Lyckat koncept dramatiserar historien på Villa Hagasund

Vihan kevät är en kombination av utställning, installation och episodpjäs med musikaliska nummer om Finlands inbördeskrig, uppförd på övervåningen i den historiska Villa Hagasund vid Tölöviken. Den mångdimensionella helheten fungerar på ett smidigt och levande sätt i det historiska utrymmet och skapar en alldeles speciell upplevelse.

Ensemblen bollar skickligt och energiskt med olika roller då de leder publiken in i handlingen, som utspelar sig turvis i flera rum med olika inredning. Tatu Siivonen fungerar som huvudguide och gör också föreställningens intressantaste roll, som den charmige och opportunistiske kuplettsångaren, sedermera tortyrbödeln Ernst Stenmann. Hans illustration av hur den brutalaste auktoritära personlighet kan lägga sig till med en fryntlig och vinnande sida som sedan förbyts på ett ögonblick bränner sig fast.

Fast det är ett tungt jobb att vara musikal, historiedrama och experimentell flerkonstnärlig performance samtidigt så lyckas Vihan kevät effektivt knyta ihop de vitt skilda elementen till en kompakt fungerande helhet som nästan känns cinematisk på sina ställen. Till och med de ymnigt förekommande och ibland lite överrumplande sångnumren inramas skickligt nog för att ge genuint mervärde, och dessutom fungerar akustiken i utrymmet väl.

Mest imponerande blir det i ett av rummen där scenskådespelet subtilt interagerar med videoinstallationen i bakgrunden. Den ambitiösa kombinationen fungerar tyvärr inte lika bra i alla rum: den klara museibelysningen som lyser upp fotografierna på vissa väggar har också en tendens att göra skådespelet som försiggår i förgrunden mindre dramatiskt och engagerande och det är synd att endast rummet med videoinstallationen har en ljussättning som verkligen frambringar exakt rätt stämning.

Denna enda invändning till trots är Vihan kevät en välfungerande och njutbar uppsättning som kombinerar ett fräscht nytt grepp med ett välgjort och tankeväckande material och en lovvärd skådespelarinsats.