Lantbruket inte välorganiserat affärsmässigt

Att det finländska lantbruket kämpar med lönsamhetsproblem torde vara bekant för de flesta beslutsfattare och även bland ett stort antal konsumenter. Det finns dock ett antal större gårdar som klarar sig ganska bra, så har det alltid varit fastän de lantbrukspolitiska modellerna varit olikartade. Skulle stödnivåer och prissättning befinna sig på en sådan nivå att de större inte klarade sig bättre så skulle de mindre eller medelstora bli bakom lönsamhetsgränsen.

I förra veckans A-talk i tv deltog representanter från olika intressegrupper. Man var tämligen överens om att lantbruket måste vara lönsamt för att klara av de krävande miljökrav som nu och framöver framställs på bred front. Förstås måste näringen vara med och nedbringa belastningen på miljön. Detta klarar man dock inte av om produktionen inte genererar medel för åtgärder. Omställningar kostar alltid för alla näringar.

Även om det är kontroversiellt på många håll måste lantbrukets produktpriser höjas, det går inte att driva strukturrationaliseringen så värst mycket längre. Det understryks med emfas att de klimatpolitiska åtgärderna inte kan vänta, man måste vidta åtgärder nu.

Under diskussionen i tv framhölls att hela livsmedelskedjan måste medverka för att uppnå resultat. Enligt min mening utgör det svåraste problemet handeln, samtidigt som den har en mycket central roll när det gäller att förbättra lantbrukets lönsamhet och uppnå högre produktpriser. Det har visat sig svårt att diskutera med handeln när man kommer in på konkreta frågor. Man hänvisar till de marknadsekonomiska friheterna, att de måste gälla fullt ut. Utan någon form av inblandning. Man kan dock på goda grunder fråga sig hur fri en marknad är när livsmedelshandeln domineras av två kedjor, S-gruppen och Kesko.

De kämpar inte med lönsamhetsproblem. Att få dem att minska sina marginaler känns nog som en omöjlighet.

Kesko förtäljer i sin senaste kvartalsrapport att avkastningen varit klart bättre än väntat och höjde helårsprognosen till intervallet 740-800 miljoner euro. Bra så, men lantbruket får inte sin del av kakan. Det är bråttom att hitta en lösning.

Lantbruket är annars rätt väl organiserat men absolut inte när det gäller den affärsmässiga delen. Vilket innebär att påverkningsmöjligheterna är mycket begränsade.

Livsmedelsindustrin är också koncentrerad, men inte lika långt som handeln. Från den tid när jag var involverad i förhandlingar med industrin kommer jag ihåg att man sade att lantbrukets stödpengar skall tillfalla industrin som stöd.