Fortsatt utbrett missnöje mot svenskan i statens e-tjänster – Anna-Maja Henriksson ser ändå en liten ljusning

Det brister i hur de grundlagstryggade språkliga rättigheterna tillgodoses i praktiken, konstaterar årets upplaga av regeringens språkberättelse. Justitieminister Anna-Maja Henriksson ser ändå en liten ljusning i samhällsattityderna till svenskan och i språkklimatet.

Justitieminister Anna-Maja Henriksson betonar att alla myndigheter är skyldiga att se till att språklagstiftningen efterföljs. På pappret är svenskan tryggad, men verkligheten är betydligt krassare.
Det behövs bättre attityder, mer språkkunnig personal och fungerande tjänster. Det är kontentan av den språkberättelse som regeringen lämnade till riksdagen på torsdagen. Språkberättelsen granskar vart fjärde år hur språklagstiftningen tillämpas i praktiken.
I och med att alltmer av de offentliga tjänsterna har digitaliserats kommer medborgare som behöver kontakta myndigheterna allt oftare att konfronteras med webbplatser och så kallade chattbottar. På många webbplatser är den svenska informationen begränsad medan bottarna bara talar finska. Därmed är tjänsterna är i praktiken ofta sämre på svenska fastän det inte ska få vara så, framgår av språkberättelsen.
Den hänvisar till tidigare språkbarometrar som visar att den finskspråkiga befolkningen är nöjdare än den svenskspråkiga med hur tjänsterna fungerar. Där bara 6 procent av de finskspråkiga är direkt missnöjda är motsvarande siffra 29 procent bland svenskspråkiga.
– Skillnaden är tydlig. Statsförvaltningen måste säkerställa att språkgruppernas rättigheter beaktas i de digitala tjänsterna. Det är viktigt att säkerställa att de digitala lösningarna fungerar på finska och svenska, säger justitieminister Anna-Maja Henriksson (SFP).
Språkberättelsen konstaterar att statsförvaltningen måste säkerställa att språkgruppernas rättigheter beaktas när samhället digitaliseras än mer.
– De digitala tjänsterna måste fungera på olika språk, säger Henriksson.

Ojämn polisutbildning

På ett mer allmänt plan konstaterar språkberättelsen att engelskan påverkar finskans ställning i samhället i allt högre grad. Svenskans ställning är juridiskt sett stark, men:
– I praktiken behövs konsekventa och målinriktade myndighetsåtgärder för att rättigheterna ska förverkligas, säger Anna-Maja Henriksson.
Den aktuella språkberättelsen fokuserar på polisen och larmcentralernas service. Även här är den svenska språkgruppen klart mindre nöjd än den finska, låt vara att betjäningen på svenska vid larmcentralerna har gjort framsteg och får ett högre betyg än senast.
Beträffande polisen säger Henriksson att fortbildningen och specialutbildningen på svenska inte håller tillräcklig nivå för att säkerställa en språkligt jämlik polisutbildning. Inte heller är utbudet av svenskspråkiga webbkurser tillräckligt.
– Utbildningen verkar behandla svenskspråkiga annorlunda än finskspråkiga. Jag ser allvarligt på det. Polisens verksamhet är en grundläggande verksamhet i hela vårt demokratiska system. Det handlar om grundläggande rättigheter och trygghet. När man behöver hjälp av polisen eller när man blir förhörd är det otroligt viktigt att man kan tala sitt eget språk.
Språkberättelsen påtalar alla myndigheters skyldighet att övervaka att språklagen följs, så att var och en kan agera på sitt eget språk också i nödsituationer. Den säger också att medvetenheten om olika språkgrupper behöver öka och attityder förändras.

Hur ska man förändra attityder till språken?

– I den färska nationalspråksstrategin som tangerar samma fråga heter det att man i allt från småbarnspedagogiken och den grundläggande utbildningen genom vänklasser och skolbesök ges möjlighet att bekanta sig med barn och unga som lever sitt liv på det andra nationalspråket.
Henriksson noterar årets myndighetskampanj som betonar vikten av att alla får tala sitt eget språk och att det är okej att göra det.
– Men visst har det också en betydelse hur man i det politiska, vardagliga livet talar om språkfrågor. Där tycker jag väl att vi ser en lite mer positiv regering just nu än under förra regeringsperioden.

Språkberättelsen säger också att ...

Det råder brist på samisktalande personal inom den grundläggande utbildningen och inom småbarnspedagogiken. Möjligheter till distansundervisning skulle behövas också utanför det samiska hembygdsområdet.
Småbarnspedagogiken och den grundläggande utbildningen måste fästa mer uppmärksamhet vid barn som kommunicerar på teckenspråk.
Programmet för att återuppliva romani och dess utrotningshotade nordliga dialekt kalo är ett viktigt verktyg för bättre undervisning och inlärning. Numera behärskar två tredjedelar av romerna i Finland inte längre sitt språk. Ett liknande verktyg kan användas för att återuppliva karelskan.
ANDRA LÄSER