Mjölkstinn diskbänksrealism om moderskap

Huvudpersonerna i dansksvenska serien Snöänglar är barnlösa på olika sätt. Det handlar om ett par som förlorat sitt ena barn, en sköterska som aldrig fått det barn hon velat ha, och en polis som valt bort barn.

Josefin Asplund som en nyförlöst mamma som har svårt att hantera sitt skrikande spädbarn.
Hur ska samhället ingripa när en familj har det svårt, och barn kanske far illa? Var går gränsen för vad man kan och ska göra, och inte minst gränsen för det personliga engagemanget hos den som försöker hjälpa?
ANDRA LÄSER