Insändare: Låt beskattarens uppskattning av beskattningsvärdet alltid vara ett köpanbud

HBL (18.6) har en intressant artikel om vansinnesbeskattning av i princip värdelös mark. Karl-Erik Sjöberg på Utö har ett antal obyggdbara kobbar ute i havsbandet som beskattaren värderade till 815 000 euro. Efter protester sjönk "värdet" till 232 000 euro, fortfarande en vansinnesuppskattning.
Var finns de politiker som kunde satsa en aning tid på att på ett mycket enkelt sätt lösa hela problemet. Vi behöver en lagändring där beskattarens uppskattning av beskattningsvärdet alltid automatiskt är ett köpanbud där priset är det ur rockärmen skakade beskattningsvärdet.
Om beskattaren skulle riskera att tvingas köpa upp mark till ett kraftigt överskattat pris skulle detta mycket snabbt leda till att värdelösa tomters beskattningsvärde skulle bli mycket lågt eftersom det annars skulle finnas risk för att staten skulle tvingas lösa in stora mängder värdelösa tomter. Systemet är alltså fullständigt självreglerande och beskattaren tvingas frångå en orealistisk schematisk uppskattning av värdet. Om beskattaren vägrar köpa in den värdelösa tomten skulle beskattaren tvingas betala tillbaka föregående års fastighetsskatt till exempel multiplicerat med fem. Om beskattningsvärdet inte korrigeras så kan processen upprepas nästa år ...
Vi behöver ett byråkratiskt system som lägger band på byråkrater som inte behöver ta något som helst ansvar för tagna vansinnesbeslut. Ovanstående system skulle via skatteverkets budgetansvar och högre chefer lägga band på ansiktslösa byråkraters kommentar "men nu är ju platsen fin" där tomten är till exempel så smal att den inte kan användas eller ligger ute i havsbandet..
Effekten kunde förstärkas genom att stipulera att staten inte får äga mark längre än till exempel fem år om man inte tydligt kan visa att marken används för ett konkret för samhället nyttigt ändamål. Oanvänd statlig mark skulle automatiskt sättas till försäljning genom årliga auktioner.
Lars Silén, fysiker, Esbo

ANDRA LÄSER