Utbildningen är på väg att reformeras fort. För några veckor sedan publicerades Chat GPT, en textgenererande chattbot som med artificiell intelligens kan skapa kod för dataspel, skriva artiklar, essäer och böcker på basen av några nyckelord, diskutera förutsättningar för ett gott liv, och mycket annat. Jag sätter in namnen på tre vetenskapliga artiklar och ber Chat GPT att jämföra artiklarna med varandra. På några sekunder genererar den en hyfsad analys av de tre studierna och hur de relaterar till varandra. Jag, så som många andra i utbildningsbranschen, har redan börjat analysera hur utbildningen kommer att förändras med denna nya teknologi. Vi kan inte längre lita på att vi kan evaluera studerandes analytiska förmåga utgående från inlämnade skriva texter, om vi inte går tillbaka till penna och papper i ett övervakat auditorium vilket jag inte tror att ens är möjligt.
Vi måste bejaka teknologin och tänka långsiktigt – vad är det för kompetenser som behövs i arbetslivet och samhället om fem, tio, trettio år? Fokuset på den analytiska förmågan och läskompetensen har ökat under de senaste decennierna. När jag gick i gymnasiet var det inte tal om vetenskapliga artiklar, mångsidiga referenser eller källkritik. Vi använde den tryckta läroboken och ibland gick vi till biblioteket för att få en extra källa till föredraget eller essän.
I dag är varje gymnasieelev medveten om vad som är trovärdiga källor, man tränar analys och jämförelse. Vi som jobbar på tredje stadiet, på universitet och högskolor, har ett gott material att starta ifrån när de nya studenterna inleder sina studier. Detta är viktigt att säga, eftersom vi i medierna hör så mycket klagomål om hur ungdomar i dag är ”uppslukade av Tiktok” och inte klarar av att koncentrera sig på texter. Jag vågar påstå att ungdomarna i dag är mycket mer klarsynta, kreativa och sunt kritiska än min generation var på 1980- och 1990-talen.
