Tillväxten fortsätter, osäkerheten växer

Årets första prognoser, från Aktia och PTT, visar att konjunkturklimatet håller på att förändras. Räntorna och internationella risker skapar osäkerhet.

Grundtrenden handlar fortfarande om tillväxt. Aktia tror på 2,6 respektive 2,2 procent i år och nästa år, Pellervo ekonomiska forskning PTT räknar med 2,8 procent båda åren. Sysselsättningen förbättras, Aktia påpekar att det här inte bara handlar om att antalet sysselsatta ökar, under fjolåret ökade också mängden arbetstimmar med knappt 2 procent. Det speglar en reell ökning i produktionen.

De underliggande faktorerna visar en liten avmattning. Exporten växte kraftigt under början av fjolåret, nu blir ökningen långsammare. Investeringarna följer samma trend.

Byggandet, som länge har varit en kraftig motor för tillväxten, håller på att tappa fart. Aktia räknar med att tillväxttakten mer än halveras sedan toppåret 2016. En konjunkturbedömning från VVS-branschen bekräftar prognosen. Över 60 procent av de VVS-företag som ingår i bedömningen antar att nybyggandet i höst inte blir mer än tillfredsställande.

Bnp-tillväxten är goda nyheter med tanke på statsfinanserna. PTT konstaterar att underskottet i de offentliga finanserna jämnas ut, 2019 är finanserna i stora drag i balans, och underskottet i statens ekonomi närmar sig målet 0,5 procent av bnp.

Dessutom ser regeringen ut att nå sitt sysselsättningsmål på 72 procent under valperioden. Ännu för ett halvt år sedan ansågs det här vara omöjligt.

Den förbättrade statsekonomin kunde fresta regeringen att göra en generös valbudget. Men finansminister Petteri Orpo, Saml, underströk på onsdagen att det inte kan bli fråga om att luckra upp den strama budgetlinjen när regeringen samlas till ramförhandlingar i april. Finansministern påminde också om att även om sysselsättningsgraden blir 72 procent så är den för låg för att Finland ska kunna möta det framtida trycket på samhällsekonomin.

Därför borde regeringen redan nu lägga grunden för åtgärder som minskar de strukturella problemen med hög arbetslöshet och obalanserad åldersstruktur. Åtminstone ska den inte tära på det eventuella rörelseutrymme som de starkare statsfinanserna ger följande regering.

Osäkerheten kring skiftet i ekonomin ökar av yttre faktorer. Den långa ekonomiska uppgången har drivits av en mycket expansiv centralbankspolitik, den europeiska centralbanken ECB har stöttat euron och ekonomin i EU-länderna genom en praktiskt taget gränslös upphandling av statslån. Nu tas de första stegen för att avveckla stödprogrammen, och samtidigt börjar räntorna som länge har varit på en historiskt låg nivå så småningom att stiga.

Prognoserna räknar med att skiftet från expansiv till normaliserad penningpolitik blir kontrollerat, men ingenting är säkert i ett läge där det samhällsekonomiska ramverket justeras.

På det politiska planet handlar osäkerhetsfaktorerna både om de europeiska ekonomierna och om världshandeln.

Farhågorna kring Italien har minskat såtillvida att marknadsreaktionerna på olika politiska utspel hittills har varit måttliga. Den kraftigaste turbulensen bryter ut när marknaden uppfattar att riskerna för att Italien lämnar euron ökar, men valresultatet förstärkte inte de farhågorna. Men en regering på oförutsägbar populistisk bas är alltid en osäkerhetsfaktor.

Spaniens ekonomi har förbättrats sedan krisåren, men både där och i Italien är den stora ungdomsarbetslösheten ett allvarligt problem.

Globalt är USA med president Donald Trumps nyckfulla politik en stor källa till osäkerhet och oro.

När ledaren för världens största ekonomi säger att USA visst kan vinna ett handelskrig knakar det under de globala ekonomiska fundamenten. Enligt Trumps syn på världshandeln är handel ett nollsummespel där någon vinner det som någon annan förlorar. Det är inte svårt att se vem han tänker sig ska stå för förlusterna.

ANDRA LÄSER