. Det var ett dråpslag då vår taxfree försvann, det tog 20 år innan trafiken i Kvarken återhämtade sig. Men vi har nu gjort ett positivt resultat sedan 2014, och genom hela pandemin. Beviljas Ålandsfärjorna undantag från utsläppshandelssystemet skulle Wasaline inte bara vara det enda rederiet som går mellan Finland och Sverige utan taxfree, utan också det enda som betalar hela kostnaden för sina utsläpp. Vi gör gärna det!
Vi kommer att ta vårt ansvar trots att det då inte råder konkurrensneutralitet längre. Vi har en ny färja som är världens miljövänligaste fartyg med hybridlösningar, batteridrift i hamnar och vid manövrering. Vi värnar om de naturvärden som ska finnas kvar för många generationer framåt. Och vii vill lobba för att medel ska samlas in från sjöfarten genom utsläppshandeln för att stödja sjöfartens hållbara utveckling, i stället för att stödja enskilda rederier.
Passagerarfartygsnäringen måste utvecklas med de förutsättningar och regler som finns, och med hållbar utveckling i fokus.
Peter Ståhlberg, vd, Wasaline