Ministeriet följer amerikanska antijobb-trenden med oro

Bristen på folk och stark tillväxt har gjort att lönearbetare i många länder kan ställa högre krav. I USA gror nu en antijobb-rörelse, där folk helt enkelt säger upp sig utan att ha ett nytt jobb på lut. På Arbets- och näringsministeriet oroar man sig för en liknande utveckling i Finland.

Inom den hårt ansatta vården funderar allt fler på att byta jobb, visar en ännu opublicerad studie vid Arbetshälsoinstitutet.

Det mullrar på den amerikanska arbetsmarknaden. På webbplatsen Reddit samlas över en miljon människor i diskussionsforumet "antiwork", för att dela upplevelser och färska uppsägningsbrev.

Det råder stor brist på arbetskraft, vilket har gjort det möjligt för många att helt sonika säga upp sig utan att ha en plan färdig för framtiden.

Vågen av arbetare som väljer att avsluta sina anställningar har kallats för "The Great Resignation", den stora uppsägningen, i USA. Trenden är så oroande för de stora ekonomiska institutionerna att det benämndes som ett långsiktigt hot mot arbetskraftsdeltagandet av Goldman Sachs i november.

På Arbets- och näringsministeriet följer understatssekreterare Elina Pylkkänen trenden med en viss oro. Hon ser en tudelad orsak till fenomenet.

För det första har de massiva amerikanska stimulanspaketen gjort det möjligt för företagen att investera, vilket betyder att alla behöver arbetskraft samtidigt. För det andra har många lämnat till exempel avfallshanterings-, logistik- och städjobb, samtidigt som statens restriktioner har tvingat restaurangbranschen att säga upp personal.

– En stor del av dem som lämnar dessa branscher kommer inte tillbaka, eftersom de får jobb i andra sektorer där villkoren är bättre. Och vissa av dem som inte får jobb i någon annan bransch kommer inte tillbaka till arbetsmarknaden över huvud taget, säger Pylkkänen.

Jaana-Piia Mäkiniemi.

Detta sker också i Finland i någon mån, säger Pylkkänen, och hänvisar till ett uttalande av Timo Lappi på restaurang- och turismförbundet om att restaurangstängningarna har inneburit att 20 000 yrkesmän och -kvinnor har lämnat branschen. Många vidareutbildar sig till något annat arbete.

– Resultatet är att branscherna kannibaliserar varandra på anställda. Vi ser det i Norden, till exempel i norra Sverige där arbetskraftsbehovet är enormt, vilket också får följder i Finland.

Brytpunkt för arbetsmarknaden

En sådan här utveckling har funnits i kikarsiktet en längre tid, enligt Elina Pylkkänen, i och med att den arbetsföra andelen av befolkningen krymper. Men under pandemin har förändringen tagit oförutsägbart snabb fart.

Den amerikanska trenden har beskrivits som en protestreaktion mot dåliga arbetsvillkor och låga löner. Det är en förklaring som Pylkkänen i någon mån köper, även om hon inte tror att folk i bred skala har möjligheten att stå helt utanför arbetsmarknaden.

– Vi har sett samma mönster i Kina, där unga arbetstagare tröttnade på långa arbetsveckor och bristande arbetsskydd. I en sådan här situation, där jobben finns i överflöd, vågar man ta steget. Folk som säger upp sig kan dessutom locka med andra, vilket skapar en kedjereaktion eftersom man inte vill vara kvar på ett tufft jobb om kollegorna blir allt färre.

Pylkkänen ser inte att den reaktionära aspekten av trenden sprider sig till Finland i större utsträckning, eftersom arbetsvillkoren vad gäller till exempel lägstalöner, föräldraledigheter och semestrar ser annorlunda ut här.

Miljoner sade upp sig i USA

Den amerikanska ekonomin växlar upp, underblåst av ekonomiska stimulanspaket i storleksklassen flera biljoner. Det har lett till en stor brist på arbetskraft, vilket stärker arbetstagarnas förhandlingsposition.

I ljuset av detta tog en bred uppsägningsvåg fart under 2021. I november låg siffran för antalet som sade upp sig eller bytte arbete på 4,5 miljoner, eller tre procent av den totala arbetskraften. Parallellt med detta har också antalet nyanställningar ökat, men uppsägningarna har stigit i något snabbare takt sedan hösten.

Arbetskraftsdeltagandet i USA sjönk från 63,4 procent till 60,2 procent i början av pandemin. Trots att ekonomin återhämtat sig, och arbetslösheten var nere på 3,9 procent i december, har arbetskraftsdeltagandet stannat av på 61,9 procent, enligt statistik från landets arbetsmarknadsdepartement.

Detta betyder också att lönen stiger snabbare än på 20 år. I december gick de uppåt med 0,6 procent jämfört med månaden före, vilket var mer än analytiker väntat. De som fått störst procentuella löneökningar den senaste tiden är de sämst betalda på arbetsmarknaden.

I Finland är utvecklingen mer måttlig. Sysselsättningsgraden har ökat under de två senaste åren och låg i november på 72,8 procent, vilket betyder att svackan som pandemin medförde är förbi.

Samtidigt ökar de lediga jobben. Det fanns 168 000 lediga jobb i Finland i november, nästan dubbelt så mycket som ett år tidigare.

Det är fortfarande ett problem att arbetsgivarna och de arbetssökande inte möts, skriver Elina Pylkkänen på arbets- och näringsministeriet i ett blogginlägg – en stor del av de arbetssökande hör till en bransch där det finns jobb, men parterna hittar ändå inte varandra.

Svagt stöd av statistiken

Så här långt hittar man inga starka stöd i den finska statistiken på någon större uppsägningsvåg. Det säger forskaren Jaana-Piia Mäkiniemi, som tillsammans med en forskargrupp på Arbetshälsoinstitutet har undersökt finländares attityder till jobbet sedan 2019.

Den senaste undersökningen i serien gäller sommaren 2021, och visar en uppgång i antalet som överväger att byta jobb. Men det är bara bland offentligt anställda, kvinnor, lågutbildade och personer som inte jobbar distans som viljan i snitt är högre än innan pandemin.

Elina Pylkkänen.

I en annan studie som Arbetshälsoinstitutet jobbar på sticker sjukskötarna ut. Studien är inte publicerad ännu, men visar enligt förskottsuppgifter att 69 procent av de tillfrågade sjukskötarna funderade på att byta jobb i fjol. 2019 uppgick andelen till 56 procent.

Men det är viktigt att komma ihåg att tankar kring att byta jobb inte är samma sak som att faktiskt göra det, påpekar Mäkiniemi.

– När pandemin började sjönk viljan att byta jobb, för att sedan börja stiga igen under 2021. Nu är den allmänna viljan att byta jobb ungefär lika hög som innan pandemin, vilket betyder att vårt material inte stöder narrativet om en utbredd önskan att sadla om.

Mäkiniemi påpekar att det är normalt och inte nödvändigtvis negativt att folk vill utvecklas och byta yrke eller arbetsgivare.

– Jag hoppas att man inte glömmer arbetsgivarens roll glöms bort i debatten. Rapporten borde också leda till en diskussion om hur man ska göra för att hålla sina anställda nöjda, så att de inte vill byta jobb.

LÄS OCKSÅ:

"Anti-work" i USA pressar arbetsgivarna

Lena Skogberg: "Det stora avhoppet" sprider sig – har redan nått vården i Finland

ANDRA LÄSER