Insändare: Skarven och havsörnen

09.08.2022 17:17
I HBL (4.8) och ÖT fanns artiklar om skarv och havsörn. Jag beundrar de på fantasier och kunskapsbrist grundade påståendena som nu likt många andra dumheter utgör den största faran för vår natur. Gällande skarven önskar jag att de som tror sig vara sakkunniga, men inte är det, så småningom en dag skall klara av att nå upp till 1700-talets artkunskapsnivå. Redan herrarna Linné och Blumenbach förstod klart att storskarven och kinaskarven/mellanskarven var två helt olika arter. Linné gav på latin storskarven efternamnet carbo och Blumenbach gav mellanskarven/kinesiska skarven efternamnet sinensis vilket helt enkelt betyder den kinesiska. De båda arterna är mycket olika varandra till både anatomi, morfologi och biologi och man skall vara mycket okunnig för att förväxla dem. De har inte några större likheter med varandra än vad kråkan har med korpen.
Storskarven som jag själv lärde mig känna redan som barn i Österbotten där den regelbundet sågs sittande, torkande sina fjädrar, på grynnor i den yttre skärgården. Dessa storskarvar utgjordes av kringstrykande, ännu inte könsmogna ungfåglar. Storskarven är som häckfågel bunden till Nordatlantens och Ishavets klippkuster. Hos oss har den aldrig häckat eftersom den inte trivs i brackvatten. Storskarven har aldrig gjort någon skada för varken fisket eller den övriga faunan.
Kinaskarven importerades ursprungligen till Europa för sportfiske av holländarna. Förrymda eller lössläppta exemplar började snabbt häcka i södra och mellersta Europa men dessa utgjorde inget större problem eftersom de var fredlösa. Kolonierna förstördes och de stora fåglarna sköts. EU fridlyste på senare år skarvarna. Detta baserat på okunniga, "sakkunnigas" inrådan. Då skedde en veritabel populationsexplosion vilken numera upphört i de flesta EU-länder där jakt och även fredlöshet åter införts. Fridlysningen vidmakthålls dock tyvärr envist i Finland.
Den kinesiska skarven är en främmande skadefågel som helt enkelt snabbt bör göras fredlös och åter utrotas i vårt land där den aldrig tidigare förekommit. Att skarvarna åter minskat något i de södra delarna av vårt land beror helt enkelt på att deras födotillgång minskat. De reagerar därpå genom att både värpa färre ägg och flytta till nya, fiskrikare, vatten norrut längs den österbottniska kusten. Skarven är en mycket primitiv fågel med dålig matsmältning och behöver därför mycket stora mängder fisk som föda. Sjöfågelungar duger också. Den kinesiska skarven lärde jag mig för många år sedan känna väl när jag tjänstgjorde i Kina.
Havsörnarnas inverkan på populationerna av kinaskarv kan lugnt sägas vara marginell. Vi skulle behöva väldigt mycket havsörn för att via dem ta kål på kinaskarvarna Vi känner redan väl till den skada som en för stor havsörnspopulation utgör. Redan min mycket goda, numera bortgångna, professor Wallgren sade i början av 2000-talet att han bekymrade sig mycket över den då redan överstora havsörnspopulationen. "Hur skall jag få dem att förstå att de bör upphöra med vinterutfodringen för att åter minska på örnarna?" Wallgren hade själv i tiderna varit ledare för räddandet av den då utrotningshotade havsörnen.
Låt oss nu rädda yrkesfiskarna och den fastboende skärgårdsbefolkningen!
Eirik Granqvist, Borgå

ANDRA LÄSER