Från excentrisk electropop till ösig partydänga

Litauen, Ryssland, Cypern, Ukraina och Malta är den första semifinalens mest självskrivna finalister. Om resten av de tio finalplatserna slåss – med några få chanslösa undantag – det övriga gänget i Eurovisionens första semifinal på tisdagskvällen.

Cyperns, Israels och Norges bidrag tävlar i den första semifinalen på tisdagskvällen.
Malin Slotte
18.05.2021 07:00 UPPDATERAD 20.05.2021 09:47

1: Litauen: The Roop – Discoteque

Excentrisk electropop med lustig, imitationsvänlig koreografi. En av fjolårsfavoriterna som liksom många av årets artister får en ny chans i år, med en inte riktigt lika stark låt. Självskriven finalist ändå.

2. Slovenien: Ana Soklič – Amen

Lätt daterad powerballad framförd med gapig men kompetent hårdrockskänsla. Låt med viss karaktär trots allt, vilket kan göra den till en överraskningsfinalist, om deltävlingen bjuder på en sådan. Troligen inte final dock.

3. Ryssland: Manizha – Russian woman

Först framstår detta som ett slarvigt hopsatt lapptäcke till låtsaslåt, ett mischmasch av rap, folkmusik, ryska och engelska. Men det är något med rytmen och energin som får det här att växa till en riktigt uppiggande upplevelse med ett medryckande gung. Final jovisst.

4. Sverige: Tusse – Voices

Sverige som brukar stå för de starkaste låtarna i tävlingen har några blekare år bakom sig, så också i år. Låtmässigt är det här förvisso svenskt melodiöst om än ingen höjdarlåt. Tusse är med sin könsnormbrytande stil mer spännande än låten, men annat än final vore orättvist.

5. Australien: Montaigne – Technicolour

Australien kommer inte till Rotterdam utan deltar på distans. Ett klokt beslut, för varför resa över hela jorden för att med största sannolikhet slås ut i semifinalen med detta knyckiga, stötiga och nerviga popexperiment.

6. Nordmakedonien: Vasil – Here I stand

Operaskolad sångare i ett egenskrivet, förfärligt svulstigt musikalnummer vars främsta syfte verkar vara att låta honom briljera med röstresurserna, vilket han i och för sig också gör. Men blott en röst räcker inte, det krävs en låt också.

7. Irland: Lesley Roy – Maps

Kvällens svagaste livesång, i en låt som stressat jagar fram genom kulisserna. Håller inte rösten faller allt, och här finns inte mycket till låt heller.

8. Cypern: Elena Tsagrinou – El Diablo

Skamlös Lady Gaga-imitation till medryckande popörhänge som höjer sig till final tack vare sin snygga, coola scenshow. Djävulstematiken (El Diablo) tolkas också elegantare på scen än i nästa bidrag …

9. Norge: Tix – Fallen angel

Dansande djävlar igen, den här gången i en smörig ballad med omedelbar hitkänsla, kanske till och med så till den grad att låten inte har några möjligheter att växa. Numret och änglavingarna är däremot ofattbart fula och smaklösa, och varför avskärma sig från någon som helst publikkontakt med solglasögon? Någon borde ha sagt till här, för Norge kan få det kämpigt med finalplatsen i år.

10. Kroatien: Albina – Tick-tock

En av de svagare poplåtarna i år, som ändå är hyfsat effektiv. Faller detta ut, vilket det riskerar att göra, är det inte för att det är dåligt framfört, utan för att det inte blir några stilpoäng för scenkostymerna.

11. Belgien: Hooverphonic – The wrong place

Mörk och mystisk drömpop med moget fyrtioplusband. Sticker inte ut i det här sammanhanget så egentligen säger titeln allt: the wrong place.

12. Israel: Eden Alene – Set me free

Det här är inte bara årets mest uppseendeväckande frisyr utan här tas också Eurovisionshistoriens högsta ton på scenen. Och sådana gimmickar kan behövas för i övrigt är det här popbidraget inte så spektakulärt. Tja, gränsfall.

13. Rumänien: Roxen – Amnesia

En introvert och mörk ballad på gränsen till tråkig, men låten sätter sig ändå på något vis. Här finns något tilltalande, både i låt, artist och scenshow. Tyvärr låter sången pressad och helt enkelt inte så bra, och det är sällan det bortses från sådana detaljer i den här tävlingen.

14. Azerbajdzjan: Efendi – Mata Hari

Typisk Eurovisionspop med etnoingredienser, orientalisk haremskänsla och gnällig ormtjusarflöjt. Och en mumieröst, eller vad det är, som hummar med i refrängen. Tack vare ett säkert framförande kan det här göra anspråk på en finalplats, eventuellt.

15. Ukraina: Go_A – Shum

Tung och rapp etnotechno framförd med häftig skriksång. Den här sortens bidrag där pop möter det egna landets folkmusik, därtill på det egna språket (här ukrainska), skulle man gärna se mer av i tävlingen. Riktigt upplivande. Final, förstås.

16. Malta: Destiny – Je me casse

Junior Eurovision Song Contest-vinnaren 2015 visar vilken kraft hon har i pipan i årets mest effektiva popnummer. Ösig partydänga med klatschig ta ingen skit-attityd i ett musikvideonummer med starka kulörer. Final, lätt.

Eurovision song contest semifinal 1 i Yle TV1 och Arenan tisdag kl. 22.00. Omdömena är uppdaterade sedan tisdagens pappersupplaga och baserar sig på måndagens generalrepetitioner.

ANDRA LÄSER