Vad står presidenten för?

I HBL (3.2) ställer Pär Stenbäck frågan i hur hög grad Natotemat var Nils Torvalds eller partiorganens val och konstaterade att svaret säkert utarbetades ”i samråd”. Stenbäck påminner även om SFP:s partidagsbeslut om ett Natomedlemskap, berett under Carl Haglunds ordförandetid.

Vi som har varit aktiva inom fredsrörelsen så gott som hela vårt vuxna liv förundrar oss över att Torvalds så starkt driver på ett Natomedlemskap trots att upprepade gallupar visar att en majoritet av det finska folket ställer sig negativt till alliansen. Även bland finlandssvenskarna finns det många som, med tanke på Finlands synnerligen utsatta geopolitiska läge, anser att ett medlemskap inte vore till Finlands fördel. I dag är Ryssland så gott som omringat av Nato och det kan knappast vara ett önskvärt läge för en stormakt.

Ryssland har all anledning att misstro västländernas avsikter. På amerikanska National Security Archives hemsida publicerades nyligen, under rubriken ”NATO expansion: What Gorbachev Heard”, en omfattande översikt av innehållet i tills nyligen hemligstämplade dokument. Dessa dokument visar hur grundligt väst har svikit sina löften om att inte utvidga Nato österut. Rekommenderad läsning för alla som vill få en mindre snedvriden världsbild än den som mainstream medier i allmänhet erbjuder oss.

President Sauli Niinistö höll under hela valkampanjen en låg profil beträffande Nato. Frågan är om det var på grund av en uppriktig tveksamhet eller för att inte stöta bort väljare?

I sitt tal vid tillträdandet av presidentämbetet den 1 februari konstaterade Niinistö att ”FN är ett fredsforum för nationerna, och denna position måste organisationen hävda. Generalsekreterare Guterres' reformarbete förtjänar allt stöd.”

I sitt tal vid öppnandet av riksdagen den 2 februari 2017 talade presidenten om fyra pelare som stöd för utrikes- och säkerhetspolitiken. Så här beskrev presidenten den fjärde pelaren: ”Den fjärde pelaren är den regelbaserade internationella ordningen som bygger på principerna i FN. Det är vår svagaste pelare och det är till föga tröst att detta är ett universellt problem. Här är vårt stora dilemma: Ska några stora länder förbise ett par hundra mindre? Vi är på samma sida som de små, men på intet sätt emot de stora. När allt kommer omkring ligger en fungerande och rättvis internationell ordning i allas intresse.”

Men varför befann sig då Finlands regering under president Niinistös utrikespolitiska ledning i de storas sällskap då FN förhandlade om ett förbud mot kärnvapnen. Av FN:s 193 medlemsländer röstade 122 ja till detta förbud i juli 2017. Finland var det enda icke-allierade landet i Europa som sällade sig till kärnvapen- och Natoländerna. Med sin överdimensionerade kärnvapenpotential kan nio länder utplåna världen många gånger om. Hur går detta ihop med den rättvisa, internationella ordning som enligt presidenten ligger i allas intresse.

Trump-administrationens beslut att utöka kärnvapenarsenalen och utveckla ”användbarare” kärnvapen sänker tröskeln för deras användning och utgör dessutom ett ohyggligt slöseri med pengar och naturresurser. Det sistnämnda må naturligtvis även gälla ett Natoanslutet Finland.

I de båda ovannämnda talen uttryckte sig Niinistö lika försiktigt som under hela valkampanjen. Det finns dock många fredsengagerade medborgare som befarar att den finska politiska eliten i all tysthet förbereder ett Natomedlemskap. Finland deltar allt oftare i massiva internationella krigsövningar, EU och Nato har utvecklat ett allt tätare samarbete, militariseringen pågår i allt snabbare takt i Östersjöområdet. Rysslandsspöket används för att skapa snedvridna fiendebilder och få folket att känna sig hotat.

Med en historia av förödande krig århundradena igenom motsätter sig en majoritet av folket envist en Natoanslutning. Frågan är: Törs man i demokratisk ordning underställa frågan en folkomröstning?