Strax innan årsskiftet tvingades Helsingfors stadsteater inleda samarbetsförhandlingar efter Regionsförvaltningsverkets beslut om att stänga teatrarna till och med den 17 januari i år. De rådande restriktionerna som förlängdes till och med mitten av februari tvingade även Svenska Teatern att för en vecka sedan inleda samarbetsförhandlingar, samtidigt som man ställde in samtliga föreställningar i februari.
På barn- och ungdomsteatern Unga Teatern i Esbo har man fram tills nu spelat föreställningar av pjäsen Fem mål mat, utan publik.
– Vi har träffats för att hålla våra föreställningar varma. Men nu möjliggör Esbo stad att skolklasser får komma och titta på våra föreställningar, säger Meri Anna Hulkkonen, konstnärlig ledare för Unga Teatern.
Hon säger att Unga Teatern inte har behövt fundera på samarbetsförhandlingar eftersom teaterns ekonomiska förluster är lägre än i större organisationer: personalen är redan liten och barnteaterbiljetter betydligt billigare.
– All personal behövs så klart överallt, men vi är redan på gränsen att få personalen att räcka till med våra resurser. Därför kan vi inte ens börja fundera på samarbetsförhandlingar, säger Hulkkonen.
Meri Anna Hulkkonen, konstnärlig ledare vid Unga teatern i Esbo säger att de har hållit sina föreställningar varma under speluppehållet.
"Vi kommer lida länge i framtiden"
Inte heller på Klockriketeatern i Helsingfors har man behövt inleda samarbetsförhandlingar med den fastanställda personalen. Teaterchefen Dan Henriksson säger att det är frilansarna som lider mest just nu.
– Vår solidaritet är med de stora teatrarna, men framför allt med frilansarna, säger han.
Klockriketeatern har inte behövt avbryta frilansares kontrakt. Men Henriksson berättar att problemen uppstår när föreställningar skjuts fram hela tiden, för då behöver också utbetalningen av löner skjutas fram.
Precis som Unga Teatern räddas också Klockriketeatern av att deras utgifter är relativt små, bland annat för att man inte har en egen scen. Henriksson säger att den akuta situationen är värre för de som har regelbunden föreställningsverksamhet med publik, såsom Svenska Teatern, Åbo Svenska Teater och Wasa Teater.
Teater Viirus teaterchef Jussi Sorjanen är tjänstledig och på väg till jobbet på Östgötateatern i Norrköping när HBL ringer upp. Där gör han sin regidebut i Sverige med pjäsen "Expedition kyla".
Den stora frågan för Klockriketeatern – som kallar sig själva för "Finlands internationella nomadteater" – blir i stället vem som kommer att kunna bjuda in dem i framtiden? När större teatrar återupptar sin verksamhet igen kommer de ha fullt sjå med att spela sina egna föreställningar.
– Vi kommer lida länge i framtiden av att våra samarbetsprojekt hamnar längst ner på listan. Det kommer bli svårare att få speltid på andras scener, säger Henriksson.
Klarar sig inte många månader till
På Teater Viirus skulle man ha haft sin första premiär för året den åttonde februari, men föreställningar har nu skjutits upp.
– Vi har gjort ändringar i kalendern och väntar och ser vad som händer med restriktionerna. Men samarbetsförhandlingar är inte en lösning vi ska ta till nu, säger Viirus teaterchef Jussi Sorjanen.
Har ni behövt överväga samarbetsförhandlingar?
– Samarbetsförhandlingar har inte varit på bordet ännu, nej.
Hur länge klarar ni av att hålla ut?
– Det är svårt att säga, men många månader är det inte, det är ett faktum. Om det dröjer till mitten av mars innan vi kan spela igen så har vi stora problem, säger Sorjanen.
Också Hulkkonen vid Unga teatern säger att ingen kan stå ut hur länge som helst:
– Det är omöjligt. Men jag försöker se positivt på det här: de kan inte hålla teatrarna stängda längre än till februari. Jag hoppas att vi redan i mitten av februari kan öppna dörrarna till alla teatrar, säger Hulkkonen.
Har skapat en rädsla för teater
Dan Henriksson påpekar att teatrarna kommer ha det tufft i framtiden även efter att de får tillåtelse att öppna dörrarna igen.
Dan Henriksson är orolig inför framtiden: tror människor att det är farligt att gå på teater?
– När den offentliga politiken har varit att stänga alla teatrar så har signalen varit att det är farligt att gå på teater. När kommer någon våga leda en grupp på 50 personer till teater igen? undrar Henriksson.
Han säger att regeringen och regionförvaltningsverket måste tala klarspråk.
– Signalen nu borde vara att vi mår bra av att träffas och att vi behöver den sociala händelse som teatern är. Vi behöver se och uppleva saker tillsammans.
