Går Finland vidare? – betyg till bidragen i Eurovisionens första semifinal

På tisdag kväll tävlar Finland i den första semifinalen i Eurovision Song Contest. Malin Slotte har lyssnat på låtarna och tippar vilka tio som tar sig till lördagens final.

Eurovision Song Contest 2017: Semifinal 1 sänds i Yle TV1 tisdag kl. 22.00.

1. Sverige: Robin Bengtsson – I Can’t Go On

I Melodifestivalen var det här kanske inte den bästa låten, men det klart visuellaste numret, väldansat, coolt och sexigt i välskräddade kostymer. Självskriven finalist.

2. Georgien: Tamara Gatjetjiladze – Keep the Faith

I sig ingen märklig powerballad, men hon gör det förmodligen tillräckligt bra för att sjunga sig till final, om än det är ett gränsfall.

3. Australien: Isaiah – Don't Come Easy

Semifinalens mesta tonårsidol är en av allt att döma begåvad och ursöt sjuttonåring som säkert kommer undan med att det här egentligen är en rätt generisk och ointressant ballad. Så: final.

4. Albanien: Lindita – World

Albanien har ett eget sound i den här tävlingen; dramatiskt och känslosamt, och möjligen lite daterat vilket antagligen bidrar till att det inte brukar gå hem. Ointressant brukar det i alla fall inte vara, men i år är det ovanligt svagt.

5. Belgien: Blanche – City Lights

Utan konkurrens årets bästa låt: mystisk, gåtfull, modern, och skrevs ursprungligen inte för Eurovisionen. Men! Det stora frågetecknet är hur detta funkar live? Blanche har en spännande mörk röst, men verkar ge ett lite osäkert intryck live. Måtte alltså inte framträdandet schabbla bort det: final!

6. Montenegro: Slavko Kalezić – Space

Äntligen en artist med lite personlighet och extravagans, och Eurovisionshistoriens längsta fläta. Man kan göra mycket med den, visar Slavko, men tyvärr inte ta sig till final med klyschig klubbdunka.

7. Finland: Norma John – Blackbird

Som låt kanske lite av ett sömnpiller, men den lyfter live, för att den görs så slipat och musikaliskt. Den filmatiska atmosfären understryks av den enkla och stilrena iscensättningen. Ett så här säkert framförande borde rimligtvis belönas med en finalplats.

8. Azerbajdzjan: Dihaj – Skeletons

I en tävling där de flesta försöker framställa sig i en så attraktiv dager som möjligt, väljer Azerbajdzjan en annan strategi. Det här är att betrakta som en form av konstperformance: svarta tavlan, mannen med hästhuvudet, och så den oberäkneliga sångerskan i sin blottarkappa som man nog skulle vika undan för på gatan om man mötte henne. Det bästa är att det funkar; det är spännande och intressant. Också låten är fräscht pophantverk och visar att Azerbajdzjan kan själv, och inte behöver köpa in låtar utifrån varje år. Enkelt final.

9. Portugal: Salvador Sobral – Amar pelos dois

Avskalat och mycket känsla är det i Portugals lilla, skira femtiotalspärla. Ett välkommet avbrott i all glam och glamour. Dessutom det enda bidraget i kväll som inte är på engelska. Final såklart!

10. Grekland: Demy – This Is Love

Dimitris Kontopoulos, en av Greklands kändaste kompositörer som skrev Rysslands segertippade bidrag i fjol, verkar den här gången ha snabbproducerat ett Eurovisionsbidrag enligt standardmått: snabb, klubbvänlig schlagerdisco, utan känsla och hjärta. Det här ska inte vidare.

11. Polen: Kasia Moś – Flashlight

En till powerballad i långklänning. Det som gör att det här förlorar mot Georgien är sångtekniken, att hon liksom ryter till när hon tar i, vilket blir en smula oskönt.

12. Moldavien: SunStroke Project – Hey Mamma

Moldavien bjuder in till uppsluppet trippelbröllop: pigg och svängig dansmusik med en saxofon i huvudrollen. Final.

13. Island Svala: Paper

Electropop med en av Islands största stjärnor som vill vara en modern, häftig popdiva. Men det här är långt från Robyns genialitet och för den delen Lady Gagas egenart.

14. Tjeckien: Martina Bárta – My Turn

Som låt väl egentligen varken så mycket sämre eller bättre än kvällens övriga ballader. Men live har det drag av osäker audition, och scenkläderna är inte heller lyckade.

15. Cypern: Hovig – Gravity

Ingen Eurovision utan G:son. Han har kanske inte varit i sitt esse här – det är ingen ny Euphoria – men lyckas ändå kombinera svenskt schlagerhantverk med en cypriotisk, taktfast känsla, med manligt resultat. Torde duga för final.

16. Armenien: Artsvik – Fly With Me

Häftigt etnosväng med modernt popdivestuk. Det bidrag som kanske mest för arvet vidare efter fjolårsvinnaren. Mera sådant! Mera lokalfärg! Solklar finalist.

17. Slovenien: Omar Naber – On My Way

Detta har Omar Naber knåpat ihop själv på kammaren, och det har verkligen inte alla gjort i kväll. Ett står klart: han vill vara musikalartist. Ett annat är också uppenbart: det var inte Andrew Lloyd Webber som skrev detta.

18. Lettland: Triana Park – Line

Vi avrundar kvällen med årets Eurovisionstrend – elektronisk pop – och det är färgglatt, galet och utspökat, men nog också rätt rörigt och kallt.

ANDRA LÄSER